Om man måste säga att man är framgångsrik, då är man inte det. Det är som att behöva förklara för nån att man är snygg.
Men framgång är så viktigt i samhället, och jag har knappt några av de normala framgångarna avprickade på min lista. Jag är lyckligt gift, det är väl den största och viktigaste. Jag har ingen vidare hälsa att tala om, även om det kunde vara värre både för mig och Mikael. Vi är inte rika med svenska mått mätt, men har allt vad vi behöver och det är mer än de flesta i världen. Jag har till och med nagellack, smink och örhängen. Och fler böcker än jag kan läsa.
Egentligen gillar jag nog inte framgång. Det känns som fel prioritering, fel sätt att mäta sitt liv. Jag tror att jag tycker att livet ska mätas i lycka, i nöjdhet.
Jag såg nån reklam om det dyraste hemmet på blocket, en stor vacker lägenhet för 31 miljoner. Jag är ju oerhört svag för takrosetter och sånt. Men jag skulle inte vakna lyckligare i den lägenheten än jag gör här. Det vore häftigt ett tag, men inte på riktigt.
Och apropå detta, så har Mikael rensat i förrådet idag. Han hittade några av mina sparade tyger. Josef Franck-aktigt från Borås wäfveri och Laura Ashley. Jag ville hemskt gärna behålla dem. Men jag har inte använt dem på 7 år, och jag älskar Mikael mer än mina tyger. Vill hellre att vi ska ha rum för det som är vårt, än att jag ska ha rum för mitt. Både bokstavligt och bildligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar