"Språkpolisernas högkvarter"

Jag har tydligen för lite önskade inlägg i min fb-feed så då slänger de in diverse skit. Till exempel inlägg om språk i ovannämnda grupp. Det är t ex en som frågar om det heter de eller dem i en viss mening och jag måste medge att jag inte alltid hör vilket som är rätt. Nån i tråden (som jag inte kunde låta bli att läsa så FB vann) sa att om man kan byta ut det mot vi så ska det vara de, kan man byta ut det mot oss ska det vara dem. Görbra knep, t o m antal bokstäver stämmer så det kan jag nog komma ihåg. Vet ju det där med subjekt eller objekt men jag erkänner, jag vet inte alltid vilket som är rätt 

Men en grupp av språkentusiaster. Det fanns två, jag upprepar, TVÅ, kommentarer om att det bästa är att skriva dom, för både "de som" och "dem som" låter lite fel respektive för gammaldags. Är ni galna???

Har folk ingen som helst självinsikt? Tydligen inte. Det finns ju författare som inte kan grammatik eller saknar stilkänsla, och frisörer som är fula i håret. Min senaste frisör hade en mycket knapphändigt ihoprafsad tofs (eller toffs som en del skriver, om vi nu ska språkklaga. Då måste jag också säga att tofs är håret i hästsvansfrisyren. Gummibandet man gör tofsen med heter inte tofs. På samma sätt är blogg inte samma sak som blogginlägg. I amerikanska bloggar skriver de väldigt ofta blog när de menar blog post, även om det inte är lika vanligt här att skriva Jag skrev en blogg om hästar. Då tar man det nog bokstavligt, som att hela bloggens tema var hästar. Absurt hur som helst.) men hon klippte bra. Men om en författare gör reklam för sin bok och det är fullt av stavfel, grammatiska fel och stilbrott, inte är det bra reklam? Ungefär som de som säger att all reklam är bra reklam. Jag håller inte med. Om nån säger att jag är dyslektiker och obegåvad, hur är det bra reklam? Jag måste ta tillbaka dyslektiker, för man kan vara en bra författare ändå, men då måste man veta att man har dyslexi och anlita en lektör som har hökögon och inte sin bror som också har dyslexi. 

Jag har kommit över stadiet, peppar peppar, ta i trä, när jag ser dumma kommentarer och vill gå med i en ny grupp för att säga åt dem.

Det var nog illa i en sköldkörtelgrupp nyss. Hjälp. Och varför ska min *#+"& telefon stoppa in ett felaktigt mellanslag när jag medvetet har låtit bli att avstava för att det är fel! Den ville göra det till sköldkörtel grupp. Blir så irriterad på okunskap, för det sitter ju en okunnig människa bakom den funktionen i telefonen 

Så jag ber så väldigt mycket om ursäkt för 1) alla avstavningsmisstag jag inte har gjort men telefonen ändrat och jag upptäcker det inte, samt 2) alla gånger jag antingen stavat rätt eller fel men telefonen har gjort saken värre. Säg nåt inlägg från typ igår där det var flera jättefel i en mening och jag kunde svurit på att jag hade kollat just den meningen. Man kunde ju tycka att telefonen skulle kunna lära sig att om personen inte stavar fel på 99% av de ord som folk inte vet hur man stavar, så kunde den låta bli att lägga sig i resten. Men så AI är den inte. Man kan nog ställa om så den inte rättar nåt. Men ork@!!!

Nu mår jag bättre. Tänk om jag kunde skriva såna där rosiga inlägg som folk mådde bra av!

Jag har förresten fått eksem under pulsklockan. De varnade för det. Måste alltså komma ihåg att ha den ena veckan på ena handen och växla så jag får luft. Smörjde in mig rejält i a f. Och jag saknar den! Den hjälper mig redan. Jag får ofta bara 102 när jag går upp och kissar, förr gick det inte på under 117.

Men jag ska erkänna att när jag tog av mig klockan och satte den på laddning så tänkte jag: Bra, nu kan jag plocka in i diskmaskinen utan att göra det långsamt.

Tydligen är långsamt irriterande, och ta paus är lika illa! Antar att det är en personlig läggning som består av otålighet kopplat till ett belöningssystem som kör igång när jag är klar. En del får det när de börjar, men alla kan börja, det är avsluta det som det krävs stamina för.

Jag måste lära om mina belöningar. Att det är ok om det tar en stund tills belöningen kommer. Trodde jag hade lärt mig det en gång för alla när jag träffade Mikael först när jag var 37.

Men, dra mig baklänges in i fågelholken! Nu är det tre fåglar som pratar med varandra här utanför. En låter som om han sitter en meter utanför fönstret, men han kan vara i trädet som väl är tre meter härifrån. De lät på fullt allvar som om de hade föräldramöte. Pratade inte i mun men höll på för länge och när ingen ville lyssna längre.

Och snark och diskmaskin. Är jag lite ljudkänslig tro? Blir irriterad av vanliga ljud? Det är så mycket jag blir irriterad av så om jag kunde irritera mig på hälften så vore det nog.

Nu kom rektorn med en annan klass. 03.25. Vad ska ni låta för bara för att det är ljust ute? Kom, vinter, kom.

Förresten fick jag frossa härom natten. Jag har lärt mig lite nu hur det beter sig, men det kommer när jag ligger i sängen med täcket på och försöker sova. Utan förvarning känns det som om jag ligger på Nordpolen med mitt sommartäcke. Jag måste tvinga foten att nypa tag i filten i fotändan och dra den dit händerna når den och slänga den över mig. Gör jag inte det så kommer det 10 frossbrytningar till med några minuters mellanrum. Så obehagligt. Blir helt slut. Hackar nästan tänder, om jag spände käken lite mindre skulle det nog klappra. Igår hade jag 35,5 men fick inte frossbrytning så det är nog inte per automatik förknippat med kroppstemperaturen. Skumt. Men det är säkert förknippat med överansträngning.

Förresten pratade Mikael och jag idag om att jag är stressad. Jag köpte ju massa grejer på Tradera för att jag mådde dåligt, och sen mådde jag ännu sämre när jag tänkte smyghämta paketen själv för att han inte skulle få reda på det, så då sa jag det och han förstod. Han känner igen att jag tröstshoppar när det är för pestigt. Och idag var jag stressad för jag borde sälja vidare tre av sakerna jag köpte som inte passade mig i storlek. Men då sa han så fint, vilket är viktigast, att du inte är stressad eller att vi får tillbaka femtio spänn? Nu var det 359:- för tre saker men det tänkte jag inte säga då. När jag ligger i sängen tror jag att jag kan orka massa saker (sälja saker på Tradera) men så kommer jag upp och orkar knappt nåt. Jag får inse att jag är frustrerad och maskerar mina känslor med att bli sur på språk-o-vetarna och andra. En liten insikt i alla fall.