Jag fick den bästa komplimangen på länge av svärdotter Miriam på Mikaels 60-årsmiddag. Hon berömde min frisyr och sa att hon blir sugen på att klippa sig som jag. Det är ju den allra effektivaste formen av komplimang, lusten att efterlikna nåt! Och att få en ärlig komplimang för mitt utseende när jag nyss gått upp i vikt och känner mig ännu mer osäker än jag brukar var väldigt fint.
Sen fick jag en fin komplimang av Mikael härom helgen. Han tycker att jag är vacker fast jag är så fet. Det var inte så han sa, såklart, men det var så jag hörde det. Makalöst. Men man ser ju människan, inte utsidan. Visst kan man bedöma okända människor på bara utseendet, men människor man älskar är ju alltid supervackra inifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar