Konsekvenserna av att vara tvungen att vänta

Måste citera en duktig skribent med ME och hennes senaste filosofering från bloggen Andedammen:

Konsekvensene av å måtte vente


Barn vil miste enda flere år av barndommen sin
Ungdommer vil miste ungsdomstiden sin
Foreldre vil miste flere år av barnas oppvekst
Voksne vil miste muligheten til å få barn
Barn, barnebarn og oldebarn vil miste muligheten til å tilbringe tid med eldre familiemedlemer som kanskje ikke er det om noen år
Syke mennesker i alle aldre vil mister sitt sosiale liv bit for bit
Flere vil bli syke og dermed går flere liv i knas 
Frustrerte vil ikke lengre holde ut og liv vil gå tapt

Men det er forståelig at vi må vente årevis på hjelp ikke sant? At ting må dokumenteres sågodt, da noe annet kan være farlig for oss? Det som blir borte mens vi venter er ikke så viktig er det vel?




Själv skulle jag på eget bevåg och egen risk GÄRNA vara provkanin (eller vad det heter) för den där cancermedicinen som har botat 67% av de ME-sjuka i den första studien. Men så går det ju inte till. Samhället måste bära ansvaret, och då tar det några vändor till av prover och dubbelblinda studier och analyser i det oändliga. Tålamod. Jaja...