Såg nyss hos serendipity kat ett schema för palliativa cancerpatienters förväntade livslängd. Dvs om de mår si eller så, så dör de om si eller så lång tid.
Om jag hade cancer hade jag haft tio dagar kvar att leva.
Dels är det skrämmande att min sjukdom motsvarar att man dör om en dryg vecka. Det känns seriöst och bra. Som att jag inte är inbillningssjuk.
Men så tänker jag också på dem som är längre ner på skalan än jag, på dem som inte kan äta, kommunicera, sitta upp i sängen. De kan leva år ut och år in så dåliga. Som i ett fängelse.
Det är en skandal att människor får ha det så utan att forskningen bara sätter fart och hittar motmedel, kvickt. Jag vet såklart att det inte är forskningen som ska sätta fart utan politikerna.
På måndag den 12 maj är det ME Awareness Day.
Tänk om det blev sprutt på detta och att man fick bromsmediciner eller botemedel. Man gjorde det med aids på rätt kort tid. Inget annat är egentligen okej i dagens läge.
5 kommentarer:
Hur snart dör jag om jag inte fattade hur man skulle avläsa diagrammet? Det stod nåt om drowsy och confused, men då var man nästan död och jag kan i alla fall äta upp barnens chips.
Tror man ska undvika diagram över cancer och död, det gör ingen människa glad.
Och sluta kämpa för att bli trodd.
Alla som har betydelse i ditt liv tror - vet till och med.
Och ju närmare döden man är, desto mer ökar förmågan att glädjas över småsaker. Så man blir kompenserad...
Älskade Saras galghumoristiska kommentar.
Fram för galghumor och distans! Låt det befriande skrattet få sista ordet!
Och klarar man att bevisa att man inte är en robot, så har man långt till döden!
modren
Ja de här captchorna kan minsann sålla agnarna från vetet!
Läste häromdan om nån som skrämde agnarna från vettet...
Kaptchor har du minsann, men ingen gillaknapp att trycka på! Upprörd!
Skicka en kommentar