En kvinna med bakgrund i knarkvärlden kommer till sjukhuset i ambulans, talför, och har ramlat och slagit i huvudet svårt. Men i journalen står att man tror hon var förgiftad, med tanke på bakgrunden. När hon blir medvetslös sex timmar senare visar en ct-skalle en hjärnblödning och hon flyttas till rätt enhet, men hennes liv går inte att rädda. Här "visste" man trots vad patienten berättade att det var det gamla knarket. Vad hopplöst att bli ren men på sjukhuset tror de en inte. Så blir det när man inte vet att man inte vet. Vargen kommer.
Å andra sidan segnade en fängelsevakt ner nånstans i usa. Några av internerna försökte få tag i radion men hade svårigheter pga sina handklovar. Några rymde ur sina rum och började föra sånt oväsen att vakter skyndade till platsen och fick se sin livlöse kollega. Han hade inte klarat sig om fångarna inte tillkallat hjälp. Och, som en intern sa, jag var lite rädd att de skulle komma med höjda vapen mot oss pga oväsendet. De flesta av oss "vet" att interner är våldsamma, känslokalla, drogpåverkade läskiga typer som snarare önskar livet ur sina vakter. Som ofta är lika elaka, tar deras mat, slår dem, utpressar dem osv. Film är inte bästa källan till information.
Så vad vet vi? Först har polisen vetat att det var ensamkommande flyktingbarn i grupp som ofredade tjejer på festivaler. Sen visste polisen att det inte fanns något sådant samband. Jag har ingen aning om vad jag verkligen vet, mer än att ett armband inte hjälper.
Jag vet att intrapersonella relationer är det som ger mest i livet, och via Hitler vet jag att bebisar som inte rörs blir sjuka. Vi behöver andra, vi behöver varandra.
Jag vet också att en frus "plikt" är att göra sin man glad, få honom att känna sig älskad, ta honom i försvar, uppmuntra honom, och senare möjligtvis ta itu med problem. Plikt låter inte sexigt idag, men jag vet att både jag och Mikael blir lyckligare när vi älskar varandra och försöker visa vår kärlek i alla situationer. Det är jag bombsäker på, även om jag är tveksam till att valet av bestämning nyss är det bästa.
4 kommentarer:
Det här jobbar jag med Hela Tiden. Det är så lätt att vara snar att döma och bedöma andra utan att någonsin ha hela bilden klar för sig. Jag tycker ändå att jag är bättre på att inte döma för tidigt idag än då jag var 20...
Svårt! Pang, så har man dömt nån bara på utseendet. Sen lär man kanske känna dem och en helt annan bild kommer fram.
Jag har ännu inte lärt mig att vänta med bedömningen tills jag har mer på fötterna. Men å andra sidan har jag inte svårt att ändra mig, alltid något.
En typisk grej som jag skäms över är att när jag lyssnar på politikernas tal i Almedalen, så håller jag med den politiker som talar just nu. Sen håller jag med nästa för jag blir så lätt övertygad...
Men fastän Jonas Sjöstedt är bra på att tala så går gränsen där. Honom håller jag nästan aldrig med...
Och när jag sen tänker över saken i lugn och ro, så vet jag precis vad jag tycker och tänker och ska rösta på.
modren, i normala fall inte velig
Jag vet så vældigt lite men i gengæld så tror jag och hoppas vældigt mycket.
Fast nu hør jag att jag låter som Nalle Puh.
I'll take that as a compliment.
Skicka en kommentar