Jag läste nyss en intervju i Expressen med Leif GW Persson, som -- vad man än tycker om honom -- man i alla fall måste kalla vådligt intressant. Han sa bland annat att han gjort en klassresa och att när man åkt ett tag på tåget går det inte att hoppa tillbaka till början.
Och just då blev jag inspirerad. Jag tänkte på Jane Austens Mansfield Park, som jag för övrigt inte ens har orkat läsa mer än 50 sidor av, så ointressant tycker jag den är, men jag har såklart sett nån filmvariant och "kan" (kunde!) historien relativt bra. Den handlar ju om en klassresa för hjältinnan och plötsligt blev jag så hiskeligt sugen på att analysera Austens beskrivning av vad klassresa innebär och får för konsekvenser, och jämföra det med vad man tycker om saken idag. Det vore väl lite strongt att jämföra just Austen med GW, men det finns fler exempel. Vad jag blir sugen på att studera! Det var ett tag sen jag surfade på kursinnehållen på Oxford University. Det var mitt guilty pleasure. Det fanns en sommarkurs där som jag länge drömde om att gå, men som blev orimligare i takt med sjukdomens framfart i min hjärna. Ledsamt. Oh well.
3 kommentarer:
Mansfield Park har sina förtjänster när man väl kommer in i den. Fast den hör inte till dem jag läser om varje år. (Jag kan ju läsa om böcker och brukar klämma in P&P varenda sommar och sen plocka lite av varje (även andra författare när årets austenvurm stillnar).
Jag har faktiskt läst en hel del av GW och måste säga att jag gillar honom skarpt. Han försöker gömma sig bakom en fasad av dryg gubbighet i kombination med ren odräglighet som gör att jag har svårt att inte brista ut i jubel när han öppnar mun. Tänk om man uppfunnit en sån person till en bok!
Eller hur! Han svarar så bra att man tror hela han är påhittad! Alltid ärligt utan att vara direkt elak. Och så svarar han aldrig de där floskler slm många andra bygger upp språket kring, utan så befriande ärligt. Jag gillar gubben!
Eller hur! Han svarar så bra att man tror hela han är påhittad! Alltid ärligt utan att vara direkt elak. Och så svarar han aldrig de där floskler slm många andra bygger upp språket kring, utan så befriande ärligt. Jag gillar gubben!
Skicka en kommentar