Jag var på Church History Tour en gång i USA och en lustig sak att lägga på minnet var i ett hus där Emma Smith bodde. I köket fanns en ugn, och det var lite som en avlång stenhåla. Man tände eld längst inne i den och för att laga maten/baka brödet, så stack hon in armen och beroende på hur många sekunder hon kunde hålla armen inne, så visste hon hur varmt det var. Eller ja, hur lång tid brödet behövde.
Jag är så tacksam över att leva i en tid av välstånd med vattenklosett, disk- och tvättmaskkn, torktumlare, spis, ugn, micro, dusch, mobil, platta, larm osv osv osv. Jag har gått på utedass tacknämligt lite i mitt liv, och hatar det verkligen, så alla de här sakerna betyder verkligen mycket för mig. Glömde rinnande vatten och sjukvård.
Men så idag har jag fått kontakt med min inre nybyggare på 1800-talet. Jag syftar på det där med hur man vet ugnstemperaturen. Jag tog nämligen ut ett par rutor choklad ur kylen och la dem i en liten skål att mjukna lite. Jag skrev i min hälsodagbok och tog sen min första bit, som redan var lagom mjuk. Nu vet jag inte vad ni tycker är lagom mjuk, eller vad man ska använda den här kunskapen till. Men det kändes så primitivt härligt att veta pga chokladen att det var varmt i sovrummet.
Det här bli bara dummare och dummare. Man känner ju i kroppen hur varmt det är, det behöver man inte choklad till.
Men det som var en tanke, det bidde inte ens en tumme. Bästa sagan.
P.S. Både torktumlaren och diskmaskinen går. Och nej, jag orkar inte hänga upp saker så om inte Mikael gjort det så blir det maskinell torkning. So sue me. Jag är jätteglad.
5 kommentarer:
Vi hade gasspis när jag var barn. Mamma stack in handen i ugnen för att känna om temperaturen var lagom. Hon vätte också pekfingret och kände på strykjärnet om det var lagom varmt. Jag blev alltid lika fascinerad av det fräsande ljudet när hon satte fingret mot järnet.
Och vi hade utedass hela somrarna som tillbringades i farfars stuga i Jämtland. Med telefonkatalogen som toapapper.
Och ja, vissa saker har förbättrats i dagens samhälle. Fast i min smak går det lite onödigt fort.
modren
Det med strykjärnet kommer jag ihåg. Hon kallade det nåt med pst. Fast nog hade hon strykjärn som lyste när det var varmt...
Det med strykjärnet kommer jag ihåg. Hon kallade det nåt med pst. Fast nog hade hon strykjärn som lyste när det var varmt...
Jag har inget emot vare sig vedugnar eller utedass förutom att de kräver arbete som jag inte tål.
Förr bodde jag ju halvprimitivt med pump på gården men i alla fall elektricitet, det var ett liv jag verkligen gillade.
Hennes sista strykjärn hade moderniteter som grön knapp, men inte strykjärnen när jag var barn. Du glömmer hur länge sen det var...
modren, 40-talist
Skicka en kommentar