Så dålig koll. För att jag faktiskt har ett rätt svårt fall av hjärntrötthet. Jag kan inte tänka nog bra bara.
Så fortsatte tankarna att gå. Det kan jag jättebra. Jag har betalat bolånet för sent massa gånger, särskilt i början, för då skulle jag föra över från ett konto till ett annat och det missade jag så ofta. Kanske fem, sex gånger. Sen har jag bytt konto så jag inte ska behöva föra över, och nu har jag också alla fakturor på e-faktura så jag behöver inte sitta och ladda in saker. Men ändå. Jag har glömt att räkna ut om pengarna räcker kanske fem gånger också, och då är bolånet nästan alltid sist i ordningen, datummässigt, och så blir det den räkningen som inte blir betald.
Igår rände tankarna iväg med mig och jag såg för mig hur banken till slut tröttnade på mig. Att vi skulle bli av med lånet, flytta, inte ha nånstans att bo, packa lådor, jag dör. Men jag måste ju få ett läkarintyg på att jag inte betalar sent med mening. En gång om året och aldrig så det blir skulder utan bara några dagar försent för att jag är klantig. Den som känner mig vet hur oerhört främmande det är för mig att missa sånt som räkningar. Jag har aldrig slarvat bort nåt i hela mitt liv, typ, förrän jag fick ME som marinerade hjärnan i några år. Men hur ska jag få ett läkarintyg på hjärntrötthet? Jag har gjort ett neuropsykologiskt test men där var bara en förmåga i botten, resten var jag i mitten. Med brasklappen att jag nog inte legat på mitten förut utan i topp. Så en halvering av mina kognitiva förmågor syns ändå inte på ett test för att jag var för smart till att börja med. Men den psykologen finns inte kvar, den psykologen som ersatt honom på samma mottagning sjunger på sista versen för min ME-mottagning ska stänga och jag tycker det är vääääärdelöst. Här har man varit det svarta fåret i vården i alla år, folk vill inte ta i en med tång, och så överger de enda som förstår en. Jag har iofs inte haft en läkare på Sköndal på kanske ett år. Och vad skulle jag säga till läkaren på VC? För att banken skulle låta oss bo kvar? FK är ju helt hysteriska med sina objektiva fynd, men jag inser att om jag behöver ett läkarintyg till banken så finns det ingen som kan mäta min hjärntrötthet utan det blir bara det jag säger själv.
Inte för att det är vanligt att banken säger upp lån. Jag är inte rädd för det på riktigt. Nog. Men jag kände mig så oskyddad. Att inte kunna göra saker rätt, och sen inte kunna bevisa att det inte är slarv eller illvilja, det är läskigt.
Och så inser jag ju att mina känslor är "sanna" vare sig situationen är verklkg eller inte. Jag känner mig maktlös. Och det är jag ju på många sätt.
Så då får jag träna på att inte vara rädd för saker som inte kommer att hända, på samma gång som jag är lagom eller lite rädd eller hellre förberedd för de saker som faktiskt kommer att hända?
Mikael svarade inte i telefonen fyra gånger efter jobbet för ett tag sen. Till slut satt jag och störtgrät i köket, med blicken på dörren, och undrade om det här var dagen när min man skulle dö.
Lite rycka på axlarna åt livet skulle sitta fint.
9 kommentarer:
Det är en jobbig känsla! Att öva på vad som bara är tankar och vad som behöver "gympas" för att förberedas, det kan vara en fin balansgång. Att gå omkring och inte känna något är inte hållbart (utom i vissa religiösa sammanhang) och livet bjuder på för många bulor i vägen för att vi inte ska behöva vara rädda för att något svårt händer ibland. Jag önskar dig kraft och styrka nog att hitta denna balans. Kram!
Gulle dig!
Kram vännen, låter som en jobbig tankesnurr du hamnade i!
Som referens fick jag för mig att testa om man bara kunde sluta betala tv-licens utan att något hände. Det kan man inte. Först får man en påminnelse och sedan kommer en en avi från ett inkassobolag. Då betalade jag pga vill inte hamna hos kronofogden.
En annan anekdot som kanske kan pigga upp - en kompis till mig som jobbar åt regeringen är inte så bra på att beta3dina räkningar. En gång missade hon en betalning på typ 50 kronor och typ 3 påminnelser och fick en prick hos kronofogden. Men den gör bara att man inte kan få lån/krediter och försvinner efter 3 år. Det värsta var nog skammen.
Så du har nog bara hamnat på normalnivå vad gäller räkningsbetalandet också.
Kanske rädslan som väcktes handlar om något annat i grunden? (ursäkta hobbyösykologen🙈, jag bara är sån, kan inte hjälpa det!)
Oj, hoppas du kan tyda de insprängda hieroglyferna😂. Såg inte dem!
PS! Det sista banken vill är att bli av med låntagare, de tjänar ju pengar på att folk tar lån!
Jag tror absolut att det var nåt annat som låg i botten. En känsla av maktlöshet på något annat område än just bolånet. Det finns ju en drös att välja mellan.
Har läst några artiklar på sistone om folk som blivit utkastade från sina lägenheter och det är alltid antingen stora hyresskulder i botten eller stora störningar i botten. Så att banken inte vill ha min bolåneränta är ju inte så troligt. Men säkert en freudiansk sammanblandning från min sida. Är ju t ex ledsen för att Sköndal inte vill ha mig.
Precis. Att Sköndal ska stänga påverkar nog många starkt. För mig triggade det ett PTSD-skov. Det känns värre nu än när Cecilie felaktigt hade remitterat mig till VC och ljög om att det inte fanns något alternativ. Då skulle de iallafall finnas kvar, och man skulle kunna kontakta dem vid behov. Nu försvinner alltihop. Det är mer som att en viktig person dör.
Men de ville ha oss,kanske inte ledningen, men personalen. Jag kände när Anders och Ewa var på sista hembesöket att de också var ledsna,inte bara för patienternas skull.
Så hemskt för dig! Alltså, vad är det med läkare som ljuger?
Tack vännen 🤗💕 Ja, jag fattar inte heller. Kan inte förstå vad hon vann på det...
Skicka en kommentar