Min hemtjänst, eller om det är kommunen, har sagt att jag inte får ha kvar min hemtjänstperson Josefin. Det är riktigt värdelöst för hon är så grymt bra. Sen vet hon ju också precis allting och jag behöver inte tänka över huvud taget när hon duschar mig. Jag kan t o m fråga henne om jag har tappat bort mig vad jag ska göra nu. Men hon har bara mig som kund nu längre, hon har fått ett jobb med det hon är utbildad till och då räknas det som konsultarbete och det får man inte ha. Min förra duschperson Christina har inte kommit tillbaka till arbetet än så nu har jag fått en helt ny.
Det är väldigt dålig tajming, jag har kanske sagt det här redan. Men jag har haft feber efter duscharna i minst en månad. Trots att Josefin gjort det! Jag har inte hämtat mig efter Brsgees hembesök ån, som var sista augusti. Plus att jag var lite oförsiktig en gång när vi skulle fira E:s treårsdag. Jag hade ont i huvudet men visste inte om eller när jag skulle äta, så jag vågade inte ta en Treo. Men då tog jag en koffeintablett istället. Och den förändrade ju det födelsedagskalaset för mig, om man säger så. Det var stört omöjligt att komma ihåg att jag var sjuk. Först spelade jag ballongvolley med E tills Miriam kom in i rummet och typ undrade vad.jag höll på med. Pulsen var på 147 och jag kom ihåg att jag inte kan göra sånt. Men den där koffeintabletten var verkligen en drog. Pigghetsdrog. Jag vet inte hur mycket det var i dem, jag teodde samma som en Treo men den effekten får jag inte av en Treo, så det kanske används mer som ersättning för fem koppar kaffe. Så efter det kalaset där jag gick över mina gränser massa gångers, inte bara ballongvolley, så har jag varit extra dålig. Har bara med nöd och näppe klarat att äta, gå på toa och ta mediciner. Inte klätt på mig, inte borstat tänderna mer än i undantagsfall, typ nån gång på tre-fyra dagar. Det får man panik av.
Och i måndags efter första gången med den nya personen från hemtjänsten fick jag min värsta feberattack på evigheter. Förutom att det är obehagligt att ansiktet brinner upp så trigger det så mycket, eftersom jag vet att nu är jag riktigt kraschad och jag vet inte då hur det kommer att gå med sömnen. Så jag brukar inte våga gå och lägga mig förrän jag märker att det har vänt. Men jag vill ju att det ska vara jag som bestämmer när jag ska lägga mig, inte kroppen. Eller i detta fall mina rädslor för vad kroppen tänker bestämma som jag inte har kontroll över.
Så idag när det var dags för nästa dusch var jag rätt nervös.
Jag vet inte om jag kan räkna med att få nån som är så bra som Josefin. Och den jag har nu har ju en halvtimmes lång process att lära sig, med massvis av steg som ska vara på ett visst sätt. Inte för stt jag är autistisk och får ett sammanbrott om det förändras, utan för att det ska gå så fort och effektivt som möjligt, så jag inte får sitta mer än nödvändigt. Josefin har dessutom varit fantastiskt lyhörd och begripit saker om min kropp som jag inte har tänkt på själv. T ex sa jag till personen idag att hon kan vara mer generös med bodylotion, eftersom om händerna är för torra så glider de inte lätt på kroppen och då följer min kropp med och det tål jag inte. Så jag far omkring väldigt mycket, under insmörjningen, dessutom håller hon inte emot. Sen är det jättesvårt att blöta ner håret utan att jag lutar huvudet bakåt, vilket jag ju inte kan. Jag kan göra det en gång men inte som del av en rutin två gånger i veckan. Så nu känns det som om jag får klaga på massa saker för att hon dels ska lära sig de sakerna som spelar roll att man gör på ett visst sätt, men också för stt hon inte vet nåt om detta sen innan. Det är sån skillnad mot Josefin. Jag tror hon har haft massvis med knep, den här tjejen drog till och med med sig huvudet när hon fönade håret med borsten. Så jag behöver rätta så väldigt många detaljer och det är jobbigt för en som inte gillar sånt. Och samtidigt är jag nervös för att jag inte ska klara av att hon lär sig för att jag är för dålig just nu.
Men febern idag var bara den lilla, normala och det är ett jättebra tecken.
Jag saknar ihjäl mig efter Josefin och önskar verkligen att jag kunde ha fått ha kvar henne festen av hennes liv. Eller mitt haha, hon är 20 så det lär vara jag som dör först. Dels var Josefin så intuitiv, eller så tänkte hon ut saker, hon fattade det i alla fall själv och jag behövde inte säga ifrån hela tiden. Det är inte kul att behöva "rätta" nån som är ny och inte kan veta, samtidigt som jag tycker mycket illa om att säga så till nån som hjälper mig. Första gången var jag nervös och när jag skulle säga till att hon måste hålla emot huvudet när hon schamponerar så råkade jag säga att hon måste lugna ner sig. Bara för att jag är nervös så hittar jag fel ord. Nu håller hon mer andra handen still på huvudet, inte direkt håller huvudet med händerna på precis motsatt håll för att den handen som rör sig ska gå rätt in i den andra handen som håller stilla. Jag tyckte det var självklart att det var det jag menade, men om man inte har gjort det förr kanske man inte begriper det. Josefin gjorde det. Och så är hon så gullig, som min kompis har hon blivit. Mer än en kompis, jag har fått hembakade bullar av henne. Högre upp på listan kan man nog inte komma hos mig. Det skulle vara om man gör lasagne då. Och så var det så trevlig stämning jämt med henne. Det är ju en rätt utsatt situation att sitta näck bredvid nån som inte bara ser det utsn tvättar en på alla möjliga ställen. I början var det jätteläskigt stt nån tog på min nakna kropp för det är så asexuella och då ska det inte hända. Nu fläker jag bara av mig morgonrocken och orkar inte bry mig så mycket och det är faktiskt skönt.
Men jag fick bara lite feber idag!
Och jag har haft en lite bättre dag idag än senaste veckan. Och längre bak men det minns jag inte. Jo, före det var det matförgiftningen och det blev jag ju sämre av. Men idag tror jag att det sista har släppt. Jag orkade ta ut en form ur ett paket i frysen, sätta det i ugnen och sen vispa ihop potatismos till det. Det var nån fiskbit med soltorkade tomater och örter på. Ganska mesig smak och ingen sås, så tur det var potatismos till. Men jag klarade av att laga middagen! De senaste par dagarna har jag som sagt inte orkat nåt mer än det mest nödvändiga.
Så det är väldigt goda nyheter. Sen kan man alltid få bakslag igen, och som Mikael sa ska jag akta mig för att förstöra detta, men jag känner mig så lättad nu! Blev inte ens deppig för stt jag fick ta smärtstillande två gånger idag, tyckte ändå jag mådde bättre än igår. Den där tröttheten, som är som en filt som en stor ringbrynja, kan man inte ignorera. Den är så inte bara närvarande utan också verkligen in my face att det såklart blir värre om jag har migrän också eller Mikael ligger på hjärt-iva, men det är ändå så pass illa att det är en kamp för att orka resa på mig. Jag är som tusen maratonlöpare, jag gör saker som vanligt folk skulle tycka inte gick. Jag låter också bli saker, som att gå och kissa, om jag har varit uppe för många gånger redan. Att inte gå och kissa är oftast inte en del av folks vardag och rutiner som görs eller skärs bort. Jag vet inte vad jag försöker säga. Att jag har fantastisk viljestyrka. Och att det också gör att jag mycket väl kan förstöra mig själv, för jag kan bestämma över mig själv i situationer där andra bara skulle ligga kvsr. Och anse sig för sjuka för att göra vad det nu är.
Så, om vi går tillbaka till de bra nyheterna så gick dagens dusch nästan ok. Febermässigt var det verkligen inte så illa.
Och att jag mår så mycket bättre idag gör mig jätteglad och lättad. Jag visste inte om jag skulle hämta mig eller om det var en ny försämring. Men den kommer ju ändå i framtiden, det är det inte tu tal om. Men då kan ju försämringen komma sen istället för nu. Väldigt gärna väldigt mycket sen.
Så jag har låtit bli att göra chocolate chip cookies som jag har velat göra i några månader. Så vad är en vecka till. Tur jag gillar att längta också. Men starkt av mig att inte göra slut på precis allt jag har första dagen det börjar kännas bättre efter rätt lång tid.
Så jag är stolt. Sen gick jag och la mig i tid också. Ska släcka lampan i tid också.
Njut av nåt idag, är mitt avslutande råd till både mig och dig.
Och om jag inte ska baka CCC så kan jag ju gå upp och äta två rutor av chokladkakan. Men som det är nu räcker den till en sats, äter jag mer blir det för lite i kakorna. Och jag orkar inte gå upp ur sängen ändå. Och mina dubbelhakor har inte brist på schweizernöt.
Imorgon är det räkmackans dag. Så Mikael ska komma hem med nåt. Kul!
P.S. Hade också videosamtal med kurator på Bragée kl 14.30. (Det som bara gick att göra kl 10.) Hon ska dock slussa mig till psykolog.
