För mig som svensk, i ett land som inte jag upplever som särskilt rasistiskt eller sexistiskt, i jämförelse, är det oförståeligt. En gång när jag flög till USA satt jag bredvid en arabisk man som bodde i Toronto. När vi gick igenom tullen sågs vi kort och nickade hej. Direkt frågade tullen mig om jag känner den mannen. Att vara arab på en flygplats är kanske samma sak som att vara svart på gatan i USA, jag kan inte bedöma det. Kan inte fatta att folk skulle kalla dem för fula namn eller inte se dem för deras verkliga jag. Kalla idioter för idioter, kanske, men inte döma nån på förhand. Men så har jag aldrig själv utsatts för något. Det enda steget uppåt på privilegielistan jag skulle kunna ta vore att vara man och rik. Men jag står ju på prispallen själv, så sjuk och ekonomiskt beroende av staten som jag ändå är.
Nu har obduktionen på den dödade mannen gjorts av myndigheterna, till skillnad från familjens "oberoende" rättsmedicinska tekniker. Poliserna dödade honom. Det är givetvis oförsvarligt. DN säger: "Floyd drabbades av hjärt-lungstopp när han hölls fast av polisen, enligt rapporten. Samtidigt hade han en underliggande sjukdom i form av högt blodtryck."
Och jag försvarar INTE poliserna, och jag vet inget mer om fallet än ungefär ovanstående, men DN säger också att mannen "hade dessutom opioiden fentanyl i kroppen samtidigt som han nyligen hade tagit metamfetamin."
Kanske betedde han sig underligt. Jag var rädd för fullegubbar när jag var barn. Som polis kanske man är rädd för knarkare, för att man har blivit vis av erfarenheten. Jag har blivit rädd för läkare av precis samma anledning.
Men att sätta stadshus i brand över hela USA och krossa fönster och sno tv-apparater sänder ju inte ut en signal om att polisens agerande var fel. Två fel blir inte ett rätt. Det är inte poliserna som drabbas, utan den stackaren som äger affären som blir rånad. Som får välja mellan att betala för rutan själv, eller betala självrisken och få förhöjd premie. Det har inget med den mördade mannen att göra.
Men å andra sidan vet jag inte om man är högskoleutbildad som polis i USA. Kanske är det smått våldsförhärligande, maktlystna personer som väljer det yrket där. I vissa stater kanske rasismen är så djupt rotad att det blir en självuppfyllande profetia. I Sverige tror jag ju att alla poliser är goda. Vilket säkert inte heller är sant, det säger sig själv.
Jag säger inget om poliserna. Om de har mördat mannen, vilket de har, ska de straffas. Men saken behöver egentligen tas på allvar av samhället, eller hela landet, snarare bara än den lokala domstolen. Dels polisers övervåld av svarta baserat på rasprofilering, men om den rasprofilerade var dubbelt narkotikapåverkad så har han ju redan satt sig i fara och gjort något olagligt. Hans familj är heartbroken nu, med all rätt, men jag vet inte om han var mammas lilla gosse eller om han var knarklangare. Man ska aldrig bli mördad för den man är, men man kan inte bryta lagen och förvänta sig att behandlas som om man är oskyldig. Men om de använde övervåld, han borde ju inte ha behövt dö även om han hade vapen och gjorde våldsamt motstånd i knarkrus, så är det en sak för hela landet. Och Trump är väl inte den som man tror kan samtala nyanserat om detta.
Min svägerska bodde med min bror i centrala Buffalo för ca 15 år sen. Det är en storstad och då tror jag att det är dyrt och fint att bo i innerstan. Näe. Hennes ansvarsområde i kyrkan då var med ungdomarna. Hon sa helt kort att inga av tjejerna mellan 12-17 hade en pappa hemma, alla satt i fängelse eller hade gjort det och lämnat familjen. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådana socioekonomiska områden men fattar själv att som 12-åring i en villa i Kungsbacka med en hemmafru till mamma och pappa med magisterexamen i nationalekonomi, så har jag avsevärt andra förutsättningar än nån vars pappa sitter i fängelse och vars kompisar har det likadant. Jag är ju oerhört privilegierad och kanske diskar mig själv från att ens delta i debatten av den anledningen.
Jag tänker inte ens på att mina syskonbarn skulle bli dåligt behandlade för att de är sådär vackert café lattebruna i huden. De är ju inte sin hudfärg mer än jag är min hudfärg. Och min hudfärg spelar i princip bara nån roll på stranden, där jag blir lite uppmärksammad och inte nödvändigtvis med beundran. Jag har haft mina år med eviga försök att smörja brun utan sol på benen och bara blivit randig. Nu är jag gråblek som Gud skapade mig. Men det är ju mindre än 1% av min verkliga identitet vad jag har för färg på benen. Om jag skulle göra en avatar på Facebook skulle jag välja hudfärg, ögonfärg och hårfärg med samma axelryckning som jag skulle välja frisyr eller ansiktsform, eller såklart kläder.
Att det inte är så för alla är fruk-tans-värt. Att man som yrkesman kan vara rädd för liv och lem när man möter drogpåverkade människor är nåt jag anar mig till, men det ger dem inte rätt att mörda. Jag fattar inte varför de bara inte satte handfängsel på honom och kollade om han hade vapen på sig. Men jag vet ju som sagt inget alls om själva händelsen. De amerikanska poliserna i mitt liv är Olivia Benson och kompani i Law & Order: SVU. Alltid starka kvinnor och färgade, alltid goda, förstående, på det rättas sida i knivsmala debatter, no pun intended.
Det är fel att poliser mördar. Det är fel att folk använder droger och är en fara för sig själva och andra. Det är fel att protestera mot det genom att sno en teve eller slå nån på käften.
Det enda som är rätt är att alla behandlar andra som att de har ett oändligt värde som Guds söner och döttrar och att alla floskler som kön, hudfärg, religion, ekonomi, sexuell läggning osv inte spelar nån roll för individens värde. Och att man får mer än man förtjänar ibland och mindre än man förtjänar ibland. Life sucks, and then you die, men först måste man göra det bästa man kan av de orättvisor man har tilldelats. De är så kortvariga, rentav ögonblickliga i ett längre perspektiv. Jag har varit gift med Mikael i 10 år och singel i 12 år före det med bara små avbrott för halvmesyrer och fruktlösa försök. Men var de tolv ensamma åren värda de tio med honom? LÄTT så in i bänken! Livet och det underbara är kort men vi är mer än vi är här.
Och att jag tycker det är förvånande när det är nån vit kille som hänger med i maratonupploppet i OS tycker jag inte är rasistiskt. Jag vet dock inte om det utgör hela grunden till problemet, och det är jag ödmjuk inför.
P.S. G, nybliven ettåring, fattade inte alls vad zoom var den 19 april när vi firade pappas 75-årsfag. Ny i söndags på mors dag började hon le när hon såg glada, vinkande ansikten. Vilken makalös utveckling det är att vara barn. Tänk om man kunde se på alla människor så kärleksfullt som man ser på ett barn man älskar. Då hade den här funderingarna varit onödiga. Och om alla älskade sig själva också. Man får ju inte ha skivor i huvudet som spelar att man inte duger för att man är dum, sjuk eller svart. Kärlek, folket. Till sig själv och till andra.
Nu har jag predikat nog. Vem ska du visa kärlek eller omtanke för imorgon?
Själv ska jag ringa Läkemedelsverket och antagligen få veta att de håller på eller redan har avvecklat min bästa sömnmedicin och min omtanke då består i att inte få ett spel på budbäraren och hålla henne ansvarig för mitt sömnbristframkallade självmord. Den godheten ska jag göra någon imorgon. Önska mig lycka till.
6 kommentarer:
Det finns mycket jag tänker om det här. Jag tänker säkert fel, men jag blir alltid misstänksam när group-think inträder och folk slutar tänka själva. Ett argument måste hålla åt två håll. Minst. Men jag är ju priviligierad på alla sätt och vis, så jag får alltså inte uttala mig. Kära hjärtanes. När folk tycker att den goda ondskan börjar bli tröttsam kanske vi kan börja ha en diskussion som inte är låst i en verklighet som bygger bara på identitetspolitik.
Word!
Det är så sant som det är sagt att pannkakan har två sidor.
Samtidigt är det förståeligt att man överreagerar när man blivit pressad för många gånger. Men det kanske gäller poliser också? Med detta sagt är jag övertygad om att många poliser i USA är rasister, inte minst i Södern, men jag tror inte de flesta är det.
Jag har sett några intervjuer i tv när invandrarkillar på Sergels torg har berättat hur polisen kränker dem, eftersom de är helt oskyldiga. Fast de knarkade senast i går. Därav gängvåldet - gängen kränker varandra, alltså måste de skjuta/knivhugga varandra.
Och våld föder våld.
modren, sorgsen över våldet är världen
Absolut att både poliser och svarta har blivit pressade för många gånger.
Och jag tänker på judar och muslimer i Israel. De har alla mist personer i sin familj och om varje död måste hämnas blir våldet en del av livet och familjehistorien. Jag vet inte hur man får stopp på det.
Jag tänker att ignorans inför i vilken grad systematisk rasism genomsyrar samhället i alla delar bland priviligierade är likt den ignorans och nonchalans som ME-sjuka möts av. Rasism och dess undertoner finns i alla samhällsskikt. Tro mig, jag har upplevt dem alla. Jag har förlorat jobb på grund av hur min familj ser ut. Jag har portats vid entrén till templet av en tempelarbetare som säger vi vill inte ha de som älskar svarta här. Jag kan göra listan hur lång som helst. Vi drabbas varje dag. Däcken på bilarna sönderskurna med lappar efterlämnade där det står försvinn. Hundbajs i brevlådan. Namninsamling från församlingsmedlemmar som kräver vilka ämbeten vi inte ska ha. Utvecklingssamtal när lärarna säger att vi visste inte att xxx var adopterad. Nej, jag har fött xxx.
Jag bokar ett bord på restaurang, ber min familj att möta mig där. De anländer i tid och uppger bokningen. De får besked att det inte finns någon bokning. När jag dyker upp så finns det visst en bokning. När jag frågar varför min familj har fått vänta utanför i regnet så blir svaret att det blev visst något fel. Är det inte konstigt att det blir sådana fel flera gånger varje år? Och kanske värst av allt är den vita tystnaden. Ingen runt omkring säger ifrån eller visar stöd. Folk håller tyst. När jag berättar vad som hänt så säger de flesta, men det kan inte vara sant, det är ju ändå 2020.
Det räcker nu! Det är dags för alla att vakna upp och ta ställning. Att läsa på och vilja förstå hur illa det är och sluta vara likgiltig.
Det är en fruktansvärd känsla att inte bli trodd och tagen på allvar. I synnerhet från dem som borde veta bättre och som påstår sig att göra så. Om det sen gäller själavårdare (oavsett hur lekmannamässig man än hävdar att man är) eller medicinsk profession. Det är undermåligt och ett misslyckande!
Och ja, jag rapporterade tempelincidenten och namninsamlingen till högre instans och fick till svar, bry er inte om det, gör inte en stor grej av det. Hotbreven fortsatte, vi rapporterade det också. Men då blev vi tillsagda att vända andra kinden till. Sex månader senare flyttade vi. Hur skulle jag förklara för våra barn att gå till en kyrka där flera medlemmar inte tyckte om dem för deras hudfärg.
Det är ungefär som att en professor i medicin säger till en ME-patient att vet du vad, om du bara motionerar så kommer du bli mindre trött och känna dig frisk igen.
Vad absolut fruktansvärt. Jag har inga ord. Jag tror ju absolut på det du säger, men är skakad av att folk verkligen kan vara så dumma och elaka. Inklusive folk som säger sig följa Jesus och älska sin nästa. Men chockerad över alla exemplen.
Jag kan verkligen förstå också om mitt inlägg var provocerande, när jag läser vad du skrivit. Jag ber uppriktigt om ursäkt för det. Att vara naiv är en ursäkt som inte räcker. Jag tänker ju inte på färg alls, vår Ruth är ju bara Ruth. Men det kanske bara är vita som har råd att inte tänka på färg. Eller vita som är gifta med vita och har vita barn. Usch vad hemskt det låter.
Din kommentar rörde mitt hjärta och min hjärna och jag är ledsen att jag inte visste detta och kunde ta parti för dig och din familj. Jag ska försöka göra det från och med nu. Många många kramar!
Skicka en kommentar