Efter sju anfall på ungefär lika många veckor börjar jag tröttna på det där med gallsten.
Men det som förvärrar allt är att min läkare säger att jag måste äta mer järnrik föda (rött kött, spenat) samt mer frukt (har lågt kalium).
Dessyttermera har jag på senaste tiden fått starkare matallergier och tål inte broccoli, svamp, tomater, ris, nektariner, jordgubbar.
Lydig mot läkaren åt jag två bananer och fick gallstensanfall. Rädd om min magflora och med tanke på allergierna åt jag små yoghurtar med bifidus (och citronsmak) och fick gallstensanfall.
Vill inte bara leva på mackor (det tål jag bra), så nu har jag undersökt saken lite närmare. Jag har hittat att följande inte är bra för gallstensanfall:
Gröna äpplen, färska (lagade och juice lär ska gå bra)
Päron
Apelsiner
Banan
Jordgubbar
Hjortron (särskilt kärnorna)
Mörkgröna grönsaker: Ärtor, spenat, broccoli, grönkål, grön paprika, skalet på gurka
Sur mat (ex citron)
Ägg
Fet mat, t ex lax, makrill
Majonnäs
Friterad mat
Lök
Vitlök
Rökt mat som salami, rökt fisk
Rött kött
Mjölkprodukter
Sånt man är allergisk mot
För järnet SKA jag äta rött kött och spenat. Men inte för gallstenarna.
För kaliumet SKA jag äta bananer och övrig frukt och bär. Men inte för gallstenarna. Avocado kan jag äta men tycker rätt illa om. Är vindruvor surt t ex? Har ingen lust att experimentera med saker för att jag borde få upp kaliumnivåerna i blodet. Då tar jag hellre tillskott tills gallan är borta.
Däremot har jag lärt mig att en för fettsnål kost kan leda till problem med gallsten, eftersom gallan sköljs ut ordentligt just när man äter fett. Efter gastric bypass t ex så ökar risken att behöva operera bort gallan med 5,5. Har till och med hittat ett "botemedel" vid gallsten, som går ut på att man ska fasta 3-4 dagar och sen dricka en halvliter olivolja på kvällen. Under natten sköljer fettet då ur gallan och tar med sig stenarna och sen är problemen borta, om man fortsätter att äta mycket fett. Är inte helt säker på att jag vågar göra nåt sånt. Det låter lite väl häxkonstaktigt.
Däremot verkar jag tåla fett i små doser nu och även pommes frites har gått bra. Men nu har jag gjort en ordentlig forskning på vad folk påstår ger dem gallbesvär. Och så har jag bestämt mig för att skriva exakt matdagbok. Jaja, har man inget att göra så skaffar man sig.
4 kommentarer:
Det där låter bekant, navigering mellan matallergier och restriktioner pga sjukdom (och så lite barnanpassning av smaknivåerna, och så ska allt vara kravodlat och ekologiskt och fair trade och lokalt och glöm inte att det ska vara varierad kost och massa grönt året runt...).
Glädjen med att äta mat är inte vad den en gång var!
Ka nu har du väl testat det där med gallsten så det kan räcka för en livstid kan man tycka!
Du skulle ju kunna prova de lite försiktigare recepten med bara lite citron +olivolja, att bälga i sig flaskvis låter hemskt!
Du verkar iofs lita betydligt mer på läkarvetenskapen än jag gör, så du kanske mår bättre av att göra som de säger? Annars kan du ju kolla hur folk brukar må när de gör såna där leverreningar, om det gör ont eller om det framkallar anfall så låt bli, annars kanske det är värt att testa?.
/hobbyhäxan
Nu har jag läst på mera om såna där leverreningar och i Läkartidningen (tror jag det var) förklarades kemin bakom att dricka olja + citron. Och det var att man tillverkar galltvål som sen kommer ut bakvägen. Och att det inte på något sätt skulle underlätta för levern.
Så det tänker jag inte testa. Plus att om man försöker skölja ur stenarna ur gallblåsan så kan de ju täppa till gallgångarna eller fastna, och det vill man ju inte.
Så den hobbyhäxa jag var för fem år sen tar nog tillbaks lite vad hon sa.
Jag är så mesig att jag tänker att om ett anfall gör så ont, hur känns det om alla stenarna ska ut på samma gång. Och tänk om man gör det där med oljan och så funkar det inte till 100% och man har stenar kvar och måste ändå opereras? Det låter för osäkert. Och potentiellt oerhört smärtsamt. Min största sten var som en tumnagel. Aj!
Skicka en kommentar