Min syster och hennes man har köpt hus för ett tag sen. (För övrigt är det så likt familjens gamla hus på Sämgatan, att man nästan blir full i skratt.) Det ligger i en liten by precis utanför Lund. Mikael, som gått promenader i byn, har hittat ett bageri och några plantskolor, men det är nog också det som finns där. Några hästar, en gammal silo och en busshållplats också, faktiskt.
På den relativt korta tid som de har bott där har de haft inbrott två gånger. Första gången snodde tjuvarna en hel del grejer, men inte deras TV:ar eller högtalarsystem (som är dyrare än Bang & Olufsen). Med andra ord visste tjuvarna inte riktigt vad de skulle ta och vad vad var värt.
Andra gången hade Rob varit förutseende och skruvat dit hakar eller vad man ska kalla det, mellan garaget och huset. Så när tjuvarna bröt sig in i garaget (och inte snodde vare sig MC eller cyklar) kom de inte längre.
Nu har de skaffat larm -- så det är ingen idé att ni försöker igen, himla kleptomaner! -- men vad mera är, Ellen har sett en kille som bar på diverse begagnade bildelar och även en väska. Sen lunkade han till busshållplatsen men klev inte på bussen som kom (den enda linjen) utan väntade förmodligen på sin kompis. Ellen sa att han inte hörde hemma i byn och att det han bar på inte såg "riktigt vettigt" ut. Hon ringde polisen och förklarade, och de åkte och hämtade upp killen på stört. Så hon tror att hon kan ha "fångat" tjuven. Hela historien passar dessutom in med metoden att inte känna till vad som är värt nåt att stjäla, och att bara ta såna saker man får plats med i en väska.
Det är så spännande som en riktig roman! Sverige har väl rättsskydd eller privat-nånting, så polisen får nog inte avslöja: Jo, vi tog killen och han hade stöldgods i väskan. Så Ellens enda chans att få reda på om detta var Tjuven är om hon blir kallad att vittna. Hon hoppas det.
Jag också. Ooooo, så spännande!!
Stay tuned for chapter three!
1 kommentar:
Inbrott två gånger?! Det är ju förfärligt!
Skicka en kommentar