Bröllopsbilder

Alldeles nygifta!

Bruden, Klänningen, Figuren :)

Buketten

Det bästa med dagen var nästan att se Thomas så glad!

Familjen försöker samlas

Det gick! Fast vinden i min kjol ser inte tjusig ut, som vinden i Linas kjol. Eller i mitt hår. Oh well.

Syskonen -- har ni sett så tjusigt folk nån gång eller?

Ljuvligt. Det är nåt särskilt med män :)

Och med kvinnor! Vilka skönheter!!

Vad säger ni om den här lille mannen då? Heart-throb...

Man smälter! I bilen på väg till färjan på söndagen satt Neo och sjöng en sång med texten "mamma" och "Neo". Han är kär. I don't blame him. Hans mamma är en drottning, inifrån och ut.

Ufon. Men jag älskar oss.

Alla älskar Neo.
Och maten var god -- att de bara vågade ge sig på att laga mat till 100 pers! Som blev god! Förutom den hembakade frallan jag plötsligt hittade en korv i. Det var lite oväntat. Men allt annat var gott :)

Pernille och hennes syster Emily, som också är gift med en svensk.

Hello! Hur får en sån här gå lös?!?!? Trafikfarligt, säkerligen.

Pernilles morfar stjäl en puss när Thomas lämnar rummet.

Middagen avslutades med att Thomas talade.

Kolla, det är kärlek, det!

Brudvalsen, eller -dansen, eller vilket det nu var.

Vid 22-tiden sjappade brudparet i en läcker BMW. Den var lite svår att lämna tillbaka, för Mikael hittade ingen bensinstation i hela Kastrup med omnejd, och fick åka in till stan för att tanka den full. Och på första ställen var pumpen sönder. Och sen insåg jag att han och Jonte är själva i Köpenhamn utan gps (den var i vår hyrbil som Karolina hade) och de visste inte ens vart de skulle eller vad ställena hette som vi bodde på. Men smarta som de är, så kör de tillbaka till festlokalen, och får vägbeskrivning först till "oss", sen körde Jonte tillbaka till festlokalen och därifrån hittade han hem till "sig". Men det var två nervösa nattatimmar när jag satt vid ett köksbord med en pratglad danska och hoppades att de skulle komma fram. Klockan ett var värdinnans säng rena Hilton även för oss.

Jag har missat massor, men man kan inte återge allt. Jag grät tre gånger under dagen: i templet, när Thomas talade, men också när Johanna och Karolina sjöng en sång, ackompanjerade av Jonte, som hade särskild betydelse för Thomas. Han såg märkbart rörd ut och gick och kramade dem efteråt. Då blev jag också rörd, dels för att det var fint och att jag är så stolt över Mikaels barn, men också för att jag mindes mitt bröllop, och hur mina syskon sjöng en sång som betyder jättemycket för mig.

Här har ni den.