En kille, Johan, hade blivit till när donatorn hade rätt att vara anonym. Men han hittade sin biologiska far efter tjugo års kamp och via dna-prov. Personen var inte intresserad av att veta om några barn eftersom han lämnat sperma före 1985. Han ifrågasatte om det var lagligt, vilket det ju var eftersom det enda löftet personen fått var att sjukvården inte skulle avslöja hans identitet, och det hade de ju inte heller.
Sen var det tre tjejer vars historier var förkrossande. En tjej, Anna, hade väntat hela livet på att få veta vem som var hennes donator. Men då hade sjukhuset inte några uppgifter om det. Så bara.
En annan tjej, Felicia, hade fått namnet på donatorn av sjukhuset. De träffades. Men han hade jugoslavisk bakgrund och det fanns inget jugoslaviskt i hennes dna. Så när de gjorde dna-test på mannen så var han inte ens släkt med henne! Mannen hade blivit så svårt sjuk, förlamad och förstod att han aldrig skulle få barn eller ens kunna hålla i ett barn, det var därför han donerade sperma. Så det måste ha varit ganska speciellt för honom att få träffa en biologisk dotter. Men så var de inte ens släkt! Hur får sjukhuset göra fel med sånt?
Men tjejerna gav sig inte. De anlitade dna-släktforskare. Och nu kommer det chockerande. Personen som avslutade programmet, Emelie, har fått reda på att hon nog är släkt med en serb. Efternamnet går igen i dna-trädet och det finns till och med personer med det efternamnet i samma stad som hon blev till. Hon ringer mannen. Lång historia kort, han har aldrig donerat sperma. Däremot hade han gjort fertilitetsundersökning på sjukhuset med sin första fru som nu är avliden. Så han sökte för att han inte kunde få barn och då tog sjukhuset felaktigt eller illvilligt hans sperma och skapade ett barn med nån annan än hans fru. Han själv hade aldrig fått några barn. Fast det hade han ju visst.
Som om dikten var det värsta så var det precis samma sak med Felicia som först fått fel namn. Den biologiska donator hon hittade genom dna-analys hade heller aldrig donerat sperma men däremot gjort fertilitetsbehandling på Halmstads sjukhus! Nåt så gruvligt kan man ju inte ens hitta på! En gång är ingen gång (förutom för barnet!), två är sjukt!
Sånt gör de ju avsnitt om på Law & Order. Inte tror man att sånt pågår i trygga och ordningssamma Sverige. Känner mig hemskt upprörd å dessa kvinnors vägnar. Att kvinnokliniker på universitetssjukhus i modern tid är så vansinnigt dåligt skötta är ju katastrof. Visserligen är nåns sperma inte samma sak som att vara pappa, men man tar inte av misstag andra personers sperma. Man blandar inte ihop sperma från donatorer och från såna som utreder barnlöshet. Hanteras kroppsvätskor så chansartat fortfarande?
Det är ju dessutom så klantigt. Om en kvinna använder en donators sperma så är det ju för att pappan inte har spermier som fungerar. Och då borde man få spermier från en donator vars spermier är problemfria! Inte två gånger från två olika män som utreds för barnlöshet. Så förutom att det var så gränslöst oetiskt var det också så klantigt.
De nämnde att det finns 900 donatorbarn i Sverige men att bara 60 har vänt sig till vården för att få reda på namnen. Uppdrag granskning har hittat åtta fall där fel namn eller inget namn lämnats ut. Och förutom de tre i reportaget som fått fel/inget namn, så sa sjukhuset i Umeå att det fanns ett liknande fall till. Så två fall där man inte har någon information, ett fall där man gett fel namn och två fall där sperman inte var från donatorer utan från män som försökte få barn med sina fruar men inte lyckades. Och några fall till som inte var med i tv. Är det verkligen den felmarginal som anses acceptabel? 8 av 60? Med folks identitet icke desto mindre, inte ett sköldkörtelprov som blev fel.
Men cheferna i programmet allså. Som vatten på en gås. De hade inget ansvar för saken för ingen här jobbade där då. Ja men då så, då är det ju okej. Hjälp vad jag hade skämts om det var min mamma som satt i tv och var så blasé. "Vi kan bara beklaga." Jo, men man kan beklaga på ett sånt sätt att man tror på er, eller inte.
Jag minns den gången min vårdcentral hade lagt in en annan persons personliga meddelande i min journal, och en annan vårdgivare upptäckte det. Så fruktansvärt det kändes för man visste att man är helt försvarslös gentemot vården. Och en läkare på samma vårdcentral har ljugit i min journal. Ändrat på saker i efterhand för att jag ska se värre ut än vad verkligheten var, inför att en annan läkare ville läsa journalen. Det kändes förfärligt och gör fortfarande. Hur måste det kännas att vården inte håller reda på vem som är ens pappa.
2 kommentarer:
Och tro det eller ej - det finns VÄRRE fall där fertilitetsläkaren använt SIN EGEN sperma till hundratals kvinnor som varit hans patienter. Och inte bara ett sånt fall heller! En helt skruvad version av storhetsvansinne?!
/Sofie
Jag trodde det var på film bara. Det är ju svårt att föreställa sig vilken narcissist som krävs för att göra så.
Skicka en kommentar