Dagens dumhetsanfall

När man övertrasserat riktigt rejält som idag (en annan historia) blir man dum som ett spån. Så jag tänkte att jag skulle fylla på salt i diskmaskinen som Mikael hade köpt. Drog ur korgen, tog av locket, satte på den där typ pipen, öppnade kartongen, hällde långsamt, dog nästan av att böja mig, så jag slutade. Hade spillt massa och det är visst inte bra så torka inne i diskmaskinen. Vilken himla dålig idé det här var! hann jag tänka och skulle bara sätta på locket till salthålet. Borta. Verkligen helt borta. Letade tre gånger och började en fjärde med att kolla på bordet, i kylen, skafferiet (fast jag hade stått på samma ställe bredvid diskmaskinen hela tiden, men det kan man ju inte vara säker på när man är såhär pantad. Jag tittade dessutom på alla saker som stod framme och dubbelkollade att jag kom ihåg att det var det gråa locket jag letade efter när jag såg på varje grej. Hur kan man tappa bort ett diskmasminslock på en kvadratmeter yta och utan att ha rört sig?

Sen tänker jag, jag kan väl inte ha lagt locket under korgen som står utanför diskmaskinen på den nerfällda luckan? Hur hade jag kommit åt det? Men där låg det. Visste plötsligt inte vad som var rätt håll att skruva. Provade med höger hand, den visste själv hur man vred. Suckade djupt och skulle skjuta in vagnen, eller vad kallas det. Den var rätt packad och tung och jag hade hamnat utanför spåren, så då åkte två hjul av, sen ett till, sen ett till, sedan två till och vid det laget var jag helt RYSK! IDIOTI OCH KOMMA PÅ JOBBIGA PROJEKT SOM GÅR ÅT SKOGEN NÄR MAN ÄR JÄTTEDÅLIG. "Men jag ska bara..."

Kanske ska be Mikael låna hem Alfons Åberg-böcker åt mig. Kanske är det lagom nivå för att kunna lära mig nåt. Det känns i alla fall som lagom nivå rent intellektuellt.

Jag vet i alla fall varför jag hittar på många fler dåliga idéer när jag är kraschad. Jo, för då känner man sig värdelös som hanterade sin sjukdom dåligt, inte sa till, inte vågade säga stopp, glömde att säga massa viktigt osv. Alla de där ofullkomligheterna vill man ha bort, man vill lägga fler guldpengar på plussidan så den väger över. Så jag tror att jag ofta driver mig själv till det för att i alla fall ha gjort nåt vettigt och duktigt. Men det blir sällan bra resultat av nåt man gör när man är för trött för att göra det. Men det kommer man ju aldrig på förrän det är för sent. Pantad, säger jag bara.

Välkommen till ålderdomen. Då sitter man där och stirrar frågande på routern och vilken sladd bör till mobiltelefonen och räkningarna är inte papper och så ringer barnbarn eller folk på engelska och lurar en, och så märker man inte att man har biverkningar av mediciner och så ramlar man och slår huvudet i rulltrappan. Det går fortare än man tror.