Min gräns för det förbjudet fula är iiiiinte gådd över

Läser äntligen Sköna hems specialnummer Skapa stilen. Och nej, trots att alla bilder de har i sina sociala medier alltid är supersnygga så finns det bara en fin bild i hela tidningen. Det är inte min smak bara. 

Men nu tänker jag att om det är en stilrapport inför 2021 så kanske det finns plats för fler stilar än den nordiskt svala, eller estetiska som det visst heter om det är stramt, sparsmakat men där de få möblerna och de stora konstverken är svindyra och ingen får spilla nånstans.

Det är inte lika kul att läsa inredningstidningar längre för när man har alla på Readly eller vad ni använder, så stänger man ju bara om tidningen inte var intressant. Och man kan läsa många fler tidningar som verkligen är ens stil, än vad man hade köpt per månad i vanliga fall.

Men så kommer ett frieri: Tager du denna hiskeliga bruna intarsiabyrå med inga raka linjer, till att bli din äkta hustru. Och av all den vackra kärlek hon fick växte hon till, kanske inte i ålder men särdeles i vishet, och nu står hon stolt i en matt, mörkblå dräkt. Och jag blir så frälst. Kan inte finnas nån religion som har en snyggare möbel än den. Hade gärna haft det hemma, Inklusive det ockra.

Visst är det en härlig bild! Jag har bara kommit ett par sidor i tidningen men redan har jag fattat att det är 70-talsfärger som gäller, i alla fall smutsgul eller om den kallas lckra. Nåt brunt har jag faktiskt inte sett än men det finns hopp för er också tror jag. Jag har haft brunt på mig och gult, men en kall brun, ingen sån där höstbrun, med drag av senap, även om jag gillar tweed. Gult har jag haft en ganska mesig citrongul klänning jag köpte i Nordstan och hade med mig till Schweiz, och har på foto från St Jakobstroß (-straße för er som inte talar schweizertyska eller Schwizertütsch). Ha, om fotona inte finns på telefonen så vet man inte var de är. Förmodligen i mina fotoböcker som Ellen Snellen sorterade bort åt mig i höstas.

Som vanligt blir en kort historia, eller kanske bara en mening, en lååång historia. Det är min begåvning, att skapa fyllnad.

Jag och brun och gul. Nu är det ju verkligen ingen gul citron utan ockra. Me no likes.

Men på riktigt har jag börjat tänka på marinblått med orange. Ni ska få se om några dagar eller veckor eller månader. Jag orkar inte skriva nåt riktigt men det här är ju bara min vänliga svada. Att jag borde ha slagit upp namnet på de där byråarna som inte är raka heter, men detta är för sjutton inget ställe där man måste lära sig nåt jämt.

2 kommentarer:

Monica sa...

Underbart! Jag har egentligen nog av former på mig själv, men det där var verkligen snyggt...

Anja Olergård sa...

Haha, jag har inte Billy i så fall. Fast det har jag.