Allt och inget, det är väl den här bloggens tema?

Såg i min ohälsodagbok att jag hade skrivit för ett par veckor sen att om jag slutar att ta Mianserin så sover jag inte. Så jag provar inte det igen än på ett tag. Den kallas även fetmedicin, vilket jag blev sorgligt medveten om idag när jag återigen fick hänga tillbaka ett plagg i garderoben som satt bra förra sommaren. Viktökning står med i Fass och de senaste tre dagarna har jag till och med skrivit i dagboken att jag har varit superhungrig hela dagarna. Idag har jag på de tolv timmarna som jag varit vaken ätit en ostmacka, två prickig korv-smörgåsar, ett glas juice, en kopp oboy, en billys-pizza, en lakritsgrej som jag inte vet vad den kallas, en stor portion fläskytterfilé med morötter, potatis, sås och sallad samt inlagd gurka och äppelmos också om vi ska vara riktigt noggranna, samt en liten liten portion fruktsallad med grädde (inget rassel i stenarna, tack och lov!). Det är som att jag inte har ätit sen igår och jag är verkligen HUNGRIG. I förrgår natt var jag så hungrig att jag åt en sked bearnaisesås och en sked köttfärssås i ren desperation. Skumt hur det kan sätta sig på hjärnan så. Det måste finnas nån hungerreceptor, den vore kul att hitta. Jag påstår inte att jag är en ängel matmässigt (oboy anyone?), men jag märker verkligen skillnad på somliga dagar, fast jag tar medicinen hela tiden. Jag ska helt klart bli hjärnforskare när jag blir stor. Om de tar in humanister...

Kan meddela att jag har köpt två klänningar i USA som Johan ska skicka till mig. Om jag vågar kan jag sätta in bilder och accessoarer när jag fått dem och bestämt om nån av dem duger att härbergera mig på bröllopet -- jag är väldigt self conscious nuförtiden, pga vikten, så jag betvivlar hela min smak. Har i alla fall bestämt mig för att inte vara så dumdristig att jag har klackar på mig, och det är tragiskt, det är vad det är. Om jag börjar ändra mig ska jag påminna mig om dagens tvåminuters släpiga promenad med mamma i mina skönaste högklackade som ändå torterade mig. Och så minns jag Thomas och Pernilles bröllop, där jag hade mina PLATTA, vita, SKÖNA satängskor (som jag köpte till mitt eget bröllop för 30:- på tradera, fortfarande ett av mina stoltaste ögonblick) och dog litegrann i fötterna av. Note to self!

Och så har jag äntligen förstått var lockar kommer ifrån. Det är svett. Ni skulle se min nacke.

Nu ska jag gå och lägga mig utan att äta pannkakor först. Det ska gå.