Nobel 2019, mat och blommor

Årets tema för maten är ”jorden vi ärvde”. Det innebär fokus på lokala råvaror och producenter, säger kocken Sebastian Gibrand som är ansvarig för kvällens Nobel-servering. 

– Vi fokuserar på svenska producenter och råvaror. Dessutom försöker vi nyttja hela råvaran för att minska på svinnet. Använder vi till exempel morot försöker vi också använda skalet och blasten på olika sätt. Man kan göra ett pulver eller en sås på skalen och garnera med blasten. Det pratas ibland om nose-to-tail-matlagning, alltså att man använder hela djuret, men vi har valt att tänka root-to-top i stället, säger han till DN. 

Här är hela menyn

Till förrätt under kvällen blir det Kalixlöjrom med gurka, inkokt kålrabbi, krämig dill och en sås på pepparrot.

Varmrätten blir anka fylld med svart trumpetsvamp och citrontimjan, potatis med karamelliserad vitlök, kryddpicklad gulbeta och rostad anksky. Serveras med savoykål med rökt shiitake, bakad lök och granolja.

För att avrunda middagen serveras som efterrätt hallonmousse, torkad chokladmousse, hallonkräm och hallonsorbet signerad konditorn Daniel Roos.

Det är visst en vanlig svensk grej att äta glass när det är kallt ute.

Totalt ska 1 300 gäster få äta av menyn, och utöver det görs även 200 nödportioner om någon skulle välta en vagn med tallrikar, till exempel.

Jag hörde den exakta siffran 1349 gäster och 47 kockar som har hållit på i flera dagar. Vilket mastodontarbete! Samma sak med de 190 servitörerna, som kommer från hela landet.

De 25 000 blommorna var moderna med inslag av torkade blommor, eterneller, och strån och ax. Vid nåt tillfälle såg jag en stor grå cirkel men när kameran kom närmare var den täckt av blommor.

 Jag tror att det mesta på Nobelfesten, mat, blommor, underhållning (Lisa Nilsson överröstades nästan av orkestern),

klänningar, frisyrer, juveler ser väldigt mycket mer imposanta ut i verkligheten. När jag såg en närbild av Silvias diadem i tv såg den ut som en koordinerad explosion av glitter. Känner ju igen de flesta kungliga tiarorna men ser dem oftast på bild, och skillnaden på att se dem på tv var markant. Och då tror jag att om man såg dem i verkligheten skulle det stråla ännu mer.

Här ser man den stora blomcirkeln bak om servitlrerna. J?ttehöftkgt.

 Man för våra stadig på handen. Jag hade ju velat b?få den brickan cramför mig. Ed t p händer. Men så är jag inte servitris heller.
Såg på nöt program ett litet klipp med en stackars servitör som tappade en grej på en nobelpristagare rygg och fick be om ursäkt ochplocka upp den, vad det nu var. Man för vara rött grym om man inte låter ett sånt misstag definiera en. Härligt tycker jag, att man för veta ibland när folk misslyckas. Det gör vi ju alla och det ör skönt att inte känna sig ensam i den sktjationen.

Apropå känna sig ensam så satte visst Maya Angelou handväskan på bordet på Nobelfesten när hon fått Nobelpris i litteratur och snabbt som ögat satte Silvia upp sin väska på bordet för att Maya Angelou inte skulle vara den enda som bröt mot etikettreglerna. Jag vet inte om historien är sann men den är vacker tycker jag. Och visar på att våra kungliga har yrkesskicklighet som vi andra aldrig märker.