Aha-upplevelse

Jag är naiv. Naiv och i alla fall utom hälsan privilegierad.

Men jag läste något ikväll som berörde mig djupt. Hur folk som har annan hudfärg behandlas idag, i Sverige. Jag tänker inte på färg alls, det är som hårfärg bara, olika men inget som betyder något. Det är en klen ursäkt. Men jag ser inte min svägerska som svart, hon är bara sig själv. Även när hon har afrikanska mönster på kläderna är hon bara sig själv, så som min syster är sig själv när hon har på sig nåt randigt, fast R föddes nån annanstans än Stockholm. Men det gjorde vi också, även om inte Göteborg och Ghana är samma sak.

Barnens kusiner är inte heller kritvita, men nån gång när vi pratade om nåt i den vägen så tog det mig en lång stund att ens koppla vad de pratade om. Jag ser dem bara som T, K och N. Jag hade på allvar glömt bort att deras pappa är mörkhyad.

Och den berättelsen jag läste med äkta, upplevda händelser av förfärlig rasism i Sverige idag chockade mig ända in i själen eller benmärgen eller både och.

Att jag inte ser mina mörka familjemedlemmar och bekanta som nåt annat än dem själva är kanske inte höjden av antirasism. Kanske finns det ett steg till, och det är att inse att det finns många som inte delar min syn och att jag behöver ta ställning. Att bara för att jag har råd att ignorera deras hudfärg så har inte de det, och då borde jag inte heller det.

Så idag är dagen när jag förstår att det finns rasism i Sverige, och att det inte bara gäller ointelligenta och oälskade nazistpojkar utan vanliga människor. Och det är inte ok.

Läste nåt klokt om att någon ifrågasatte varför man säger Black lives matter när All lives matter. Men får man inte säga Rädda regnskogen då? Bara för att alla träd är värda att räddas och är viktiga för jordens syre? Men det är regnskogen som är i fara. Då får man specificera den.

På samma vis är det fullkomligt oacceptabelt att rasdiskriminera. Att inte se ras alls kanske är att ignorera de missförhållanden som de av annan ras möter och som jag då i förlängningen ignorerar, accepterar, bortförklarar?

Jag har aldrig förstått t ex positiv särbehandling. Jag ska ju inte älska min ena svägerska ner än den andra. Men det förutsätter att de överallt i sina liv blir bemötta likadant, vilket jag i princip har trott är fallet i Sverige. Men om nån blir mobbad så är det inte positiv särbehandling att ta mobbarna i örat för den mobbade ungens skull.

Nu vet jag fortfarande inte vad som hände med mannen i USA, men det är inte det enskilda fallet jag tar ställning till utan systemfelet.

Jag har kommit till en stor insikt ikväll. Jag hoppas jag ska utveckla min förmåga till empati. Jag tyckte ju inte det var mer synd om studenterna än nån annan tills jag läste om S som blev väldigt ledsen. Så nu har jag insett att min vita position inte tar in att det är annorlunda för andra. Och det är fel. Att inte förstå och/eller vilja erkänna att andra har en annan verklighet är också en sorts rasism. 

P.S. Nu när jag tänker på saken har jag faktiskt vetat om det här längre. En kompis som är adopterad sa att han fick positiva reaktioner på sina CV (med svenskt namn) men när han kom på intervju fanns det plötsligt inget jobb. Jag tror att jag ignorerade det och tänkte att det måste ha varit en engångshändelse och nån missuppfattning för så dumma i huvudet kan väl folk inte vara. Det är en snygg, vettig, smart, snäll kille. Man, numera. En del av er känner honom. Vi var på bal i Stockholms stadshus och han bjöd upp mig till första dansen, som om han hade gått och väntat länge. Jag tror jag hade en svart sammetsklänning på mig. Det är inte många som har gett mig en så bra komplimang som den dansen. Men har det varit så här de senaste 25+ åren??? Har han haft det så hela den här tiden???!!!

Plötsligt förstår jag. De är som ME-patienter som arbetar i decennier i motvind utan anledning. Vi vita har MS, så vi får dyra mediciner och specialistläkare och sjukskrivning och hjälpmedel, medan ME inte räknas. En obehaglig liknelse.

Så som man kunde köpa en get för att hjälpa en fattig familj, eller ett träd för syresättningen på jorden, så önskar jag att det fanns något mer att göra än att sätta in en svart ruta på sina sociala medier. Jag har i alla fall försökt ikväll.