Ikväll har jag fått ont i halsen, feber och snuva. Bara för att jag åkte ut på kometen igår. Sov bara nåt på sju timmar inatt och nu känner jag mig influensasjuk. Den Tjugoåriga Influensan.
Så det där med att jag i ett svagt ögonblick (ha!) undrade över om jag känner mig stark och vad som kan hända då, det tar jag tillbaka. Idag är jag en liten ynklig varelse igen.
Men jag kämpar för att vara lycklig. Både för min egen skull och för Mikaels. Det känns inte som om det är två olika saker längre.
2 kommentarer:
Du grubblar och analyserar så mycket, vännen.
Försök låta livet flyta på bara utan att kämpa.
Stark eller svag - det varierar hela livet och är inte så viktigt, och inte så mycket att göra åt. Jag tänker som vanligt att oavsett om vi är starka eller svaga så täcker Kristus upp till 100%. "Kasta din börda på Herren." Det står faktiskt "kasta" i Bibeln. Släng iväg alla dina bördor på honom.
Och jag vet att vi tuggar om det här, vi kan det i teorin men det är svårt i praktiken.
Men oj vad du anstränger dig för att göra och vara mer än du kan, fast du ju vet att Gud inte begär mer av oss än vi klarar av. Om det så är ingenting, ska vi slänga iväg det dåliga samvetet, långt långt bort. Han är krukmakaren, vi är leran. Leran behöver inte bråka med krukmakaren och undra varför han gjorde oss såna.
Så det gamla vanliga rådet håller än: Försök go with the flow, kämpa inte så hårt, gracefully accept och njut av det lilla du har att njuta av. Det kanske trots allt inte är så lite?!
modren med alla svaren
Visst är det konstigt att man tror sig vara helt frisk så fort man känner sig lite piggare? Kram
Skicka en kommentar