Varning!
Jag har i alla fall lärt mig att man inte får köpa saker samma dag som man lägger dem i varukorgen. Hade nyss 26 varor i korgen och tog nu bort allt som inte var "nödvändigt". Hmmm...
Så luras man!
Följande rubrik låter ju fascinerande!
Lågvattenmärke.
Men det visar sig vara att Madeleine önskat sin dotter grattis på 7-årsdagen på sin Facebook, men skrivit "vår", vilket betyder att pappa Chris också var med på det. Det är alltså att "bryta tystnaden" och för "första gången uttala sig".
Mini eller maxi?
Är mer trött än jag vill. Orkar inget annat än glo på Pinterest. Men hittar dagens skratt. Denna klänning ska tydligen vara minimalistisk? Kinesisk firma, de har nog inte lätt med språket.
När jag köpte brudklänning från Kina stod det slida på massa klänningar. Har fortfarande inte kommit på vad de menade att det skulle stå. Engelska slide är ju inget som har med klänningar att göra. Jag skrev till dem att ni skriver vagina på massa klänningar, men de där kinasajterna är inte kända för sin kundtjänst så det hände såklart inget.
Men kul i alla fall med minimalismen.
Förresten, när jag var i Barcelona på 80-talet köpte jag nåt bakverk som killen varnade för och sa Very cold! Jag vet att varm heter caliente så jag fattade vad han menade. Det gör man väl också även om man inte kan spanska. Ett bakverk är antagligen inte iskallt.
Förresten, när Mikael sa nåt härom dagen som jag inte hörde, svarade jag med Quoi? Det behöver man heller inte prata franska för att förstå. Men det är så coolt att han faktiskt kan. Jag svarar ofta Bonjour, mon amour, i telefonen när det är han. Lite kul att kunna rimma på utrikiska och bli förstådd.
Logik
Snart dags
Comfort food?
Idag på MasterChef skulle två tävla om immunitetsnålen genom att laga sina bästa comfort foods. Bägge tjejerna hade asiatiskt ursprung och maträtterna var okända för mig. Men det var helt fantastiskt ändå att se på när de lagade. Givetvis började jag tänka efter på vilka mina comfort foods är. Bägge gjorde rätter som deras föräldrar lagat åt dem. Och då har jag ett par saker: dillkött. Pappa gör den bästa såsen. Nu när de lagar köttet i crockpoten blir köttet också mörare än nånsin. Den rätten känns som om jag tycker mer om för varje gång jag äter den. Och ändå var det redan en favorit till att börja med. Jag återkommer till dillkött, mentalt!
Den andra rätten är, tror jag, kålpudding. Också gamla trogna svenska smaker. Som ska ätas så som det smakar hos mamma och pappa.
Lite orättvist att bägge dessa rätterna är min pappas. Mamma har ju lagat bulken av all mat. Och när det gäller mammas comfort food så måste jag säga en köttfärsgryta med vete i. Vetet blir mjukt men inte sliskigt mjukt och det tillför verkligen nåt. Jag gjorde vete en gång i termos efter mammas instruktioner men det blev helt misslyckat. Kanske behöver man ha salt i, kanske hade jag för varmt.
En annan köttfärsrätt som smakar hemma är Indisk gryta. Den är inte särskilt indisk mer än att den har curry i sig, men den är nog sen åttiotalet när det var väldigt exotiskt med "indisk" mat. Man serverar den med skurarna bitar av gurka, banan och ananas (jätteindiskt, not). Det är långt mindre pk nu att kalla grytan för indisk men den heter ju så. Och är verkligen comfort food för mig. Dessutom kan jag inte laga den så att den smakar rätt.
Mammas äkta comfort food är annars inte en maträtt utan hennes bröd och kanelbullar. Oj, jag blir lite knäsvag nu. Så fluffiga och mjuka.
Sen har jag en älsklingsrätt som jag förknippar med goda vänner och som vi därför kallar Ferrins grönpepparkyckling. Jag har sett receptet på lite olika ställen och det är grönpeppar och fransk senap i såsen. Såsen är så god så man kan dricka den. Och jag har så goda minnen av Mikaela och Thad som bjöd oss på det första gången.
Vad jag förknippar med mormor är nog hederliga köttbullar. Farmor hade katrinplommon i sina och det tyckte jag inte var kosher. Mormor kunde laga middag åt åtta-tio personer med tre spisplattor och utan diskmaskin. Morfar skalade potatis och morötter.
Farmor kommer jag ihåg för hennes brulépudding. Hon gjorde den från scratch medan vi oftast körde med påsmix, det gör jag själv också ibland fortfarande. När jag var liten tyckte jag bättre om påsvarianten, men i vuxen ålder åt jag en gång farmors recept som min faster hade lagat och då var jag vuxen nog för smaken! Den har inte en bränd sockeryta som restaurangvarianten från Frankrike, men det är inget skal på påsvarianten heller. Det är egentligen så jag föredrar det, även om det är väldigt tillfredsställande att knäcka det, höra spraket när det brister och se det lena inuti. En gång åt jag en creme brulée i Tallinn för fem kronor. FEM KRONOR!
Ibland säger jag till Mikael att jag vill ha sammanbrottspizza. Här på La Bella gör de den godaste pizzan jag ätit. Det tyckte jag långt innan jag flyttade hit. Jag ber alltid om en Calzone med ananas. Älskar särskilt när en av killarna gör den, ovanmätet blir sådär mjukt och brödigt som jag älskar.
Kinamat är sen barndomen förknippat med festlig stämning. Jag älskar fortfarande det. Friterade räkor med sötsur sås är enkelt men läskande, och annars är kyckling med cashewnötter min standardrätt. Stekta nudlar är också nice, lite mera vardag. Mikael friade också på en kinarestaurang på Timmermansgatan. Vi hade haft en underbar dag och var bara hungriga, jag tror inte att han specifikt hade tänkt sig att fria där. Han hade ringen i fickan och hade haft den där i en vecka. Jag är inte en sån som vill ha knäfallande och tyckte att det var den bästa stunden i livet dittills. Inga riddare med rustning för mig. Han går ut med soporna, det uppskattar jag mer.
Sen behöver jag nog också nämna Icas recept på Boeuf Bourguignon. Den hade ett rykte innan Ruth ens kom in i familjen. Hon hade märkt hur vi pratade lyriskt om "den där grytan". Med bouquet garni och allt. Makalöst.
Och när vi är inne på det måste jag nog också nämna lax. Det äter vi varje gång Johan och hans familj är här. Nu senast var stackars Oskar så olycklig och ville inte äta, men å andra sidan fanns det två eller tre efterrätter han gärna ville ha och logiken fick honom till slut. Men det var inget fel på laxen, han brukar vara kinkig med vad han äter och de hade jetlag och hade bott i kappsäck en vecka. Den laxen kommer tjejerna ihåg från förrförra gången de var här. "That salmon" säger de och det vattnas i munnen på mig.
Jag önskar, apropå familjemat, att jag kunde säga att jag hade ätit något särskilt kaninrecept hos svärmor eftersom de arbetar med kaninuppfödning, eller slakt numera. Men det smakar tyvärr inte så specifikt, lite som kyckling, och även om svärmor är en baddare på matlagning är det nog svårt att få själva köttet att smaka nåt mer än bara gott. Det är gott och lent och milt. Och vetskapen om hantverket imponerar.
Det senaste julbordet vi åt var annars ett riktigt proffsjulbord. Dignande och fantastiskt. Faktiskt helt i klass med restaurangmat.
Men nu har jag kommit till slutet. Den sista rätten är så "jag" att jag borde ha satt den först. Det är vad jag alltid lagar när Mikael är bortrest. Det är vad folk som kommer hem med middag gör. Jag försökte tänka ut hur vi kunde äta det på vårt bröllop (men det är lika finklädersvänligt som tacos). Det är så mycket min favoriträtt att jag åt det varannan dag på vår bröllopsresa. Och jag tror jag hade ätit det varje kväll om jag hade kunnat med. För man måste ju smaka den inhemska maten. Alla vet vad jag talar om nu, spaghetti med köttfärssås. Helst pappardelle faktiskt, men spaghetti går lika bra, särskilt om det är Barilla. Och jag ääääälskade programmet där Adam Alsing och hans mamma (som lagar -- lagade -- spaghetti med köttfärssås åt honom varje lördag och var måttstocken som folk skulle slå) bedömde några bekantas spaghetti bolognese.
Några av mina godaste munnen av spaghetti, förutom bröllopsresan, var förr när Mikael och jag brukade äta på en pastareataurang bredvid där jag får botox. Han åt olika mat varje gång men jag var liksom tvungen att ta det bästa.
Om lasagne inte hade varit så varmt hade jag kunnat tänka mig det också. Men jag bränner mig på det på restaurang. Det serveras ju i själva ugnsformen och borde stå och svalna i en halvtimme för att passa mig. Men jag åt en lasagne hos någon av Ellens vänner i Italien och det var ju livsomvälvande. Jag har inte så mycket erfarenhet av matlagning egentligen och nu orkar jag ungefär göra snabbmakaroner. Men en gång gjorde jag en lasagne med färska lasagneplattor och den blev inte att leka med. Man kan ju ta en burk Dolmiosås till köttfärsen bara, så blir det lätt om än inte gjort från grunden.
En gång var vi på picknick när Lina och barnen var här, tror det var bakom Johannas hus på en höjd. Jag hade elrullstolen för första gången och det kändes lite obekvämt men jag minns att Lina hade gjort lasagne och jag bara åt och åt. Jonte hade gjort fantastiska spett.
Det största bologneseminnet är dock att min syster har gjort två enorma kastruller med köttfärssås åt mig och fryst in, vid två tillfällen. En sån sak tar man inte lätt på.
Det var min comfort food. Och om jag bara ska slänga in ett PS också så blir det tacos. Hederliga gamla svenska tacos med tortillabröd och gurka i.
Och det sista PS:et blir kvällens kvällsmat. Macka med ost och gurka och varm oboy till. Eller leverpastej och gurka (eller rödbetssallad).
P.S. Man kan nog gissa sig till hur gammal jag är från den här listan. Visserligen äter jag fetaost varje vecka men jag är ju väldigt omodern. Aldrig bulgur eller couscous eller mer främmande smaker än Europa. Gillar inte stark mat, allt blir bättre med creme fraiche eller gräddfil. Morfar vägrade till och med att äta pasta. Själv vägrar jag att låta bli. Typ. Mmmmm!
Nattsvett
Igår natt sov jag riktigt uselt. Inatt sov jag gott i 6 1/2 timmar, sen fick jag nattsvett. Vaknade strax före 9 av att täcket, underlandet, kudden och jag var blöta. Håret hela vägen ner till fötterna. Så jag gick upp och kissade, vilket ju var ett överoptimistiskt drag eftersom det är min svett som gör att allt i sängen är blött så jag har inte mycket vätska kvar. Gick sen och la mig med två nya sömnpuller i magen, vände täcket uppochner och satte ett extra alarm förutom de två jag redan har på olika devices. Det är supersvårt att vakna när jag vaknat för tidigt och tagit mer sömnpiller. Och idag ska jag till psykologen, så MÅSTE VAKNA. Har bara fyra timmar på mig, så jag måste lägga mig igen nu. En halvtimme räcker inte till att starta om och somna om, men nu är det bråttom. Ska sova utan öronproppar så jag VERKLIGEN hör alla alarm.
Den här veckan har varit päck, verkligen, med några ljusglimgar som håller mig uppe. Men igår pratade jag högt med mig själv och sa Jag mår piss!!! Jag talar inte ofta så invektivt men å andra sidan säger de på QI att man mår bättre om man svär när man har ont.
Jag fick i alla fall min medicin till slut, det tog bara fyra försök och en vecka, och igår hade jag bara en kvar, ska ta två, så då sov jag dåligt för det. Och nu hade jag två i natt men då har jag nattsvettningar och vaknar för tidigt när jag ska hemifrån. Det är verkligen usel tajming. Nattsvett är ok när jag kan sova tills jag vaknar, men inte om jag ska upp en viss tid. Som är flera timmar innan jag normalt vaknar. Jaja. Päck.
Men vi åt grönpepparkyckling härom dagen, från mamma och pappa. Och sen gjorde jag snabbmakaroner och currysås till en grillad kyckling en annan dag. Och sallad med fem ingredienser inkl fetaost och dressing. Mikael häller oftast bara ur sallad ur påsen men det är jag lite för fin för. Så jag har fått riktig mat. Det är alltid nåt.
Nu måste jag prova att somna igen. Täcket känns torrt på den här sidan i alla fall. Och, the irony av att vara stressad när man ska somna för att man måste somna så fort!!!!!!
Grattis på alla hjärtans dag!
Jag minns inte längre, men det är nog inte roligt att vara singel på just Alla hjärtans dag. Jag är så lyckligt lottad som har Mikael!
Vi firade idag och jag sa igår att jag inte orkade åka hemifrån. Jag vill fortfarande åka och äta där han friade men då måste man ju åka in till stan. Men jag hade fått kinamat på hjärnan och när jag kommer upp idag så ser jag bordet fullt dukat med nio rätter! Allt från sushi och vårrullar till friterad banan. Och inte nog med det, han hade köpt en fet bukett tulpaner, en flaska vin, tänt ljus. Och sen hade han köpt en present, det var ett sånt där pocketpack med fyra noveller om kärlek. Så söta små böcker och lagom långa för att jag ska klara av att läsa dem. Och världens sötaste ask praliner från Lindt. Och tre lotter som han fått på jobbet. Sen hällde han upp en godisskål till mig och en till honom. Och inga Polly i min.
Å, vad lycklig jag är. Har varit lite deppig på sistone, för massa småsaker som inte i sig är så farliga en och en, men jag har ju redan storm i mitt vattenglas. Så det var så trevligt att bli riktigt uppvaktad idag.
Dagens värdering
Vad säger ni om 7,8? Tycker ni det låter bra eller dåligt? Lite eller mycket? Det är inte miljoner vi har vunnit på Lotto, om man säger så. Det är min fasteglykos.
Sköldkörtel värdena var craaaaaaazy men dem ska jag diskutera med den specialisten om en vecka.
Sen var det en hel del provsvar som var avvikande. Järnvärdena superhöga. Och de var på väg ner redan i våras och enligt hur mycket de sänktes borde de vara nere på under referens nu, med tanke på att jag är trött, yr och har sprickor i mungiporna, precis som förra gången. Men både HB och ferritin var på toppen av referens.
Men 7,8 i fastesocker är inte bra. Prediabetes, men man kanske behöver kolla dels det värdet en gång till, samt långtidssocker och kanske glykosbelastning.
Förra gången vården tog mitt glukos hade jag 4,9. Och var smal. Jag har inte blivit den här feta, sjuka människan med mitt goda minne, tvärtom, det är så mycket som absolut inte skulle få lov att vara så här om nån _vettig_ fick bestämma.
Det här är vad jag har ätit idag, och det är rekord med tre mackor.
- 0.5 dl yoghurt att svälja mediciner med.
- 1 l lågkaloridryck för att säkra att jag dricker nog varje dag. Dvs 1l och idag även 0.5 l mjölk. (Och nu vet jag ju att mjölk är superdålig mat för det får sockret att siga som kulan på nyår i New York)
- 1 färdiglagad mat från Icas egna kök
Om mkt ork, en side salad. Oftast inte.
Just idag hade vi rester från m&p så jag kokade snabbmakaroner och använde chilin som pastasås.
-På kvällen, kanske 2 smörgåsar om jag orkar, annars bara en kopp varm oboy.
Idag åt jag dock hela fyra rostade mackor (de är inte så stora som de kvadratiska skivorna och detta var de två sista och två första, dvs alla fyra var mindre än man hade kunnat misstänka. J, jag har redan börjat. Bort förklara att det var inte så mycket kolhydrater som ni tror.
Błäääääääääääh!
Valfrihet?
Jag köpte en ny ansiktskräm för ett par dagar sen, jag har kört med CeraVe länge och den luktar inte fullt lika illa som Decubal gör och som jag använt före det i två decennier. Med avbrott för olika billiga och dyra cremer. Men oparfymerat i ansiktet är inte kul. Så nu har jag börjat med den nya cremen, som egentligen är en gel, och den luktar närmast ingenting. Så jag som gapar efter hela stycket kommer plötsligt på min fina lilla tub med nån creme som luktar svagt av liljekonvaljer eller så. Inte gammelfarmorsdoft utan jättefräscht blommigt. Men den fick jag finnar av förut. Men nu var jag så trött på dessa stinkande krämer att jag tänkte att jag provar och ser hur det går.
I fyra dagar har det gått bra. Så ljuvligt att lukta gott i varje andetag. Svagt, nästan bara skönjbart. Men mmm.
Nu har jag fyra finnar som jag inte hade när jag duschade för några timmar sen.
Så måste man återgå till stink? Är valet stink eller finnar?
Dessutom blir min hud så torr av psoriasismedicinen. Och där jag smörjt på med en riktigt vaselinig medicinsk salva, för att bara medicinen på blir som fnöske, så har finnarna hamnat nära där jag smörjt. Och nu minns jag varför jag inte kan använda den salvan i ansiktet. Så dubbelfel!
Detta är väl ett i-landsproblem om nåt. Att stinka eller få finnar. Kanske kan man översätta detta till nåt större, viktigare, som vore värt att filosofera över. Men jag är 50 år och har finnar.
Kär i ett skåp!!!
Vissa Svenskt tenn-grejer är jag ju totalt galen i, och andra är för mycket funkis eller för lite marinblått för mig. Jag funderar ju fortfarande på om vi inte ska ha blå elefant på grytlapp och grytvante, vilket dock försvåras av att de inte gör dem i blött just nu. Så jag är medveten om att denna inte är marinblå.
och marinblå krukor med silverfat.
Och lampan för typ 12 000:-
Och det runda soffbordet såklart.
Men idag blev jag fullkomligt störtförälskad i ett skåp. Inte så att jag vill ha det själv, men hjäääääälp vad vackert det är med hyllorna och det skinande.
På ett sätt så uppskattar jag nästan ännu mer när nåt inte riktigt är min stil men ändå så vackert att man blir helt tagen. Då är det ju desto mer estetiskt gjort. Det är ju lätt att vara publikfriande med en 1700-talskollektion på Ikea, lite svårare att göra möbler jag inte tycker om men älskar. Respekt.
Misslyckas men inte misslyckad
Plötsligt vägrades mitt kontokort. Tre gånger. Det ska ta slut snart så jag trodde jag fått ett nytt i brevlådan och något strulat med det. Men nej. Sen gick jag in på kontot och då hade jag bara inte så mycket pengar. Och jag har inte ens kollat räkningarna den här månaden, så en faktura skulle bli betald för sent.
Så dålig koll. För att jag faktiskt har ett rätt svårt fall av hjärntrötthet. Jag kan inte tänka nog bra bara.
Så fortsatte tankarna att gå. Det kan jag jättebra. Jag har betalat bolånet för sent massa gånger, särskilt i början, för då skulle jag föra över från ett konto till ett annat och det missade jag så ofta. Kanske fem, sex gånger. Sen har jag bytt konto så jag inte ska behöva föra över, och nu har jag också alla fakturor på e-faktura så jag behöver inte sitta och ladda in saker. Men ändå. Jag har glömt att räkna ut om pengarna räcker kanske fem gånger också, och då är bolånet nästan alltid sist i ordningen, datummässigt, och så blir det den räkningen som inte blir betald.
Igår rände tankarna iväg med mig och jag såg för mig hur banken till slut tröttnade på mig. Att vi skulle bli av med lånet, flytta, inte ha nånstans att bo, packa lådor, jag dör. Men jag måste ju få ett läkarintyg på att jag inte betalar sent med mening. En gång om året och aldrig så det blir skulder utan bara några dagar försent för att jag är klantig. Den som känner mig vet hur oerhört främmande det är för mig att missa sånt som räkningar. Jag har aldrig slarvat bort nåt i hela mitt liv, typ, förrän jag fick ME som marinerade hjärnan i några år. Men hur ska jag få ett läkarintyg på hjärntrötthet? Jag har gjort ett neuropsykologiskt test men där var bara en förmåga i botten, resten var jag i mitten. Med brasklappen att jag nog inte legat på mitten förut utan i topp. Så en halvering av mina kognitiva förmågor syns ändå inte på ett test för att jag var för smart till att börja med. Men den psykologen finns inte kvar, den psykologen som ersatt honom på samma mottagning sjunger på sista versen för min ME-mottagning ska stänga och jag tycker det är vääääärdelöst. Här har man varit det svarta fåret i vården i alla år, folk vill inte ta i en med tång, och så överger de enda som förstår en. Jag har iofs inte haft en läkare på Sköndal på kanske ett år. Och vad skulle jag säga till läkaren på VC? För att banken skulle låta oss bo kvar? FK är ju helt hysteriska med sina objektiva fynd, men jag inser att om jag behöver ett läkarintyg till banken så finns det ingen som kan mäta min hjärntrötthet utan det blir bara det jag säger själv.
Inte för att det är vanligt att banken säger upp lån. Jag är inte rädd för det på riktigt. Nog. Men jag kände mig så oskyddad. Att inte kunna göra saker rätt, och sen inte kunna bevisa att det inte är slarv eller illvilja, det är läskigt.
Och så inser jag ju att mina känslor är "sanna" vare sig situationen är verklkg eller inte. Jag känner mig maktlös. Och det är jag ju på många sätt.
Så då får jag träna på att inte vara rädd för saker som inte kommer att hända, på samma gång som jag är lagom eller lite rädd eller hellre förberedd för de saker som faktiskt kommer att hända?
Mikael svarade inte i telefonen fyra gånger efter jobbet för ett tag sen. Till slut satt jag och störtgrät i köket, med blicken på dörren, och undrade om det här var dagen när min man skulle dö.
Lite rycka på axlarna åt livet skulle sitta fint.
Så skumt!
Drömde ovanligt konstiga drömmar igår. Först var det en person på 65 år som var höggravid och min man skulle lämna henne på ett judiskt samlingsställe i hemlighet, han hade som en vit rånarluva fast bestående av elastiska sjukhusbindor. Den blonda kvinnan hade sjal på huvudet men man såg vem hon var.
Sen var också en kusin till mig gravid och eftersom hon i drömmen var skild från sin man ville hon inte behålla barnet. När hon fött honom och skulle ge bort honom ropade hon Örtegren! (Ja, det var hans förnamn...) Varför? Och jag svarade Ni är ju skilda och du vill inte ha honom? Skyll inte på nån annan. Och var inte så dramatisk.
Hmm.
Apropå tweed och brunt
Man kan aldrig säga att det och det är klassiskt, evigt modernt etc.
Tweedflickan förstör nästan tweed för mig,
medan den andra modellen blandar brunt med grått, så det ska blandas och passa hennes färger bättre, säkert.
Min gräns för det förbjudet fula är iiiiinte gådd över
Läser äntligen Sköna hems specialnummer Skapa stilen. Och nej, trots att alla bilder de har i sina sociala medier alltid är supersnygga så finns det bara en fin bild i hela tidningen. Det är inte min smak bara.
Men nu tänker jag att om det är en stilrapport inför 2021 så kanske det finns plats för fler stilar än den nordiskt svala, eller estetiska som det visst heter om det är stramt, sparsmakat men där de få möblerna och de stora konstverken är svindyra och ingen får spilla nånstans.
Det är inte lika kul att läsa inredningstidningar längre för när man har alla på Readly eller vad ni använder, så stänger man ju bara om tidningen inte var intressant. Och man kan läsa många fler tidningar som verkligen är ens stil, än vad man hade köpt per månad i vanliga fall.
Men så kommer ett frieri: Tager du denna hiskeliga bruna intarsiabyrå med inga raka linjer, till att bli din äkta hustru. Och av all den vackra kärlek hon fick växte hon till, kanske inte i ålder men särdeles i vishet, och nu står hon stolt i en matt, mörkblå dräkt. Och jag blir så frälst. Kan inte finnas nån religion som har en snyggare möbel än den. Hade gärna haft det hemma, Inklusive det ockra.
Visst är det en härlig bild! Jag har bara kommit ett par sidor i tidningen men redan har jag fattat att det är 70-talsfärger som gäller, i alla fall smutsgul eller om den kallas lckra. Nåt brunt har jag faktiskt inte sett än men det finns hopp för er också tror jag. Jag har haft brunt på mig och gult, men en kall brun, ingen sån där höstbrun, med drag av senap, även om jag gillar tweed. Gult har jag haft en ganska mesig citrongul klänning jag köpte i Nordstan och hade med mig till Schweiz, och har på foto från St Jakobstroß (-straße för er som inte talar schweizertyska eller Schwizertütsch). Ha, om fotona inte finns på telefonen så vet man inte var de är. Förmodligen i mina fotoböcker som Ellen Snellen sorterade bort åt mig i höstas.
Som vanligt blir en kort historia, eller kanske bara en mening, en lååång historia. Det är min begåvning, att skapa fyllnad.
Jag och brun och gul. Nu är det ju verkligen ingen gul citron utan ockra. Me no likes.
Men på riktigt har jag börjat tänka på marinblått med orange. Ni ska få se om några dagar eller veckor eller månader. Jag orkar inte skriva nåt riktigt men det här är ju bara min vänliga svada. Att jag borde ha slagit upp namnet på de där byråarna som inte är raka heter, men detta är för sjutton inget ställe där man måste lära sig nåt jämt.
You go girl!!!
Det här är Astrid. Hon är syster till norske kung Harald. Och hon är minst 80. (Kanske inte på den här bilden, men ändå.)
Vilken bra behå hon har! Jag blir alldeles glad!
Själv har jag min sämsta behå på mig idag men det är ett steg uppåt från januari, om man säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)