Både Celine Dions man och Liam Neesons fru har dött den här veckan. Och förra veckan dog David Bowie och ... vem var det, jag vet att det var nån mer. Eller ja, det var tusentals fler som dog. Kanske till och med en liten Alan på en isig strand.
Jag kommer aldrig att med tankens kraft kunna förbereda mig på att Mikael ska dö. Att han ska det, och att jag inte kan göra nåt åt det (förutom påminna honom om bilbältet möjligtvis), hjälper inte. Sorgen viker sig inte för logik, i alla fall inte förrän man har sörjt ett tag, tror jag.
Men det man kan göra är att säga att man älskar nån, ge uppriktiga komplimanger, visa tacksamhet. Att vara glad varje dag när han kommer hem. Glad och tacksam, för att nån annans man kom inte hem idag, och jag fick ha min en dag till. Den största gåvan.
Min man fyller 56 i övermorgon. Han har redan levt längre än sin far. Varje dag är jag tacksam över att jag fick honom, och fick honom en dag till. Och bara för att fira ordentligt ska han slänga de magentafärgade ikeavaserna vi hade på vårt bröllop. Vi har ca ett dussin kvar, jag tror vi hade en till varje gäst som de fick ta hem, med en blomma i såklart. Nu har vi varit gifta så länge att vi inte behöver ha kvar vaserna. Vi har inte använt dem sen dess. Men det är rensa ut-månad och vi kan hålla ögonen på det som är viktigt och släppa taget om annat. Så bildligt och bokstavligt på samma gång.
9 kommentarer:
Idag sa min mammas kusin, 70+: time flies. Hon har en infektion i sitt ben och har tre operationer inplanerade. Om första operationen lyckas dvs... K har ärvt sin familjs dåliga kolestorolvärde. Alla män har dött 50-60 år gamla i hjärtinfarkt. Hans morbror var hälsofreak, Friskis & Svettis-engagerad. Dog drygt 50 år på spinningcykeln. Jag orkar inte gräva ner mig i det, men ser till att han dricker vindruvsjuice varje dag...
Jag brukar försöka intala mig att jag (sen, när L är död) ska tänka att jag ska vara glad att jag har haft honom, precis som jag tänkte när jag pluggade, hade småbarn, tränade och hade jättekul att det var bästa tiden i mitt liv (jag visste det redan då). Men. Det hjälper inte ett skit. Att gotta sig åt att man har fått prova på, i stil med "even I have loved once" (var kommer det citatet ifrån? Har jag hittat på det själv?)känns mest som att sitta och frossa i sentimentalitet och det är inte så smickrande i min värld. Och framför allt handlar det ju om att göra det mesta av sina känslor och det hjälper ju inte till att hantera reella hot.
Läste förresten om Förnuft och känsla i somras, apropå och folk som är överdrivet känslosamma och folk som nyligen dött . Det stod nånstans att han var väldigt otippad som överste Brandon (kommer inte ihåg vad han heter), men jag tyckte att han var behållningen med den filmen. Och hon som spelade Harriet Vane i vad den deckarserien nu hette, hon var svägerskan här. Oj vad jag vimsar till det här, bäst att sluta nu!
Vad hemskt, Monnah! Men då har de i alla fall provat att göra allt för att undvika det, och det går bara inte. Ingen ånger där. Som om det hjälper...
Ja visst var det Colonel Branden som dog också! Men nej, logik funkar inte. Jag vet inte vad som funkar mer än mindfulness, som jag hatar. (There, I said it!)
Jag skrev faktiskt Brandon.
Jag skulle aldrig anklaga dig för att stava ett namn ur Austen fel. Aldrig!
Ja, han spelar så bra i Förnuft och känsla!
Men Liams fru dog väl för några år sen? Ny fru? Hemskt hursom, med alla som dör oavsett kända eller okända.
Ja, det kan ha varit en gammal text som bara ploppade upp nu. Jag såg faktiskt inget datum. Vad skönt, då kanske han mår mindre dåligt nu.
Skicka en kommentar