Sur

Jag roade mig med att glo på tradera igår, och -- hoppsan -- råkade visst köpa ett par skor. Svara skandaler i mjukt skinn med häl och tå och resår över vristen.

Men det var inte grejen egentligen utan jag kollade på smycken också. Kom sen på att jag skulle söka på mer än örhängen och lägga till silver 925. Och så kommer till exempel ett par örhängen med massa små utstansade löv i en hängande form, som jag har haft förut. Tyckte mycket om dem, men de var absolut inte i silver, utan blev skavda i en sån där aprikosgrå ton som ringarna man köpte när man var 14. Och bara lite nedanför ser jag mina favoritörhängen, de går inte att förklara, men de fick också skavfläckar efter ett tag. Det gör mig inget egentligen, smycken som kostar tjugo spänn är inte evighetssmycken. Men får de bara skriva att det är äkta silver när det är äkta okänd metall? Detta är firmor i Kina. Vem kan stoppa dem? sa Mikael. Vad ska man göra åt det? Så pragmatisk han blev. Här är jag upprörd för en oförrätt och så poppar han min ilskebalong med Verkligheten. Det var ju tacksamt. För vem vill lägga sin energi på att vara sur? Jag, tydligen.

Jag vet att Kina är fejkens förlovade land. När Ellen köpte en handväska till mig,  så såg den ut som en liten Burberry, eller är det Mulberry? fast det var den naturligtvis inte. Men tydligen finns det till och med olika grader av fejk, så man kan få allt från plastväskot (det har jag köpt en gång, och den fick ligga ute på balkongen i två månader innan fabriksstanken hade gått bort) till välgjorda väskor i kvalitetsskinn. En sån var min. Finaste väska jag ägt.

Så jag är inte så naiv att jag tror att kinesiska produkter står för kvalitet. Redan som litet barn visste jag att om det stod Made in China så skulle det gå sönder. Men det är en sak att man fotar väskan i bästa vinkeln så den ser finare ut än vad den är, det gör ju alla säljare, i en grad eller annan. Till och med alla inredningsbloggare och hobbyfotografer plockar ju undan leksaker och bananskal innan de tar fotona. Och så tar de bara foto på det hörnet som just nu har en blombukett och den senaste stylingen. Ingen tror ju att de bor så. Jag fattar att "saker" inte är sanna.

Men får man verkligen säga att nåt är silver 925? Det är ju att ljuga. Att mumla lite är en sak, ljuga rent ut en annan.

Fast å andra sidan såg jag reklam från Guldfynd på ett par små örhängen i silver med en kula. Såna ville jag ha som vardagsörhängen och hade bara inte kommit mig för att köpa dem, så när de var sänkta till bara 29:- gick Mikael och köpte ett par. Äkta silver. Men, jovisst, nåt skumt var det, för all metall som hade nuddat mitt ena öra missfärgades efter 2-3 dagar. Halva örhänget blev kolsvart. Och Mikael hade inte lust att kuska runt och reklamera en vara i en guldaffär för 29:-. You get what you pay for. Men om det är skit, varför får de skriva äkta silver? Jag får väl inte lägga ut nån kinaring och säga äkta diamant, wesselton SI. Det är ju att luras. Men vem kan sätta ett kinesiskt företag i fängelse för bedrägeri.

Men Guldfynd blev jag sur på.

Och allt och alla, när jag skrev det här.

Ska tänka på mina skor istället. Hoppas verkligen de blir lyckade. Jag tror det. Nu ska jag lägga mig i sängen och betala dem. Säljaren hade swish, så skönt!

Fast jag hoppas egentligen på att inte behöva använda några sandalaktiga skor. Den här värmen är precis vad jag tål.

Men nu ska jag sluta sura. Allt är bra. Inte, men man får anpassa sig.

Kiss your loved ones every day. Jag kommer inte ihåg om vi har pussats idag, så för säkerhets skull går jag och pussar honom nu.

Att det ska vara så svårt att få rumpan med sig och lägga sig.