Dagens "språngmarsch"

Fick för mig att noterna på pianot behövde spelas. Och sen stod "Jul, jul, strålande jul" bakom, och den var jag ju ännu mer tvungen att spela, flera gånger, så att jag undvek felen bättre. Och sen behövde jag spela Bereden väg ett halvt dussin gånger, med dånande kyrkorgelinställning. Varsågod, grannar. Ja, och sen var jag tvungen att prova Frösöblomster vilket gick mer än åt skogen, och efter Sommarsång, där det enda som var rätt var takten och melodin, så hade jag hjärtklappning. Kände mig emotionellt uppe i varv, så som jag blev när Rob dog. Alltså att jag kände starka känslor genom musiken och att jag inte orkade med det rent fysiskt. Blir besviken och nästan lite bitter på att jag inte orkar med mina två främsta intressen, musik och böcker. Det intresserar mig inte, det här att vara lugn, mild och återhållsam. Det ena du vill, det andra du skall.

Å andra sidan, vem får vad de vill, varför kan jag inte bara acceptera att det är som det är. Det kanske jag gör, för det mesta. Fast jag tycker att jag klagar så mycket. Jag vill verkligen vara förnöjsam och det är svårt. Fast om det vore lätt så vore det ingen konst. Nya tag.