Ibland drabbas de goda av goda nyheter och de dåliga av dåliga. Ibland drabbas dåliga människor av goda nyheter, och det är värst när goda människor får dåliga nyheter.
Denna dag har inneburit typ en från varje kategori. Jag är glad för en god nyhet till mig själv, eller två, glad för den fantastiskt goda nyheten att danska Karina Hansen som suttit tvångsintagen för att några läkare inte tror på svår me eller att det är det hon har, trots andra som diagnosticerat henne lika framstående, att hon efter 3 1/2 år har fått komma hem till sin familj. Jag gråter av glädje.
Jag gråter av sorg. En alldeles för ung man, bara några månar äldre än jag, har också fått "komma hem". Han lämnar fru och barn efter sig, syskon, föräldrar, svärföräldrar och många vänner. För mig är han mer bekantas bekanta, men det hindrar inte att jag gråter. Jag minns hur jag inte vågade bjuda upp honom när jag var ung och ville dansa med honom, för han var så snygg. Fast allt blev som det skulle på den fronten. Han har levt längre än läkarna trodde, men det är ändå aldrig nog. När man lämnar folk efter sig.
Jag har fortfarande lite ptsd sen min Lilla blev änka vid 31 års ålder. Ibland får saker inte vara sanna, men ändå är de det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar