Sjukt fri

Idag var Mikael och jag och hämtade en rullstol. Jag borde ha tagit tag i det länge, men nu hände det äntligen (när Mikael gjorde det). Kometen funkar ju bra på sitt sätt, men den stoppar man ju inte i bakluckan precis. Har velat ha en enkel rullstol som Mikael kan köra mig i och så att jag kan hänga med till Ica nån gång eller så. Eller om jag måste nånstans där det är för långt att gå från bilen. Hittills har jag bara tvingat mig och betalat för det efteråt i dåligt mående.

Efter sjukhuset var vi hos optikern och valde ut bågar till mig. Vi tog rullstolen. Att bli rullad ut från sjukhuset kändes normalt. Men att åka i rullstol inne i centrum? Jag tvekade en halv sekund, men jag hade redan så ont i benen av att gå in till sjukhuset att det inte var nåt att fundera på. Och efter optikern kände jag mig så glad. Jag brukar alltid vara duktig på att övertala mig själv och säga det är en så kort bit, jag klarar det, för att jag måste. Men jag får ju ont och blir dålig. Och nu känner jag mig inte så som jag brukar när jag har varit ute. Med rullstolens hjälp kan jag få ut mer av livet. Jag känner mig jätteglad. Visst, det är trist med rullstol, men för mig betyder den inte begränsningar och ofrihet, utan mer av det jag vill! Jag är glad.