Duns?

Vi hade en granne förut som var gammal. En gång, innan hon gick hädan, ramlade hon svårt och det hördes världens duns ända ner i vår lägenhet. Mikael gick dit och såg till att ambulans och familj blev tillkallade, samt såg om sagda granne. Vi har fortfarande ett kort från henne på kylen. Men historien handlar inte om henne, egentligen. Det var dock så tryggt att ha en gammal och lugn granne. Man visste att alla höga ljud var olyckor. Hoppas ni förstår mig rätt!

Men vad är normalt? Jag har aldrig hört skrik, förutom av bebisar utanför lägenheten. Men betyder avsaknaden på skrik att ingen har skrikit eller att isoleringen är bra? För idag hörde jag, kl 1:15 och inte första gången, ganska ljudliga typ dunsar. Jag kan ju inte alls bedöma vad det var. Men jag vet att vi har par i alla lägenheter i huset (alla tre har flyttat in i år). Grannarna jag pratar om nu har jag aldrig sett ordentligt, bara när det var målare där och jag inte begrep vem som var vem. Skulle ändå inte känna igen nån. Men en gång när jag bodde i Borås var det ett par som grälade så högt att föreningen fick säga till dem (det var inte tal om misshandel av den ena parten, utan bägge var hetlevrade). Fast de bodde i uppgången bredvid hörde jag dem ibland. Då är det ju lätt att som granne höra vad som faktiskt pågår och kanske ta kontakt och fråga bara. Men om man hör några duns i golvet? Jag känner mig som att jag vill vara en god granne och medmänniska, men man vill ju samtidigt inte vara heltöntig. Karlen kanske sätter fötterna hårt i sovrumsgolvet när han ska gå och kissa på natten?

Ska försöka komma ihåg att fråga C imorgon hur mycket hon hör från sina grannar. Jag vet att det inte är mitt fel om en man slår sin fru, men om han bara går på toa så vore det en lättnad.

Hur mycket har ni hört era grannar? Har ni ställt "pinsamma frågor" nån gång?