Men den kom ganska många gånger i mitt Pinterestflöde och på ett foto var den turkos. Var den turkos eller blå? Ingen vet.
Samma som det där med "fakta" om Corona. För att veta nåt måste man veta vilket filter man tittar genom.
Mikael tyckte inte att jag hade sagt en viss sak som jag visste att jag sa, så jag tappade humöret och sa Men lyssna då! Jag brukar bli irriterad på folk på Internet men brukar inte höja rösten åt min man, så jag är inte precis stolt, men det är sant fast ändå inte. Om jag vet att jag sagt nåt men den andre vet att jag inte har det, så går det ju inte att säga vems "felet" är. Kommunikation är som en dans, man måste vara i takt. Om jag säger nåt som Mikael inte hör så har jag bara sagt det till luften, inte till Mikael. Men självklart måste han anstränga sig lika mycket för att höra och förstå. Ingen kommer undan. Man måste dansa tillsammans. Eller Keep dancing on my own, men det är inte lika givande!
Å, det påminner om när jag dansade med en kille när jag var ca 15 år. Han dansade helt i otakt och det var så svårt för mig att ignorera musiken och bara följa när han förde. Det gick minst sagt lite stapplande, he he, och till slut säger killen Du gillar inte att dansa va? What! Jo, men du hör inte takten, hur svårt kan det vara? Dunk, dunk, dunk, dunk!
Tänk vad roligt det hade varit om man som 15-åring hade haft lika mycket skinn på näsan som man i alla fall tror att man har nu.
Förresten såg jag lite av ett gammalt inslag om #metoo från något morgonprogram ikväll och den ena tjejen sa nåt om att metoo har gjort att 13-åringar nu vet att om någon rör dem när de inte vill så kan de polisanmäla för det får man inte. Egentligen önskar jag inte att 13-åringar ska gå till Polisen utan lära sig att säga ifrån. Ibland har man inte den chansen och då ska det givetvis åtalas och straffas, men jag önskar att alla människor vore så starka att de omedelbart sa ifrån när nån gjorde nåt som var oacceptabelt. Jag tror förresten bara att jag är stursk, jag har ju låtit två läkare behandla mig oacceptabelt och bara den andra sa jag ifrån om, och inte till henne själv utan chefen. Jag har liksom brev till dem bägge i själen där jag står upp för mig själv och säger att vad de gjorde inte är ok. En annan läkare fick jag en obehaglig känsla av när han lyssnade på hjärtat, som att han tittade mer än han borde på det andra som fanns i närheten. En känsla av obehag, en misstanke, men man vet inte ens om han faktiskt har gjort nåt. Men barn behöver inte att nån lär dem vad sexuella övergrepp är, de vet när nåt inte är ok. Jag tror vi vuxna också egentligen vet var gränsen går. Men man vill inte ställa till en scen, bla bla bla. Förmätet att tro att han kikade på ett halvt bröst när han i själva verket försökte hjälpa dig. Man har så mycket röster i huvudet. Men egentligen skulle man säga rent ut att det är nåt som inte känns bra så vi slutar här. Men om man behöver läkaren för ett intyg, en remiss etc, då säger man inget. Att kanske glutta på en tutte är inte nåt som ska polisanmälas, men jag tror att en kvinna vet när en man kollar på hennes bröst. Jag sa inte ifrån. Det är ju att konfrontera nån med en allvarlig anklagelse om oetiskt beteende och så blir det såklart dålig stämning.
En följd av uppmärksamheten som #metoo fått är förhoppningsvis att folk vågar säga nej. Det är en ovärderlig läxa att lära sig, på så många plan i livet. När någon ber en om hjälp som man inte har förmåga att ge behöver man faktiskt inte ge sig in på varför och övertyga den andre, utan man kan säga Nej, tack. Genialt. Jag har ännu inte provat det dock. Säger dock verkligen inte att det är kvinnors brist på nejsägande som är orsak till sexuellt våld mot kvinnor, men jag tror på fullt allvar att många slemmiga typer skulle sluta om varje kvinna han slemmade på tog ett alltför hårt tag om mannens ädla (or in this case not so noble) delar och frågade om det var det här han menade. Bokstavligt eller bildligt.
Detta är dock inte början på ett drev att misshandla män sexuellt. Jag är inte så pass tillräknelig att nån kan stämma mig för pungkross på grund av detta inlägg. Men ibland har man lust. Nej, jag har aldrig lust att krossa mäns pungkulor, ursäkta den låga nivån på språket här idag, för det första är jag medelålders men också smällfet, och då är man helt osynlig. Ingen kommer ens på idén att antasta mig med så mycket som en blick. Mikael ser mig, och ibland får jag komplimanger av andra och dem suger jag på i evigheter, men när jag är på stan så är det inte i kjol och röda klackar, så nej, det var många år sen nån tittade på mig. Det kan jag också sakna. Att en kille tittar betyder inte att han skulle vilja våldta mig, det betyder bara att jag var trevlig att titta på. Hoppas inte #metoo tar bort det. Vi måste ju våga flirta. Men det är som de sa i programsnutten, flirt är att man gör nåt och väntar på respons, får den och tar ett steg till, väntar på respons osv. Den "dansen" som katten kring het gröt är varför människosläktet överlever, även om en del säger att det är på grund av Greta. Men den som tar ett steg, får noll respons eller t o m ogillande, och ändå tar vad han vill, den killen/gubben/slemmet är inte välkommen i samhället. Den personen behöver se världen genom helt andra glasögon.
