Inför botox imorgon

Jag räknade smärta ikväll, närmare bestämt migrändagar inför botoxbesöket imorgon. Jag visste att det här hade varit en otroligt bra period, men jag blev själv förvånad. 9 triptaner på 54 dagar. Och alla utom en var i ett kluster på två veckor efter förra injektionerna, sen var det nästan rent i listan! Jag tar triptaner så sällan jag kan, och tar ofta annat, som Treo, Naproxen och Treo comp. Så det är inte så att jag har varit smärtfri den senaste månaden, men huvudvärken har låtit sig behandlas med annat. Det är fantastiskt. Undrar om han hade nåt särskilt knep. Jag har visserligen läst att c-vitamin är bra mot migrän, och jag har ätit 1 g om dagen i flera månader. Nu den senaste månaden har jag ätit mycket citronsaft (ur en sån där gul plastcitron) i min flädersaft, kanske 1 msk om dagen. Har svårt att tro att de där plastcitronerna verkligen innehåller nån c-vitamin men jag kanske har fel. Eller så är det nåt annat. Jag har ätit b7 tror jag det är, biotin heter det, men den har jag aldrig hört om i migränsammanhang. Och som vanligt har jag också ätit CoQ10, som visdt är starkt antiinflammatoriskt och den enda antiinflammatorisks substans som når ända in i hjärnan. Om me nu är en låghtafig inflammation i hjärnan så lär ju symptomen på det minska om CoQ10 funkar, och migrän är mitt värsta me-symptom. Det kan vara allt, inget, eller en slump.

Däremot kan jag ju säga att jag inte är bra på att hantera andras smärta. Utan att outa nån så har nån i min närhet väldigt ont i nacken. Jag skulle inte kalla det nackspärr utan diskbråck i nacken, av smärtan att döma. När jag tar samma piller som han, och de hjälper sådär, beter jag mig helt normalt. Jag är så van vid smärta att jag inte ids reagera på annat än dvååååår smärta, 7 och uppåt. En 6:a tar jag bara piller för och skriver upp i hälsodagboken. Men som sagt, jag har väldigt bra empati, om man kan specificera det med att jag har lätt att inte bara förstå andras känslor, men också känna andras känslor. Jag är ju redo att ringa efter ambulansen, men han säger nej tack till allt utom vatten, och vill sen bli lämnad i fred, och sova, förmodar jag, för klockan är både ett och två på natten och han ska vara i tjänst klockan 7. Jag vill bara hjälpa, tycker det är pest att bara sitta och titta på. Så jag gick och la mig, när han fått allt han vill ha, och lyssnar efter om han sover. Han sitter i fåtöljen, det gjorde för ont förut. Men jag får inte outa honom. Men min älskling lider och jag vill öppna mitt privata apotek och ge honom det starkaste jag har. Men det vill han inte ha. Men han har gått upp ett snäpp från Alvedon, då vet man att det är nåt stort. Snälla smärta, lämna genast min man! Jag står inte ut!

Men återvänd inte gärna till mig. Vi kan funka jättebra som en smärtfri familj, jag lovar. Vi har en del smärtskurkar som det är, de kan du bota när du ändå är igång. Bota i alla möjliga kroppsdelar. Vad vore man utan hoppet på att en dag ska det bli bättre. Imorgon, om tio år, eller när jag dör. Det slutar inte illa, även om mitten kan vara både lång och rälig.

Nu ska jag läsa i nån tidning en stund. Men jag hör ju hur den enorma nattfjärilen rumstenar om härinne så jag vill ogärna tända lyset. I mörkret hoppar de inte på mig. Men hur bra ser man om man håller upp mobilen som ljus? Värdelöst. Kanske måste jag bara somna.