Nu senast handlade det om en 5-årig flicka från Hönö som skurit sig i armarna på ett plåttak. Sos alarm sa rent ut att detta inte var ett prio 1-fall och att ambulansen kanske kommer om en halvtimme. Förutsatt att det inte kommer ett prio 1-fall emellan. Men sen när ambulansen kom hade de varken blåljus eller information. Flickan hade skurit av en muskel och om jag minns rätt en blodåder och blödde kraftigt. När de såg skadorna blev det fart (då var det ett prio 1-fall) och allt gick bra. Flickan fick operation och gips.
Föräldrarna klagade. Chefen på sos alarm säger: Jag beklagar om NN känner att hen inte har fått den hjälp hen har velat.
Det är en mening som alla nuförtiden verkar använda sig av. Två kardinalfel:
1) Jag beklagar OM... Det är inte tal "om" hen har klagat. Det är ju därför ni öppnat en utredning. Våga säg Jag beklagar ATT...
2) "Känner". Jag beklagar om du känner att du har blivit våldtagen. Jag beklagar om du känner att du har blivit rånad. Nej, jag känner inte att jag har blivit felbehandlad av sos alarm, jag har det. Jag känner inte att jag har blivit rånad, titta själva och se min tomma plånbok. Att känna sig rånad är lite på skoj, som när man köper en ny tv för en stor summa pengar och säger lite snålkäckt att man har blivit rånad.
Säg Jag beklagar att NN inte har fått den hjälpen hen förväntade sig av oss.
Inte så svårt va.
Jag vet att man ofta säger så på amerikansk engelska, I'm sorry if I hurt your feelings. Men på svenska säger vi verkligen inte så. Ta ansvar, bekräfta människor som har blivit dåligt behandlade, och låt språket visa det.
4 kommentarer:
Kardinalfel 3)
"den hjälp hen har velat".
Vadå velat? Det är ju inte fråga om vad hen velat utan vad hen BEHÖVT, och faktiskt har någon sorts rätt till. Vi betalar skatt för att kunna få akut hjälp när det är kris.
Håller med om varje ord du skrev. Hoppas det var felrapporterat/felciterat, för det här kändes inte ok.
/E
JJJJJJJJJJJJJJJJJJJJAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Alltså, vad säger en/hen/it/me/I? Jag säger Skitgurka! Fy sjutton. Att ha gamla sjuka föräldrar vars vård ständigt bortprioriteras kan jag tjurigt ta, men det här är fruktansvärt upprörande... Min syrra sommarjobbar som "psykologassistent". Hon fick under en månads tid undervisa stafettläkaren hon jobbade under och som hade 150 000 kr/mån i lön. Något är snett. Mycket snett.
Sånt här får du bara inte skriva om. Jag blir så tvärilsk!
"Jag beklagar om du känner dig..." är fegt, oanständigt, fräckt, omoget, botten!
Men att ta ansvar är inte inne i dagens Sverige.
Titta bara på politikerna som vi har röstat oss till. När hörde man senast en sån säga att de gjort fel, att de inte "tagit sitt ansvar"? Eller när budgeten sprack med 20 miljoner, "det var inte så mycket pengar i sammanhanget".
modren, arg
Skicka en kommentar