Nära döden-upplevelse

Plötsligt igår kväll (natt) kände jag mig konstig, och sen började illamåendet växa med blixtens hastighet. Jag fick springa in till toan och trodde jag skulle förvandlas till en vulkan på vägen dit! När jag kom till badrummet och körde nästan i holken, mådde jag superilla, var helt svimfärdig och svetten flöt. Frossbrytningar, uäää. Men jag spydde inte. Föll ihop på golvet.

Där låg jag i jag vet inte hur länge. Spydde aldrig. Illamåendet gick över.

Tänkte på Mikael som faktiskt spydde i söndags. Och mådde illa igår också.

Tänkte på alla mammor som torkar spyor och alla små barn vars små kroppar hulkar sig av kräkskonvulsioner.

Jag fick liksom bara ett förskalv. Och det var förfärligt.

Det här är mitt ode till alla som spyr. Ni har min fulla sympati.