Det finns ett brittiskt tävlingsprogram som heter Pointless. Det är väldigt långsamt, så långsamt så att Mikael retar sig lite på det, men jag tycker det är precis lagom tempo för att både hinna hänga med och att vila.
Härom dagen var det två omgångar med tema dikter och man skulle namnge författarna till 6x2 dikttitlar. Jag kunde 4 av 6 på första omgången och på den andra kunde jag också några stycken, inklusive den som var lägst poäng (We gave 100 people 100 seconds to name as many etc), dvs svårast. Jag ska se om jag kommer ihåg några av titlarna så kan ni tävla med er själva.
The Raven
I wandered lonely as a coud
The Waste Land
Ode to a Nightingale
Divine Comedy
Paradise Lost
The rime of the ancient mariner
Kan ni dem?
Idag var en fråga på Vem vet mest vad Machiavellis bok Il principe heter på svenska och jag kom på Fursten. Blir så nöjd med mig själv om jag kan tänka, i alla fall lite grann, en liten stund
P.S. Hjälp! Dagens hjärtattack! Mikaels telefon hade slutat låta och jag gick och på mig. Så vänder han sig mycket lite men kommer åt nåt på telefonen så tv-programmet fortsätter låta. Högt! Det krävs allt jag har av självklntroll för att inte skrika högt av chocken. Istället börjar jag fnissa, jag antar att det måste ut på ett eller annat sätt. Och min man sover vidare som om inget har hänt! Karlar och deras sömn!
P.S. Å nej, nu har jag glömt namnet igen!!! Han som skriver läskiga historier, amerikan, död. Grr, vad irriterande.
William Wordsworth
T.S. Eliot
John Keats
Dante Alighieri
John Milton
Samuel Taylor Coleridge
Jag vet inte om jag hann komma på Keats och TS Eliot innan betänketiden var slut, men jag kunde dem när man inte behöver stressa. Fast nu kommer jag inte på han med skräckhistorierna. Inte Stephen King, för sjutton. Nåt med tre bokstäver. Måste googla innan jag blir galen. Edgar Allan Poe!
Det festliga var att det var tre lag som tävlade. Två av lagen kunde inte gissa rätt på en enda dikt på bägge omgångarna, dvs de ovan och fem till som jag inte minns. Det tredje laget fick låga poäng, typ 36 totalt, men de andra fick alltså 200 poäng var för två felaktiga svar. Det ena laget, två tjejer, försökte i alla fall och gissade på Lord Byron på nån. Men det var fel, "men han är ju i alla fall en diktare." Det andra laget, två killar, kunde inte komma på en enda poet. Så de upprepade Lord Byron två gånger. Ett ögonblick tänkte jag att Byron kanske skrev de där Ode-dikterna, det hade varit roligt, men det var ju hans samtida rival Keats. Att inte ens kunna gissa på en enda poet? Visserligen har jag läst litteratur på universitetet men jag hade hört om flera av dikterna redan på gymnasiet. Men det är väl skillnad på om man är galen i engelska och litteratur och går humanistisk, jämfört med om man är kille och målare eller nåt. Det är ju slumpen som avgör vilken typ av frågor man får i Pointless, ibland är det rent omöjliga frågor om sport och så :-)
Apropå sport sa Mikael idag att jag har bollsinne. Hur har han sett det, tänkte jag säga. Jag fångade en vattenflaska i luften innan den landade på marken och jag blev förvånad själv över att jag var så koordinerad. Med tanke på att jag igår kväll hade gråtit på akutenprogrammet på TLC och petade mig själv i ögat med nageln när jag skulle torka tårarna men glömde att stänga ögat först. När man gör sånt så är det svårt att tänka sig att jag nånsin skulle ha betett mig på ett sätt som får min man att tro att jag har bollsinne. Men jag har lite, mamma är ju duktig på bollar fast man inte heller ser henne som en sportperson pga ryggen. Men klådde oss alltid i pingis hemma. Det var kul att ha pingisbord i källaren! Vilket hus var det tro, Sämgatan? Det var vårt bästa hus!
2 kommentarer:
Hade vi verkligen ett pingisbord på Sämgatan? Det minns jag inte. Men det huset var väl det enda som var stort nog. Tänk, ett enormt vardagsrum med matsalsdel, flygeldel och soffgruppsdel. Var sitt sovrum till de fyra barnen. "Mastersovrum" till föräldrarna på ett annat plan. Arbetsrum till mamma där hon översatte när barnen var i skolan. Tre toaletter, där huvudbadrummet var stort som ett vanligt rum. Stor, arbetskrävande trädgård. Uteplatsen som rymde 40 pers på det platta dubbelgaragetaket, balkongen som gick längs hela sovrumsdelen där aldrig nån var. Hjälp vad stort det var.
Och bollsinne har jag faktiskt. Närhelst en boll kom i min väg satt den som en smäck i handen. Och medalj i pingistävling från Bolliaden är den enda sportmedalj jag har. Fast jag var bra på höjdhopp också, så det så. Men har alltid, redan som ung, haft dålig ork och uthållighet.
Det känns bra att få skryta av sig.
modren
Ett tag var jag bland de bästa i klassen i höjdhopp, men med långa ben är det inte så konstigt.
Jag var också den enda tjejen som kunde springa 60m (?) på under 10 sekunder i 4:an. Men jag hade säkert långa ben då också.
Skicka en kommentar