Så glad för så lite

Okej, liten varning till känsliga läsare.

Jag skulle gå på toa, eller ja, skulle å skulle, jag hade satt mig, och "varit duktig" dessutom. På två år som gift har det aldrig varit slut på toapapper och ingen ny rulle inom räckhåll. (Alltså, det är väl bara män som lämnar en tom toarulle?? Mikael har dock varit bra tränad på området!)

Vi kan väl säga att något har hänt för första gången idag, så säger jag kanske redan för mycket... Ja, ni fattar. Jag satt nog fem minuter och försökte komma på vad jag skulle göra. Mikael ska ha seminariet och gå upp imorgon klockan fem, så jag hade inte hjärta att ropa upp honom ur sängen. Det låg en handduk inom räckhåll men det kändes som om man skulle bli tvungen att bränna den sen om man använde den. Hållaren med reservtoarullar stod lite lite för långt bort på tvättbänken (inte på sitt vanliga nåbara ställe) sen Mikael duschade hunden och flyttade bort den ur värsta våtzonen. Det verkade som om mitt bästa alternativ var att resa mig upp supersupersnabbt och rycka tag i reservrullehållaren. Men jag var inte helt bekväm med det alternativet. Stirrade lite på badhandddukarna, var inte nöjd med det heller.

Men nu kommer blogginläggstiteln in i leken: Jag hade haft bråttom till kyrkan imorse och hade sprutat rengöringsspray på glasögonen och torkat dem med tre rutor toapapper -- som jag inte hade slängt utan som låg kvar på handfatet! Pappret var nu torkat och räckte som nödlösning så jag kunde räcka mig efter en ny rulle utan oro.

Det var länge sen jag blev så glad för så lite. Tre rutor toapapper. Nästan så jag önskar mig det i julklapp. En ren fröjd!!!!!

P.S. För det första, lite otacksamt att vara mer glad för tre rutor än för trevlig middag och efterrätt hos mamma och pappa. Men ni förstår mig nog, alla! Och för det andra, finns det fortfarande länder i världen där man kissar i ett hål i marken?! Jag är i så fall grymt glad att vara svensk!