Jag har känt mig stark i ett par dagar. Dels att jag har gått ner i vikt och dels att jag inte blev så dålig av helgens firande. Har hört av folk att jag är stark, positiv, gör skillnad i folks liv. Jag kan nästan inte med att skriva det, jag känner inte själv att jag är sådan men däremot att jag klagar rätt mycket.
Positiv har jag visserligen alltid varit av naturen, men jag tänker ibland också väldigt fort. Från a till b till överdrift på 0,6 sekunder. Och problemet med att känna sig stark, är jag rädd, är att då kan man få fler problem än vad man har och som man tycker att man bara precis klarar av. Absolut inte positivt tänkande, jag vet. Min syster skulle jag kalla stark, nu, fast jag tvivlar på att hon kände sig som nåt annat en söndertrasad strumpbyxa när Rob dog. Men man blir ju starkare av tung vikt, så är det ju till och med i sport. Ingen önskar sig tyngre vikter i livet, men alla vill kunna möta sina egna med elittränade muskler. Moment 22.
Jag har blivit mer självsäker med åren, men också räddare. Det är så mycket som kan hända. Naivitet är en lätt börda. Fast inget stort stöd.
Bättre börda bär ingen med sig än mycket mannavett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar