Mamma påminde mig förra veckan om att Downton Abbey går på söndagskvällarna numera, med första avsnittet förra söndagen och del 2 och 3 idag. Trots att jag såg om hela serien, sånär som på sista säsongen som busarna aldrig visade, när den gick i december i nån annan kanal (nu är det på 7:an), så kände jag i söndags att detta ändå är bra investering av min tid. Och idag skrattade jag högt, särskilt åt "the old bat", plus att jag faktiskt grät lite i avsnitt 2 när Matthew lär sig om de privilegierades plikter och sen lät Mr Molesley hjälpa honom med påklädningen, fast han tidigare tyckt att det var ett löjligt yrke för en vuxen man. "Are you going to take away his livelihood when he's done nothing wrong?" Jag älskar när man ser hur både folk uppe och nere lär sig, utvecklas, ökar sin empati.
Och vid det här laget älskar jag alla karaktärer, både dem man inte ska gilla och de som är mer publikfriande. Det enda jag vill ändra på -- ja, jag köper till och med några svårsmälta händelser från längre fram i serien -- är kanske namnet på hunden som väl är Isis. Men i Sverige säger vi ju IS så det är ok.
P.S. Mikael hade tur nu i veckan. Tur att jag tog honom tillbaka efter ett grovt övertramp vill säga. Jag berättade att serien börjat om och att jag hade bestämt mig för att se om den och hur nöjd jag var med beslutet. Att den till och med är bättre nu och att jag blir mycket tagen av den. Då kallade han den för Downtown Abbey och det var nära på att jag skickade honom i säng utan middag! Vissa saker skämtar man inte om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar