Annars sa min psykläkare att hon ska sluta om två veckor. Men därför skriver hon ut massor med sömnmedicin så att jag dels inte behöver riskera att bli utan för att folk hamstrar mediciner i covidtider, men också om det blir problem med att få VC att skriva ut. Det är ju en beroendeframkallande medicin på särskilt recept, men hon skulle skriva en ordentlig överlämning till min vc och berätta att jag följt hennes instruktioner noga och inte överdoserat. Så att de inte behöver tro på mitt ord att jag inte missbrukar medicinen. Känns så bra.
För hon säger att jag inte behöver specialistpsykiatrivård just nu och det har hon rätt i. Om jag får insomniproblem och blir suicidal igen kan jag enkelt söka mig tillbaka dit, eller till psykakuten. Jag har velat vara kvar främst som försäkring, både angående förskrivning av medicinen men också om jag blir psykiskt väldigt dålig igen, men just nu behöver jag inte den vården och då är det bättre att de som behöver den får den.
Men jag kände mig så väl omhändertagen att jag inte blir orolig för att kontakten upphör. Jag pratade med Mikael igår om att min läkarrädsla bottnar i att jag ska ses som en jobbig och oönskad patient och mista hjälp jag är beroende av. Men nu verkar hon ha sett till att hjälpen kan fortsätta.
Så jag är nöjd. Och nöjd med mig själv för att jag vågade ha samtalet om min läkarrädsla. De har inte riktigt sån terapi där, vilket jag har anat mig till när jag eftersökte samtalsterapi vid ett annat tillfälle. Jag hade teoretiskt sett gärna pratat med psykolog Simon på Sköndal om det, men eftersom den värsta utlösande faktorn var Anna på Sköndal, så kunde det kännas lite infekterat. Men nu ska jag fundera på saken. Jag har bytt känsla inför Sköndal pga Simon som är så bra. Förut fick jag ont i magen när vi skulle bada på min födelsedag och bara såg huset, nu kan jag röra mig i lokalerna utan att koppla ihop det med Anna och kan till och med ligga i samma vilorum och prata med Simon som jag låg i och pratade med Anna, och det är inget problem. Men jag tror att jag kanske ändå behöver prata med nån om min läkarrädsla men det är inte lika brådskande som sömnen och självkänslan, så jag tar en sak i taget.
Jag känner mig i alla fall väldigt glad att det gick så bra.
Och så hade jag 78 i puls förut, det är också bra. Kanske är det inte så farligt att komma upp i puls om jag gör det kort och vilar efteråt. Jag ska försöka läsa på mer om pulspacing.
Sen vet jag knappt om jag vågar säga det men idag hade jag besök före läkarbesöket. Mikael tog hit en borste och min morgonrock och sa Vi har besök, och FATTAR NI men jag har fått en massagefåtölj! Ett sånt där stort sjabrak som masserar allt från nacke till ben. Den har dömts ut som att den inte är värd att lagas fler gånger, den har stått på nåt gym, så de kan inte garantera att den håller i evighet, men seriöst är det ju fantastiskt även om den bara håller en månad. Det var Mats-Einar som fixade den åt mig för att jag är sjuk och har ont. Helt otroligt. Jag satt ju bara en liten stund i den för att jag hade läkarbesöket, men den var så skön. Jag blev verkligen avslappnad i den. Så fantastiskt omtänksamt. Fast jag har blivit inspelad på video utan behå och med fett hår, men det är kanske bra att det syns att jag är sjuk :-)
Så den här dagen har redan varit lång men helt underbar.
1 kommentar:
Efter en sån underbar dag förstår jag att du är hög! Både bra läkare och present!
modren, glad å dina vägnar
Skicka en kommentar