Det ringde på hemtelefonen och jag väntade på att Mikaels särskilt inställda ringsignal skulle ringa. Det är för övrigt en förvånansvärt irriterande och plingplongig version av Joy to the world. Året om. Men det var inte han, och jag hade redan pratat med mamma den dagen (ovanligt men så var det) så jag kunde inte tänka mig att det var annat än en säljare. Men av nån anledning fortsatte jag, kanske för att jag redan hade gått upp ur sängen och då kan jag lika gärna svara.
Jag sa tydligt An-ja, så att första, dumma frågan inte skulle bli Är det Anja Olergård jag pratar med? Men det blev det, och jag sa Ja, men jag är inte intresserad.
Jag ringer från blablabla och du har registrerat dig hos oss i december.
Det vet jag inget om, sa jag, och jag är hur som helst inte intresserad.
Är det Anja Olergård jag talar med?
Nej, men, för sjutton gubbar! Jag låter nog inte ens artig när jag säger Jo, men jag är inte intresserad!
Då kväker den arma pojken ur sig att jag har anmält mig som deltagare till ett läkemedelstest för ett nytt migränläkemedel och han ringer för att säga att platserna i Stockholm är slut, men att jag kan få undersökas i Uddevalla om jag vill. Tydligen får han inte berätta detta förrän personen har bekräftat att de är den som har ansökt. Jag frågade om läkemedlet inte var en triptan, och han svarade så svävande att jag förstod att han aldrig har hört talas om triptaner. Och då insåg jag att han var en ringnisse som inte visste ett dyft om migrän. Men han ville i alla fall inte sälja nåt åt mig. Undersökningen i Uddevalla skulle nog annars varit gratis. Synd på ett sånt pangerbjudande!
2 kommentarer:
Ha ha, det där med telefoner är ett himla aber.
Jäpp, det är dagsens sanning. Jag försöker låta bli att prata med nån i telefon, förutom kanske mamma, som får stå ut med att jag är konstig, men ibland glömmer man ju av det. Som den gången jag vaknade av mobilen, svarade och råka köpa en tilläggsförsäkring av nåt. Hjälp, men det klarade jag mig ur.
Skicka en kommentar