skitsömn

Jag räknade mina Stilnoct igår. Den kommande månaden får jag ta ett piller per natt för att det ska räcka. Jag får alltså inte ha ångest så att det tar längre tid att somna, jag får inte vakna för tidigt. I förrgår sov jag först 1 1/2h och sen fem timmar till. Ska jag då enligt dem klara mig med 1 1/2h sömn? Det är ju tortyr.

Jag måste tala med läkaren om detta. Men jag trodde redan stt jag gjorde det på hembesöket. Jag hade gjort lapp med statistik för två månader och jag fick skriva på en lapp som en annan knarkare, men sen gjorde hon ändå bara som den förra läkaren. Som inte heller kände mig.

Jag läste nyss om hur en tjej med cystisk fibros åker till Oslo och köper nåns halva dos medicin varje månad för 26 000:- svart för att den inte går att få i Sverige. När jag pratade med Mikael om att jag var rädd för att de skulle vara snåla med Stilnoct efter att läkaren varit här var han väldigt förstående och sa Köp medicinen från Thailand då. Men det är ju faktiskt att bryta lagen. Jag vet inte ens hur jag skulle få tag på den. Det är ju inte harmlös medicin heller. Jag vet att han menade att vi hittar nån lösning, men den enda lösningen är att min vc blir mer generös. Och nu måste jag sitta och göra statistik igen. Det är för jobbigt att bli så medveten om hur dåligt jag sover.

Igår kväll hade jag ju räknat pillren och sett att jag bara hsr ett om dagen tills precis den första dagen jag får hämta ut nya. Och jag mådde inte bra igårå, hade mycket feber på vänster sida för att jag satt upp vid bordet och åt Bolognese med min syster. Det var en kamp som tog över en timme att våga stänga ögonen. Jag gick upp och åt en rad choklad, drack, kissade och allmänt höll mig borta från sängen. Jag älskar ju min säng också, med så fina lakan och så bra kvalitet på sängen och den där extra madrassen, men när jag ska somna känns den som det som gör mig illa. Det är som att bli utsläppt ur fängelse när jag går ut i köket. Och inte är det vad man ska göra när man börjar bli trött, att gå upp ur sängen, men jag klarar det inte om jag inte får gå bort från sängen och liksom andas.

Som sagt tror jag det tog 1 1/2h igår att våga släcks. Vem har energi till den kampen? Och sen när jag la mig började tårarna rinna och jag fick sjunga vaggvisor för mig själv för att klara att ligga ner. Först 1, 2, 3, 4, 5, 6 från Fem myror. Den är bäst. Den sjunger jag hos tandläkaren också. Sen När trollmor och ett gäng till.

Och idag vaknade jag för andra natten av att jag är kissnödig. Det gör jag bara när jag sovit ytligt. Sover jag ordentligt så märker jag inte att jag är nödig. Så jag är ingalunda förbi den här extradåliga perioden som har räckt i drygt en vecka. Eftersom jag bara precis hämtat mig från Brageebesöket i augusti och E:s födelsedag när jag tog en koffeintablett och helt glömde av att ta det lugnt, så är några dagars kass sömn allt som behövs för att driva upp ångesten till superhög volym. Orkar inte. Är så slut att jag inte orkar kämpa emot. Men sömnen kräver jättemycket extra just nu och det är ju sömnbristen som gör att jag inte har den energin.

Jag var så på gott humör igår för stt jag hade klätt på mig för stt min syster kom. Tänkte att jag ska klä på mig idag också. Men det känns som om det är alldeles för jobbigt. Kommer att behöva tvinga mig till att alls gå upp ur sängen. Inte tvinga mig till det för att jag är deprimerad och inte har någon initiativförmåga, utan för att jag inte har energi att stå på benen i ens tio minuter. Vilken riktig skitdag.