Nobel 2019, gästernas klänningar

Den enda man som har omnämnts på modesidorna är prins Haakon som hade ett snäckskalsarmband, och nåt annat bredvid. Det har jag inte riktig förståelse för. Jag tycker man klär sig så formellt som tillfället kräver, och då är ett snäckskalsarmband inte lämpligt på kronprinsen under Nobelfestligheterna. Men det är ju inte alls så spektakulärt i Oslo, och kanske var det nåt fint budskap bakom, typ att han hade fått det av pristagaren, jag vet inte.

Ebba Busch Thor kom med sin soon to be ex-man. När hon fick av sig bolstret såg klänningen underbar ut, en Camilla Thulin. Och svart var ju en av kvällens färger!

Finansminister Magdalena Andersson hade annars en av de finaste klänningarna jag sett på länge. Vackert snitt, välsydd, bra tyg. Anna Ekström, utbildningsminister är fin, men jag får inte feeling. 

Kulturminister Amanda Linds klänning är ett samarbete med Beckmans designskola. Man har typ bränt hål i tyget för att symbolisera skogsbränderna och det var väl mer ett politiskt statement (värdigt en minister) snarare än estetiskt. Modemässigt rätt ointressant tycker jag. Mer som ett experiment som var spännande än en klänning som ska vara vacker i första hand.

Ännu en minister, Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning, forskning och rymd. Klänningen är visst gjord av paperstyg som är komposterbart. (Fast balklänningar tycker jag hellrean säljer vidare näram har haft dem för många gånger själv snarare än lägger bland åotatisskalen.) Det svarta symboliserar klimatförstöringen där papperstyget är det naturliga och miljövänliga, med sin mjuka form, och den svarta färgen som är hård och dramatisk och kan tolkas som oljeutsläpp och föroreningar. Symboliken var fin, men inte klänningen. Jag gillar den inte.

Så nära men ändå så långt ifrån, Nyamko Sabuni. Otur att prinsessan Madeleine hade en dyrare variant av samma klänning, annars hade hon kanske kunnat komma undan med denna. Och om fotona är tagna när hon suttit ner vid middagen i flera timmar så är det inte konstigt om det är sittveck.

Och att pengar eller att "vara nån" inte per automatik leder till smak visade denna Bettina Bernadotte. Tydligen var ärmarna lite som en mantel på ryggen men jag är inte säker på om det gör saken bättre eller sämre.

Stackars Akademiledamoten Kristina Lugn är aldrig särskilt vacker. Om nån skulle platta hennes frissiga hår, sminka henne lite och styra upp kläderna (till exempel ser klänningen jättefin ut, men den blåa kimonon ska bara bort) så skulle hon kunna bli jättetjusig. Hon har ju ett ganska smittande och vackert leende. Men å andra sidan så respekterar jag att hon inte vill låta sig dras med av det ytliga och är sig själv och är sann mot det. 

Och när vi är inne på litteratur då kommer här pristagaren i litteratur 2018 Olga Tokarczuk  (Peter Handke är tyvärr inte intressant, liksom de andra pristagarna i frack, så det är ojämlikt men det är kvinnorna som är intressanta den här kvällen). Hon var lite inne med sammetsaktigt material och färgen var ett säkert kort. Hon har dock inte tillgång till de kungligas stylister, frisörer eller makeupartister, eller plånbok. Men hon var rätt fin för att vara en vanlig dödlig och som inte på nåt vis är van vid att vara en stilförebild. Coolt också att hon sitter mellan prins Daniel och kungen. Gillar att de ger en litteraturkvinna sådan fin uppmärksamhet.

Hovets informationschef Margareta Thorgren ser strålande ut. Inte nåt enda att klaga på. Tvärtom!

Säker stil Emilia de Porets mamma Agnetha Andreen är en fantastisk fullpoängare. Jag blir lycklig! Jag vet dock inte riktigt vem hon är förutom nåns mamma.

Stina Otterberg, författare och litteraturkritiker och fru till Horace Engdahl, kör också med sammet och sätter den också som en smäck. Liten fin midja.

Nobelstiftelsenss vd Lars Heikensten kom med hustrun Maria Lilja och återigen har vi en gäst som träffat mitt i prick! Mycket nätt och söt klänning. En favorit.

Fredrik Eriksson och Ulrika Hallesius. Jag har ingen som helst aning om vilka de är, men klänningen är underbar och med den figuren kan man i och för sig bära vad som helst med den äran.

En av mina favoritklänningar hör till Åse Ahlstrand vars sambo är finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund. Hon skulle ha luftar kjolen före fotot för den ligger lite fel mot marken, men petitesser.

Peter Wallenberg med fru Klara. Jag som inte gillar tatueringar blir lite tystad. Men hennes är ändå lite mindre klichéartad än en del andras. Man ser inte nog mycket av klänningen, men den ser fenomenal ut.

Kungens bordsdam är som alltid professor Evi Heldin, hustru till Nobelstiftelsens styrelseordförande Carl-Henrik Heldin. Hon är fin, men om hon alltid sitter bredvid kungen är hon nog van.

Esther Duflo är årets ekonomipristagare, parisiska som är professor vid MIT. Hennes man är vad jag förstår från Indien och det tror jag förklarar kläderna. Orkar inte läsa in mig på hennes liv, men klänningen (eller om det kallas dräkt?) kändes som en värdig avslutning på ett ganska mastigt inlägg.