Pulsklocka

Pulsklockam strulade men Mikael fick igång den genom att använda sin egen telefon och sen mixtra med nån uppdatering och nåt med bluetooth. Jag fattar knappt vad han gjorde, men koncentrerar mig på att fatta grundfunktionerna med pulskontroll och så får jag ta finesserna sedan.

Så ikväll har jag legat i soffan med puls mellan 86 och 94.

Sen gick jag upp för att gå och kissa, ta sömnpiller och klä av mig. Jag satte mig och vilade emellan. Men ändå gick pulsen upp till 112 av att gå på toa, och då har jag toaförhöjning med armstöd som en riktig pensionär. Och när jag tog ner en ny ask medicin från köksskåpet gick pulsen upp till 118. Då hade jag stått och vilat med stängda ögon i en knapp halvminut. Det räckte inte för den stack till 120 när jag svalde Q10-oljan och drack ett glas.

Jag ska inte gå över 100, och får 120 av att göra mina enda aktiviteter på hela dagen och de innebär bara avklädning och medicinering. Om jag går upp till 120 av det, fast jag ansträngde mig för att göra allting långsamt och med massa pauser, då kan jag glömma att gå hemifrån, sitta upp, sminka mig och fixa håret och måla naglarna, allting. Hemska doktor Anna sa att jag är så dålig för att jag inte pacear ordentligt, och jag var hela tiden rädd för att hon hade rätt. Men jag visste inte att det var såhär illa.

Nu sitter jag upp i soffan och har suttit här i kanske en kvart och pulsen har gått ner till 91. Jag har lånat Mikaels sportklocka och kollat vad som händer och då har jag som mest klarat att resa mig från liggande till sittande under 100. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig nu, när jag är ett år sämre än när jag kollade pulsen vid aktivitet senast.

Skräp. Och ja, nu är den uppe i 102 och då har jag suttit upp för länge.

Jag var livrädd för klockan och vad den skulle visa att jag inte skulle klara av. Ska jag ha en kedja som bara räcker mellan sängen och soffan? Inte ens till köket, till badrummet. Tack och lov att vi har sån liten lägenhet.

Fy vad jag blev deppig av detta. Nu har den ökat till 105 för att jag suttit upp i ännu en kvart och varit upprörd.

Jag fick ett panikångestanfall idag. Jag trodde det var det, men det var inte en känsla av panik, utan bara en överväldigande våg av känslor som sköljde över mig och som är så jobbiga att man går upp i limningen. Men psykologen har ibland ställt frågor jag får ångest av och då har han avlett mig verbalt och jag började göra det, fokuserade på blombuketten, två röda rosor, två cerisa rosor, två ljusrosa, två vita, lila typ brudslöja, runda löv, vassa löv. Men det gick knappt, fast jag hade börjat, och då frågade Mikael Se mig i ögonen. Vad heter jag i mellannamn? Jag är ju inte helt loopy bara för att jag har psykiska svårigheter, så jag svarade Mikael, för eftersom han heter Boris Mikael Olergård så heter han faktiskt Mikael i mellannamn. Att jag lurades att skämta gjorde att det vände, sen fortsatte vi att prata om hans mammas namn, hans systrars och ena syrrans dotter. Jag är så väldigt lättlurad. Mamma skrev i min babybok att jag gick på alla knep för matning som Här kommer flygplanet osv. Så jag vet att jag är lätt att kollra bort. Sa jag att psykolog Simon gjort det lite på mig och det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Jag vet att det ideala är att se på ångesten och det man är rädd för och bara acceptera att den är där och att jag klarar det. Men nu har jag inte energi att uppleva de förfärliga och starka känslorna så jag har inget val än att stoppa dem. Som när jag slutade gråta för Rob och Ellen ibland för att kroppen inte pallade.

Men jag ska inte ta ut allt i förskott. Jag får se om jag mår ok nån dag och får försöka olika metoder. Vet inte om det är sämst att ha för hög puls vid ett tillfälle men i en kvart, eller tre gånger med vila emellan. Jag får testa lite olika och se hur det går. Om jag lutar mig framåt går pulsen upp för mycket, om jag lutar mig mot ryggstödet så går det bra en kvart.

Yay, vilket liv!!!!

Återkommer med en förhoppningsvis gladare inställning.

Men de FANTASTISKA nyheterna är att min bästa sömnmedicin har två av tillverkarna slutat tillverka, förmodligen för att det inte bär sig, och nu när det bara är en kvar har de nog inte fått tid på sig att vara den enda tillverkaren, öka produktionen och höja priserna. Men den medicinen har Läkemedelsverket inte tänkt avregistrera. Det har de inte gjort med de andra heller utan det är firmorna själva. Men jag kan nog fortsätta med medicinen som funkar. Sten från mitt bröst!!!!!!!!!

104.

Jag ska resa mig upp, notera, 105, gå och lägga mig i sängen, mäta, ett pulsslag per steg i ökning till 115. Långsamt nere i 99 igen när jag ligger i sängen. Det blir läskigt och spännande att se hur jag ska kunna leva inom mina gränser.