Bella "läste" Mormons bok för sin syster Mia, och sa följande:
"And it came to pass that Nephi was fighting the dragon."
Så skönt att börja dagen med en härlig genomkörare av magmusklerna. Och endorfiner och vad man nu får när man skrattar.
Dagens asgarv!!!!
Min bror berättade följande anekdot, sann, från i morse:
Bella "läste" Mormons bok för sin syster Mia, och sa följande:
"And it came to pass that Nephi was fighting the dragon."
Så skönt att börja dagen med en härlig genomkörare av magmusklerna. Och endorfiner och vad man nu får när man skrattar.
Bella "läste" Mormons bok för sin syster Mia, och sa följande:
"And it came to pass that Nephi was fighting the dragon."
Så skönt att börja dagen med en härlig genomkörare av magmusklerna. Och endorfiner och vad man nu får när man skrattar.
Skrivsorg
I övermorgon är sista dagen att tävla med ett inlägg till specialnumret av Segullah med titeln Justice and Mercy. Jag har ett gäng papper bredvid datorn med idéer, förutom dem jag redan skrivit ner på datorn. Den här uppsatsen (Creative non-fiction) har jag tänkt på i kanske två månader. Men jag får ju aldrig tid!
Det känns sorgligt att jag inte kommer att hinna/orka. 1000-3500 ord låter inte så mycket, men det är ju inte bara att skriva. Planerandet och redigerandet är ju det stora arbetet och det går inte på två dar. Och jag har inte gjort nog mycket planerande i huvudet de senaste månaderna för att den punkten ska vara i närheten av avklarad. Så det blir inget tävlingsbidrag från mig.
Dessutom, när ett brev till Försäkringskassan är rejält ansträngande för hjärnan, både att planera och skriva, så kanske det är en signal om att jag inte ska ta mig vatten över huvudet. Den här bloggen är ju i princip bara snabba hopp från det undermedvetna direkt till fingrarna, utan mer än ett fåtal ögonblickslånga stopp på Får man skriva sånt???
Kanske måste jag lära mig att vara nöjd med att jag fortfarande får idéer och inte har torka. Att jag vill saker i livet, inte att jag ligger apatisk i soffan och vill dö. Och att jag får hoppas att det kommer en tid när jag orkar lite mer av det jag vill. Eller så är livet bara sånt här. Att man alltid har nåt att kämpa med, nåt som är en tagg i köttet, nåt som inte blir som man vill. För även om man har allt man vill så har man säkert nån cellulit att klaga på...
Jag får väl också vara glad för att jag kan komma lite längre i mitt eget liv på punkten justice and mercy än hittills. Får sätta upp ett mål för hur jag ska förlåta (hon engelskan som har det hemmagjorda släktlinnet och en unge som heter Klarin fast hon inte är släkt med oss) och tills när, och skriva en riktig livsberättelse när jag lyckats, inte en som slutar i ett Hur??
----------------
Eller ska jag sitta uppe i natt och skriva? Vad frestande det låter!!!!!!!!!
----------------
Glömde det där med illamåendet. Magen känns som om jag har 13 minuter kvar till sängläge.
Det känns sorgligt att jag inte kommer att hinna/orka. 1000-3500 ord låter inte så mycket, men det är ju inte bara att skriva. Planerandet och redigerandet är ju det stora arbetet och det går inte på två dar. Och jag har inte gjort nog mycket planerande i huvudet de senaste månaderna för att den punkten ska vara i närheten av avklarad. Så det blir inget tävlingsbidrag från mig.
Dessutom, när ett brev till Försäkringskassan är rejält ansträngande för hjärnan, både att planera och skriva, så kanske det är en signal om att jag inte ska ta mig vatten över huvudet. Den här bloggen är ju i princip bara snabba hopp från det undermedvetna direkt till fingrarna, utan mer än ett fåtal ögonblickslånga stopp på Får man skriva sånt???
Kanske måste jag lära mig att vara nöjd med att jag fortfarande får idéer och inte har torka. Att jag vill saker i livet, inte att jag ligger apatisk i soffan och vill dö. Och att jag får hoppas att det kommer en tid när jag orkar lite mer av det jag vill. Eller så är livet bara sånt här. Att man alltid har nåt att kämpa med, nåt som är en tagg i köttet, nåt som inte blir som man vill. För även om man har allt man vill så har man säkert nån cellulit att klaga på...
Jag får väl också vara glad för att jag kan komma lite längre i mitt eget liv på punkten justice and mercy än hittills. Får sätta upp ett mål för hur jag ska förlåta (hon engelskan som har det hemmagjorda släktlinnet och en unge som heter Klarin fast hon inte är släkt med oss) och tills när, och skriva en riktig livsberättelse när jag lyckats, inte en som slutar i ett Hur??
----------------
Eller ska jag sitta uppe i natt och skriva? Vad frestande det låter!!!!!!!!!
----------------
Glömde det där med illamåendet. Magen känns som om jag har 13 minuter kvar till sängläge.
IKEA
Vi var på IKEA igår. Köpte två förvaringsskåp att ha på väggen ovanför tvättbänken. Kanske kan vi få lite ordning i badrummet nu!
Handtag blir enkla, kantiga, rostfria: Metrik
Dessutom försöker jag febrilt få sålt fotbadet, som jag fick av Mikael i julklapp. Det var hans förslag att sälja det -- jag brukar inte sälja presenter. Vi har ingen plats för det, helt enkelt. Och det är bara använt två gånger, och sen givetvis rengjort hysteriskt noga. Men ingen köper det. Här är annonsen. Ni får pruta så shamelessly ni bara kan, om ni tar det!
Vi hade också tänkt köpa en bunt hallgalgar -- antikfärgat trä med svart krok -- men de var slut. Jag kanske får sälja nån oanvänd jacka och se till att jag inte har hängt tvätt på några hallgalgar, så kanske de räcker ett tag till. Och sommarjackan kan man ju snart hänga undan. (MEN VAR???)
Brödkorg har vi också varit ute efter länge. Var har ni köpt era? Har visserligen bara kolla på ICA Maxi och IKEA, men jag är ju inte den som rantar omkring på stan sådär planlöst och tar gärna emot tips.
Sen skulle vi köpa nya "glödlampor" (eller vad de heter nu för tiden) till sovrumslampan. Det är en kristallkrona av lite ovanligt mått. Liten sockel, tre lampor (finns sex hål, men det är nån som har wired it fel så bara tre hål funkar), men de måste vara rätt korta för att det sitter en stålkant som man måste få in lampan bakom. Och det fanns inga så små lampor. Den enda som var var en nånting nånting som sken med 0,5 W ljusstyrka. Och jag får redan använda ficklampan när jag letar kläder i garderoben bakom dörren så det blir inget med det. Kanske måste vi köpa en ny lampa.
Förresten börjar jag få riktig salivering när det pratas om allt som har med yta att göra. Inte kvadratsmart utan luft och rymd. Köket är väl det enda rummet vi har där saker får plats. Förutom de tre karafferna vi köpte igår. De går inte in i skåpet. Och vi har inte plats för återvinning, och eftersom köket även är arbetsrum för Mikael och datarum för mig, så blir det ändå överfullt. Resten av lägenheten ska vi inte tala om. En vacker dag hyr jag en container och slänger allt som inte har en egen plats. Nej, det gör jag såklart inte. Men på nätterna drömmer jag om skåp, garderober och luft. Inte hjälper det heller att jag har ett 1-2 kubikmeter stort hörn i vardagsrummet fullt med ATT SÄLJA-saker. Men jag ska börja den här veckan, så fort jag är klar med tvätten. Eller nu. Eller så lagar jag middag först (det ska bara bli tonfisksallad idag, om inte alla grönsakerna har dött) och röjer lite på matbordet. Usch, det är så svårt att veta vad man ska göra först, när man vet att energin inte räcker till allt som måste göras! Och det är bara veckor som är tomma i almanackan som kan ägnas åt nåt. Har jag t ex en läkartid eller ett ärende (hämta nytt ID-kort på polisen) så räcker den dagen på sin höjd åt att göra mig presentabel inför ärendet och kanske laga middag. Och nästa dag går åt till att vila, och jag får ha tur om jag orkar laga middag. Det här stressar mig nåt oerhört, att jag ser en miljon saker som borde göras, men att energin är så vansinnigt snålt tilltagen.
Nu för tiden har jag dessutom suttit för mycket vid datorn. Tål inte ens att sitta upp! Blir alldeles illamående och kan inte ens ta med mig ett glas mjölk i farten på väg mot soffan utan måste bara ligga ner, med en gång. Ibland blir jag otålig och försöker göra färdigt det jag håller på med, men jag tror nästan att jag ska spy rätt på datorn. [Jag är inte gravid och vi ska inte ha några barn, så det behöver ni inte fundera på om jag menar. Dessutom mår jag illa på kvällarna, när jag är utarbetad, inte på morgnarna.]
Aaaaargh!
Men nu har jag skrivit så länge att jag varken kan röja på bordet eller skära grönsaker. Får bli vila först.
Men vi gillar IKEA. Igår hade de en stor rullstol, det vill säga att Mikael inte behövde gå böjd för att nå ner till handtagen. Det enda som hände var att han slog benen i påsen med grejer. Få benet i en karaff för varje steg han tar är tydligen en sak han gör för att han älskar mig :)
-------------
Och som sagt, jag blev illamående förut och fick rymma från datorn så fort att jag inte ens hann trycka på standby. Jag brukar alltså inte laga middag kl 22.55.
Handtag blir enkla, kantiga, rostfria: Metrik
Vi hade också tänkt köpa en bunt hallgalgar -- antikfärgat trä med svart krok -- men de var slut. Jag kanske får sälja nån oanvänd jacka och se till att jag inte har hängt tvätt på några hallgalgar, så kanske de räcker ett tag till. Och sommarjackan kan man ju snart hänga undan. (MEN VAR???)
Brödkorg har vi också varit ute efter länge. Var har ni köpt era? Har visserligen bara kolla på ICA Maxi och IKEA, men jag är ju inte den som rantar omkring på stan sådär planlöst och tar gärna emot tips.
Sen skulle vi köpa nya "glödlampor" (eller vad de heter nu för tiden) till sovrumslampan. Det är en kristallkrona av lite ovanligt mått. Liten sockel, tre lampor (finns sex hål, men det är nån som har wired it fel så bara tre hål funkar), men de måste vara rätt korta för att det sitter en stålkant som man måste få in lampan bakom. Och det fanns inga så små lampor. Den enda som var var en nånting nånting som sken med 0,5 W ljusstyrka. Och jag får redan använda ficklampan när jag letar kläder i garderoben bakom dörren så det blir inget med det. Kanske måste vi köpa en ny lampa.
Förresten börjar jag få riktig salivering när det pratas om allt som har med yta att göra. Inte kvadratsmart utan luft och rymd. Köket är väl det enda rummet vi har där saker får plats. Förutom de tre karafferna vi köpte igår. De går inte in i skåpet. Och vi har inte plats för återvinning, och eftersom köket även är arbetsrum för Mikael och datarum för mig, så blir det ändå överfullt. Resten av lägenheten ska vi inte tala om. En vacker dag hyr jag en container och slänger allt som inte har en egen plats. Nej, det gör jag såklart inte. Men på nätterna drömmer jag om skåp, garderober och luft. Inte hjälper det heller att jag har ett 1-2 kubikmeter stort hörn i vardagsrummet fullt med ATT SÄLJA-saker. Men jag ska börja den här veckan, så fort jag är klar med tvätten. Eller nu. Eller så lagar jag middag först (det ska bara bli tonfisksallad idag, om inte alla grönsakerna har dött) och röjer lite på matbordet. Usch, det är så svårt att veta vad man ska göra först, när man vet att energin inte räcker till allt som måste göras! Och det är bara veckor som är tomma i almanackan som kan ägnas åt nåt. Har jag t ex en läkartid eller ett ärende (hämta nytt ID-kort på polisen) så räcker den dagen på sin höjd åt att göra mig presentabel inför ärendet och kanske laga middag. Och nästa dag går åt till att vila, och jag får ha tur om jag orkar laga middag. Det här stressar mig nåt oerhört, att jag ser en miljon saker som borde göras, men att energin är så vansinnigt snålt tilltagen.
Nu för tiden har jag dessutom suttit för mycket vid datorn. Tål inte ens att sitta upp! Blir alldeles illamående och kan inte ens ta med mig ett glas mjölk i farten på väg mot soffan utan måste bara ligga ner, med en gång. Ibland blir jag otålig och försöker göra färdigt det jag håller på med, men jag tror nästan att jag ska spy rätt på datorn. [Jag är inte gravid och vi ska inte ha några barn, så det behöver ni inte fundera på om jag menar. Dessutom mår jag illa på kvällarna, när jag är utarbetad, inte på morgnarna.]
Aaaaargh!
Men nu har jag skrivit så länge att jag varken kan röja på bordet eller skära grönsaker. Får bli vila först.
Men vi gillar IKEA. Igår hade de en stor rullstol, det vill säga att Mikael inte behövde gå böjd för att nå ner till handtagen. Det enda som hände var att han slog benen i påsen med grejer. Få benet i en karaff för varje steg han tar är tydligen en sak han gör för att han älskar mig :)
-------------
Och som sagt, jag blev illamående förut och fick rymma från datorn så fort att jag inte ens hann trycka på standby. Jag brukar alltså inte laga middag kl 22.55.
Affärsidé för själlösa
En 24-årig kvinna från Tönsberg i södra Norge har åtalats för bedrägeri. Hon utgav sig för att vara cancersjuk på nätet och lurade på så sätt till sig nära 353 000 kronor.
Kvinnan drev en blogg där hon skrev att hon hade leukemi och bad om pengar till alternativa behandlingsformer. Tillsammans med sin sambo skapade hon också en Facebookgrupp som fick 8 000 medlemmar. Den togs bort 2010.Pengarna gick till köksrenovering, dykutrustning och en stuga.
Läs här.
Pinsamt epitet, DN
I helgen var det raggarträff eller vad det egentligen heter, på Vegabaren. DN beskriver:
På lördagen avgjordes Grand Prix Raggarbil i Haninge. Ett hundratal ekipage samlades vid den kända korvkiosken Vegabaren
Det var väl ändå rätt dåligt researchat. Korvkiosk...
På lördagen avgjordes Grand Prix Raggarbil i Haninge. Ett hundratal ekipage samlades vid den kända korvkiosken Vegabaren
Det var väl ändå rätt dåligt researchat. Korvkiosk...
Tredelad fråga
Det är så grymt att ligga i soffan och läsa bloggar, snarare än sitta upp. Tack igen, Ellen, för telefonen! Och alla ni andra, köp gärna en Sony Ericsson, så behöver ingen oroa sig för att hon ska bli av med jobbet. Det är ingen "risk" just nu, men bättre att stämma i bäcken? Heter det så? Hur som helst. Klockan börjar bli för mycket för inlägg som kräver nåt av hjärnan, men jag ville bara skriva om en sista sak idag. Läste precis ett inlägg från en norsk tjej om "kampen om blogginläggen". Hon har också ME och har skrivit en del om sjukdomen, forskning som pågår osv. Men å andra sidan vill man inte fastna i sjukträsket, att bara ägna sig åt hur dåligt man mår osv. Så man skriver några andra inlägg, om nagellack och sånt. Kul, men inte särskilt givande i längden. Och ska man skriva riktiga blogginlägg om viktiga saker, så kräver det oftast ett visst mått av koncentration och ... jag kommer inte på nåt mer, så ni ser hur sent det är. Med andra ord så orkar man skriva nagellacksinlägg, men vill skriva samhällsdebatt och påverka liv-inlägg, men det orkar man inte. Och så klagar man över det, och så blir det sjukinlägg, som man själv tröttnar på lika fort som eventuella läsare. Hon beskrev det så bra! Det var en fröjd att läsa, fast det var på norska vilket inte var en lika stor fröjd. Men betydligt bättre än finska. Jaja, tillbaka till tråden, den röda.
Jag antar att det är likadant i allas liv, fast byggstenarna är olika -- barnfoton tävlar med inredningsbilder och väskor, och så tar man sig samman och skriver ett spretigt inlägg om abort och så fattar ingen vad det har med nagellack att göra. Jaja, jag befinner mig i samma träsk. Så blir det väl när man skriver en personlig blogg som inte har ett färdigbestämt tema. Vill ju absolut inte börja profilera mig som t ex inredningsbloggare eller ME-bloggare, skulle absolut inte duga till varken eller.
Så räkna med fortsatt kaos.
Jag antar att det är likadant i allas liv, fast byggstenarna är olika -- barnfoton tävlar med inredningsbilder och väskor, och så tar man sig samman och skriver ett spretigt inlägg om abort och så fattar ingen vad det har med nagellack att göra. Jaja, jag befinner mig i samma träsk. Så blir det väl när man skriver en personlig blogg som inte har ett färdigbestämt tema. Vill ju absolut inte börja profilera mig som t ex inredningsbloggare eller ME-bloggare, skulle absolut inte duga till varken eller.
Så räkna med fortsatt kaos.
Ordkontrollen är tillbaka, sorry folks
Ber om ursäkt för att jag har tagit tillbaka ordkontrollen när ni ska kommentera. På de få dagar som gått sen jag tog bort den har jag fått lika mycket spam som kommentarer. Har faktiskt ingen lust med det. Men jag provade i alla fall.
Fortsätt hemskt gärna att säga högt vad ni tänker!
Fortsätt hemskt gärna att säga högt vad ni tänker!
Mera toalettrelaterat
Läste Alex Schulmans senaste inlägg lite snabbt, och -- ve och fasa -- han inleder det med: "Sitter naken i soffan och svalkar mig efter mitt kvällsbad". Jag tycker bara det är fööööööööööör läskigt när folk sitter nakna på möbler. Tänk på hans gäster? Att sitta på hans rumpa och annat, uuäää. Alex rumpsoffa får +.
En värre tanke: Vi har köpt vår soffa på Blocket.
En värre tanke: Vi har köpt vår soffa på Blocket.
Så glad för så lite
Okej, liten varning till känsliga läsare.
Jag skulle gå på toa, eller ja, skulle å skulle, jag hade satt mig, och "varit duktig" dessutom. På två år som gift har det aldrig varit slut på toapapper och ingen ny rulle inom räckhåll. (Alltså, det är väl bara män som lämnar en tom toarulle?? Mikael har dock varit bra tränad på området!)
Vi kan väl säga att något har hänt för första gången idag, så säger jag kanske redan för mycket... Ja, ni fattar. Jag satt nog fem minuter och försökte komma på vad jag skulle göra. Mikael ska ha seminariet och gå upp imorgon klockan fem, så jag hade inte hjärta att ropa upp honom ur sängen. Det låg en handduk inom räckhåll men det kändes som om man skulle bli tvungen att bränna den sen om man använde den. Hållaren med reservtoarullar stod lite lite för långt bort på tvättbänken (inte på sitt vanliga nåbara ställe) sen Mikael duschade hunden och flyttade bort den ur värsta våtzonen. Det verkade som om mitt bästa alternativ var att resa mig upp supersupersnabbt och rycka tag i reservrullehållaren. Men jag var inte helt bekväm med det alternativet. Stirrade lite på badhandddukarna, var inte nöjd med det heller.
Men nu kommer blogginläggstiteln in i leken: Jag hade haft bråttom till kyrkan imorse och hade sprutat rengöringsspray på glasögonen och torkat dem med tre rutor toapapper -- som jag inte hade slängt utan som låg kvar på handfatet! Pappret var nu torkat och räckte som nödlösning så jag kunde räcka mig efter en ny rulle utan oro.
Det var länge sen jag blev så glad för så lite. Tre rutor toapapper. Nästan så jag önskar mig det i julklapp. En ren fröjd!!!!!
P.S. För det första, lite otacksamt att vara mer glad för tre rutor än för trevlig middag och efterrätt hos mamma och pappa. Men ni förstår mig nog, alla! Och för det andra, finns det fortfarande länder i världen där man kissar i ett hål i marken?! Jag är i så fall grymt glad att vara svensk!
Jag skulle gå på toa, eller ja, skulle å skulle, jag hade satt mig, och "varit duktig" dessutom. På två år som gift har det aldrig varit slut på toapapper och ingen ny rulle inom räckhåll. (Alltså, det är väl bara män som lämnar en tom toarulle?? Mikael har dock varit bra tränad på området!)
Vi kan väl säga att något har hänt för första gången idag, så säger jag kanske redan för mycket... Ja, ni fattar. Jag satt nog fem minuter och försökte komma på vad jag skulle göra. Mikael ska ha seminariet och gå upp imorgon klockan fem, så jag hade inte hjärta att ropa upp honom ur sängen. Det låg en handduk inom räckhåll men det kändes som om man skulle bli tvungen att bränna den sen om man använde den. Hållaren med reservtoarullar stod lite lite för långt bort på tvättbänken (inte på sitt vanliga nåbara ställe) sen Mikael duschade hunden och flyttade bort den ur värsta våtzonen. Det verkade som om mitt bästa alternativ var att resa mig upp supersupersnabbt och rycka tag i reservrullehållaren. Men jag var inte helt bekväm med det alternativet. Stirrade lite på badhandddukarna, var inte nöjd med det heller.
Men nu kommer blogginläggstiteln in i leken: Jag hade haft bråttom till kyrkan imorse och hade sprutat rengöringsspray på glasögonen och torkat dem med tre rutor toapapper -- som jag inte hade slängt utan som låg kvar på handfatet! Pappret var nu torkat och räckte som nödlösning så jag kunde räcka mig efter en ny rulle utan oro.
Det var länge sen jag blev så glad för så lite. Tre rutor toapapper. Nästan så jag önskar mig det i julklapp. En ren fröjd!!!!!
P.S. För det första, lite otacksamt att vara mer glad för tre rutor än för trevlig middag och efterrätt hos mamma och pappa. Men ni förstår mig nog, alla! Och för det andra, finns det fortfarande länder i världen där man kissar i ett hål i marken?! Jag är i så fall grymt glad att vara svensk!
Reklam för vad, sa du?
Det här fotot var med i ett bildspel på Aftonbladet om kända kvinnor som älskar sina ... ja, vad tror du?
... Louboutins.
Är det bara jag som inte ser några Louboutins? Eller är kejsaren inte alls naken?
... Louboutins.
Är det bara jag som inte ser några Louboutins? Eller är kejsaren inte alls naken?
Ojojoj
Mitt Schulman-inlägg (Alla får plus):
Öppet hus för Pernille och Thomas (Mikaels son) som gifte sig i Köpenhamn för två veckor sen.++++
Min lila sidenklänning från Monsoon, ordinarie pris £75, jag köpte den på Bay (fortfarande ny och med lapparna kvar) för £11,50. +++++
Träffa Vanja & Gösta (Mikaels mamma, ja, inte Gösta alltså), syster Susann och dotter N ++++. Andra trevliga folk får +++. Inget personligt, men jag kan ju inte ge höga betyg åt allt bara för att jag är glömsk och överpositiv. Hade jag orkat hålla nån av de där feta bebisarna med klämlår hade de fått ++++ (Danske A:s bebis grät när hon såg mig, två gånger, och han sa att hon är rädd för mörkhåriga)
Känslan i mina fotsulor efter en kväll med rätt höga klackar +
Känslan i mina ben efter, ja, en kväll +
Tårta, färsk ananas, kakor, bål, morotskaka ++ (hade de inte satt sig på magen hade de fått fler poäng)
Att på väg hem med brudparet i baksätet helt random träffa på ett brudpar utanför en restaurang i Haninge (som jag inte nämner vid namn för den får bara +), stanna bilen och ta kort på vårt brudpar med det främmande +++
Värktabletter och sömnpiller +++++
Målade tånaglar +++ i 29-gradig värme ++
Att hallmattan var blöt efter Mikaels dusch av lånehunden Fanny +
Att Fanny ++++ är hemma igen hos sig själv nu ++. Sovmorgon för Mikael imorgon +++.
Sovmorgon för mig, alltid ++++.
Att skriva med +, ++. Befriande att inte behöva skriva så mycket, men mest restraining eftersom jag inte får skriva så mycket!
Öppet hus för Pernille och Thomas (Mikaels son) som gifte sig i Köpenhamn för två veckor sen.++++
Min lila sidenklänning från Monsoon, ordinarie pris £75, jag köpte den på Bay (fortfarande ny och med lapparna kvar) för £11,50. +++++
Träffa Vanja & Gösta (Mikaels mamma, ja, inte Gösta alltså), syster Susann och dotter N ++++. Andra trevliga folk får +++. Inget personligt, men jag kan ju inte ge höga betyg åt allt bara för att jag är glömsk och överpositiv. Hade jag orkat hålla nån av de där feta bebisarna med klämlår hade de fått ++++ (Danske A:s bebis grät när hon såg mig, två gånger, och han sa att hon är rädd för mörkhåriga)
Känslan i mina fotsulor efter en kväll med rätt höga klackar +
Känslan i mina ben efter, ja, en kväll +
Tårta, färsk ananas, kakor, bål, morotskaka ++ (hade de inte satt sig på magen hade de fått fler poäng)
Att på väg hem med brudparet i baksätet helt random träffa på ett brudpar utanför en restaurang i Haninge (som jag inte nämner vid namn för den får bara +), stanna bilen och ta kort på vårt brudpar med det främmande +++
Värktabletter och sömnpiller +++++
Målade tånaglar +++ i 29-gradig värme ++
Att hallmattan var blöt efter Mikaels dusch av lånehunden Fanny +
Att Fanny ++++ är hemma igen hos sig själv nu ++. Sovmorgon för Mikael imorgon +++.
Sovmorgon för mig, alltid ++++.
Att skriva med +, ++. Befriande att inte behöva skriva så mycket, men mest restraining eftersom jag inte får skriva så mycket!
Irene
Det är inte jättekul att ha brorsan med familj innanför den obligatoriska evakueringslinjen. De bor två kilometer från havet, som ska stiga 3,5 m. De hade redan bestämt sig för att lämna hemmet under stormen, eftersom de inte ville riskera att sitta där med tvillingarna och så blåser fönsterrutorna ut (eller in, vad det nu heter), men nu måste de.
Bettan säger att det är eerily stilla. Lugnet före osv. Bella undrar var the thunder is.
Johan säger att de inte har några träd som kan ramla på deras hus.
Det är ju alltid nåt.
Men han har inte räknat med en flygande soffa. Orkan, ni vet. Eller just det, man vet ju inte.
Bettan säger att det är eerily stilla. Lugnet före osv. Bella undrar var the thunder is.
Johan säger att de inte har några träd som kan ramla på deras hus.
Det är ju alltid nåt.
Men han har inte räknat med en flygande soffa. Orkan, ni vet. Eller just det, man vet ju inte.
Stackars kungabebis
Kan inte Victoria och Daniel få bestämma det själva?
Fast bara om han inte får heta Adolf. Det är Hitler-varning på det ordet. Och inte Conny, Ronny Zlatan eller Mohammed. Eller Nisse eller Bertil eller Owe. Eller Glenn.
Litet minne från Italien
När Ellen bodde i Milano var pappa och jag och hälsade på henne en gång. Vi blev bjudna på middag till folk och vid ett tillfälle var vi hos Fabio och hans föräldrar. Han var kanske två år och älskade Biancaneve (Snövit) och fotboll.
Det roliga var att om man frågade honom: Dov'è la barba di Fabio? (Var är Fabios skägg?) så tog han med sina små händer på hakan och sken som en sol. Han var mycket manlig.
Så idag när jag såg en bild på Pinterest tänkte jag på direkt på Fabios skägg. Klockrent.
P.S. Ellen brukar frysa mycket i ansiktet när hon åker skidor. Det här kanske vore nåt?
Det roliga var att om man frågade honom: Dov'è la barba di Fabio? (Var är Fabios skägg?) så tog han med sina små händer på hakan och sken som en sol. Han var mycket manlig.
Så idag när jag såg en bild på Pinterest tänkte jag på direkt på Fabios skägg. Klockrent.
P.S. Ellen brukar frysa mycket i ansiktet när hon åker skidor. Det här kanske vore nåt?
Vilken röta!!!
Mamma har köpt en kjol som är för stor för henne men perfekt för mig. Så hon kom hit med den och en påse plommon.
Själv fick jag ett par svarta skor på posten. Jättesköna, men de skulle varit en halvstorlek större. Grr...
Däremot har jag köpt en Monsoon-klänning i siden med lapparna kvar för £11.50!!!!! En härlig färg nånstans mellan blått och lila. Otroligt pris för en sån klänning. Mikael tyckte den var väldigt fin och undrade när jag skulle ha den (det krävs nåt särskilt tillfälle tror jag), men jag kanske slår till med finklänning på lördag på Pernille & Thomas bröllopsfest. Att överklä sig är inte ett jätteproblem för mig. Man måste ju passa på!
Nu har jag käkat plommon så jag nästan är för mätt för frukost. Men usch, som jag äter så mycket förbjudet läker ju aldrig mitt ansikte ut. Röd och fnasig, det låter nåt, det.
Förresten är vi med hund. Vi fick låna CG:s hund igen ett par dar. Varken Mikael eller jag kunde sova bra inatt så dagen har varit lite konstig. Men nu är de ute och "bondar". Hon bryr sig om möjligt ännu mindre om mig den här gången. Och jag orkar inte bry mig om henne heller, så det går på ett ut.
Usch, det stressar mig att dagarna är så proppfulla. Vi har massor att göra bägge två. Har städat en dos idag, men det blir ju inte så mycket gjort när man kanske orkar hålla på 20 minuter på en hel dag. Nu måste jag vila mig så jag orkar laga middag om några timmar. Tack och lov för trådlöst nätverk i telefonen! Och det är skönt att sommaren är tillbaka efter den regniga härom dagen. 25,4 både ute och inne. Måste kanske måla tånaglarna igen. En dag utan och man tappar sin fåfänga helt!
Puss på er, gossar och flickor. Håll i hatten!
Själv fick jag ett par svarta skor på posten. Jättesköna, men de skulle varit en halvstorlek större. Grr...
Däremot har jag köpt en Monsoon-klänning i siden med lapparna kvar för £11.50!!!!! En härlig färg nånstans mellan blått och lila. Otroligt pris för en sån klänning. Mikael tyckte den var väldigt fin och undrade när jag skulle ha den (det krävs nåt särskilt tillfälle tror jag), men jag kanske slår till med finklänning på lördag på Pernille & Thomas bröllopsfest. Att överklä sig är inte ett jätteproblem för mig. Man måste ju passa på!
Nu har jag käkat plommon så jag nästan är för mätt för frukost. Men usch, som jag äter så mycket förbjudet läker ju aldrig mitt ansikte ut. Röd och fnasig, det låter nåt, det.
Förresten är vi med hund. Vi fick låna CG:s hund igen ett par dar. Varken Mikael eller jag kunde sova bra inatt så dagen har varit lite konstig. Men nu är de ute och "bondar". Hon bryr sig om möjligt ännu mindre om mig den här gången. Och jag orkar inte bry mig om henne heller, så det går på ett ut.
Usch, det stressar mig att dagarna är så proppfulla. Vi har massor att göra bägge två. Har städat en dos idag, men det blir ju inte så mycket gjort när man kanske orkar hålla på 20 minuter på en hel dag. Nu måste jag vila mig så jag orkar laga middag om några timmar. Tack och lov för trådlöst nätverk i telefonen! Och det är skönt att sommaren är tillbaka efter den regniga härom dagen. 25,4 både ute och inne. Måste kanske måla tånaglarna igen. En dag utan och man tappar sin fåfänga helt!
Puss på er, gossar och flickor. Håll i hatten!
Every cloud has a silver lining
Den här bilden tycker jag är symbolisk. Det röda, lyckliga, vägrar att hålla sig i bakgrunden utan måste liksom visa sig och ge hopp.
Det är förresten Victoria och norska stadsministern i samband med dagens minnesceremoni för de 77 offren. Härifrån.
Det är förresten Victoria och norska stadsministern i samband med dagens minnesceremoni för de 77 offren. Härifrån.
Sockersöta bilder
De här skulle man med glädje kunna ha på väggen i sitt dressing room. Har jag sagt det förresten, att jag har drömt ett par gånger den senaste veckan att jag har köpt en halv herrgård för 2,5 miljoner och att jag, varje gång jag kommer dit, hittar nya rum som jag hade glömt av förra gången? Och sidengardinerna ingick i priset.
Tavlorna finns på Etsy och är gjorda av en svensk som heter Emma Kristina Jultkrantz. Se mer här.
Tavlorna finns på Etsy och är gjorda av en svensk som heter Emma Kristina Jultkrantz. Se mer här.
"Den kungliga bebisen"
DN rapporterar: "Den kungliga bebisen har redan hamnat i nyhetstestet."
Jag antar att Victoria är förbi de 12 första osäkra veckorna. Föda i mars, vad blir det?
När jag räknar lite lätt på saken inser jag att hon inte passerat gränsen för laglig abort än.
Och hennes foster kallas bebis i media.
Sänk abortgränsen!
Jag antar att Victoria är förbi de 12 första osäkra veckorna. Föda i mars, vad blir det?När jag räknar lite lätt på saken inser jag att hon inte passerat gränsen för laglig abort än.
Och hennes foster kallas bebis i media.
Sänk abortgränsen!
Allvarligt, allvarligt övertramp
Reinfeldt har läst fyra Läckbergdeckare i sommar.
Jag blir alldeles ledsen i hjärtat.
Fast kanske gör han det för Sverige. I så fall är det ett fint offer som han har gjort. Men han kunde väl nöjt sig med 1-2 böcker om det bara var för Sveriges skull?
Jag vill inte mista mina illusioner. Men jag tror inte stadsministern har någon smak i litteratur.
Jag blir alldeles ledsen i hjärtat.
Fast kanske gör han det för Sverige. I så fall är det ett fint offer som han har gjort. Men han kunde väl nöjt sig med 1-2 böcker om det bara var för Sveriges skull?
Jag vill inte mista mina illusioner. Men jag tror inte stadsministern har någon smak i litteratur.
Dagens olycka
Jag har fyra olika ansiktskrämer. Två Decubalsorter från Apoteket varav den ena är den fetaste, godaste kräm jag provat, men den behövs oftast bara på allergisk vinterhud. Den andra funkar lite för det mesta. Sen har jag en glasburk från Oriflame. Den klarar bara morgnar när huden redan är rätt bra. Och sen har jag en glasflaska med fuktserum, också från Ellens Oriflametid (rättare sagt skaffade hon typ 20 burkar åt mig, så jag har gjort av en del redan). Den klarar måttlig törst men inte allergisk hud.Hur som helst, glasburken hade åkt med till Köpenhamn, vilket jag inte riktigt hade tänkt på, så krämen låg inte i botten efter flygresan. När jag skulle vricka tillbaka krämen i mitten/botten var jag lite vårdslös så halva burken åkte ut i handfatet. Det här ser inte så märkvärdigt ut på bilden, men det var alltså en halv burk ansiktskräm. Rätt ner i handfatet, i ett tjock, krämigt lager. På Oriflame kostar den säkert 390 kr. Vilken allvarlig förlust!
Tur att jag inte har gett det.
Vad är det som luktar öl?
Mikael hade suttit och arbetat vid köksbordet och sa att det var nåt som luktade öl. It must be in your mind, tänkte jag, för vi har inget som ens liknar öl här hemma. Men så plötsligt, samma kväll, kom det liksom en vind av öldoft mot min näsa. Och jag lokaliserade den, tro det eller ej.
Det var trädgårdsrosorna på köksbordet som stank öl. Hur konstigt är det?!
Det var trädgårdsrosorna på köksbordet som stank öl. Hur konstigt är det?!
Vaddå bluffsoppa??
Gnilschen har satt in recept på en soppa som jag åt hos hennes föräldrar på nyår. Den är jättegod! Absolut märkvärdigare än vad det låter. Jo, men nu fattar jag såklart vad bluffen är: Soppan smakar avancerad men är lätt att göra. Är det en sån dag idag...
1 l vatten
2½ fiskbuljongtärningar
3 grovrivna morötter
1 stor burk räkost
dill
2 msk creme fraiche
2½ fiskbuljongtärningar
3 grovrivna morötter
1 stor burk räkost
dill
2 msk creme fraiche
- Koka upp vatten och buljongtärningar.
- Låt morötterna koka med en stund.
- Vispa ner räkost och creme fraiche.
- Mixa den riktigt slät.
- Dekorera med kräftstjärtar och dill eller så vid servering.
Så glad!!!!!!!!!!!
Jag kan inte säga vad det är, jag kan inte säga vem det är, eller vad denne någon gjort. Och faktum är att jag vet bara en bråkdel av vad som hänt (antar jag), men den lilla saken jag vet gör mig väldigt glad. Och förväntansfull. Hoppas, hoppas, hoppas.
Förfärligt att man inte kan skvallra på sin egen blogg. Var ska man annars skvallra?!?!?
P.S. Jag vet ingen som är med barn, så det är inte det.
Förfärligt att man inte kan skvallra på sin egen blogg. Var ska man annars skvallra?!?!?
P.S. Jag vet ingen som är med barn, så det är inte det.
Den spännande historien om tjuven och syrran
Min syster och hennes man har köpt hus för ett tag sen. (För övrigt är det så likt familjens gamla hus på Sämgatan, att man nästan blir full i skratt.) Det ligger i en liten by precis utanför Lund. Mikael, som gått promenader i byn, har hittat ett bageri och några plantskolor, men det är nog också det som finns där. Några hästar, en gammal silo och en busshållplats också, faktiskt.
På den relativt korta tid som de har bott där har de haft inbrott två gånger. Första gången snodde tjuvarna en hel del grejer, men inte deras TV:ar eller högtalarsystem (som är dyrare än Bang & Olufsen). Med andra ord visste tjuvarna inte riktigt vad de skulle ta och vad vad var värt.
Andra gången hade Rob varit förutseende och skruvat dit hakar eller vad man ska kalla det, mellan garaget och huset. Så när tjuvarna bröt sig in i garaget (och inte snodde vare sig MC eller cyklar) kom de inte längre.
Nu har de skaffat larm -- så det är ingen idé att ni försöker igen, himla kleptomaner! -- men vad mera är, Ellen har sett en kille som bar på diverse begagnade bildelar och även en väska. Sen lunkade han till busshållplatsen men klev inte på bussen som kom (den enda linjen) utan väntade förmodligen på sin kompis. Ellen sa att han inte hörde hemma i byn och att det han bar på inte såg "riktigt vettigt" ut. Hon ringde polisen och förklarade, och de åkte och hämtade upp killen på stört. Så hon tror att hon kan ha "fångat" tjuven. Hela historien passar dessutom in med metoden att inte känna till vad som är värt nåt att stjäla, och att bara ta såna saker man får plats med i en väska.
Det är så spännande som en riktig roman! Sverige har väl rättsskydd eller privat-nånting, så polisen får nog inte avslöja: Jo, vi tog killen och han hade stöldgods i väskan. Så Ellens enda chans att få reda på om detta var Tjuven är om hon blir kallad att vittna. Hon hoppas det.
Jag också. Ooooo, så spännande!!
Stay tuned for chapter three!
På den relativt korta tid som de har bott där har de haft inbrott två gånger. Första gången snodde tjuvarna en hel del grejer, men inte deras TV:ar eller högtalarsystem (som är dyrare än Bang & Olufsen). Med andra ord visste tjuvarna inte riktigt vad de skulle ta och vad vad var värt.
Andra gången hade Rob varit förutseende och skruvat dit hakar eller vad man ska kalla det, mellan garaget och huset. Så när tjuvarna bröt sig in i garaget (och inte snodde vare sig MC eller cyklar) kom de inte längre.
Nu har de skaffat larm -- så det är ingen idé att ni försöker igen, himla kleptomaner! -- men vad mera är, Ellen har sett en kille som bar på diverse begagnade bildelar och även en väska. Sen lunkade han till busshållplatsen men klev inte på bussen som kom (den enda linjen) utan väntade förmodligen på sin kompis. Ellen sa att han inte hörde hemma i byn och att det han bar på inte såg "riktigt vettigt" ut. Hon ringde polisen och förklarade, och de åkte och hämtade upp killen på stört. Så hon tror att hon kan ha "fångat" tjuven. Hela historien passar dessutom in med metoden att inte känna till vad som är värt nåt att stjäla, och att bara ta såna saker man får plats med i en väska.
Det är så spännande som en riktig roman! Sverige har väl rättsskydd eller privat-nånting, så polisen får nog inte avslöja: Jo, vi tog killen och han hade stöldgods i väskan. Så Ellens enda chans att få reda på om detta var Tjuven är om hon blir kallad att vittna. Hon hoppas det.
Jag också. Ooooo, så spännande!!
Stay tuned for chapter three!
Hur blir ert hår o-blött?
Från Lingvistbloggen.
Jag tycker alla tre låter rätt (till skillnad från ostkrok, som bara Maria Montazami och andra norrlänningar säger) och har ingen aning om vilket jag använder. Förmodligen inte hårtork, det känner jag inte riktigt igen i min egen mun. Men det är ungefär som med äppelmos och äpplemos. Jag minns inte vilket jag säger. Däremot säger jag oftast kex, inte tjex. Däremot, och helt ologiskt, säger jag nog tjexchoklad.
Dessutom har Mikael börjat påverka mig så jag inte säger hårrt utan håårt. Vad ska detta sluta?
"Trött är fel ord" -- en bok om ME
För flera år sen (minst två, eftersom jag hette Klarin och inte Olergård) skrev ett antal ME-sjuka ner sina berättelser, så gott det nu går att fånga många års sjukdom i ord, i begränsad mängd dessutom. Detta har nu blivit en bok, "Trött är fel ord", som till exempel går att köpa på AdLibris för 158:-. (Eller billigare, se här på Prisjakt.)
Jag tycker verkligen att ni ska köpa och läsa den. Givetvis. Inte bara för att jag har skrivit "min berättelse" (det är inte mitt bästa skriveri, av olika anledningar som tidspress och konstant hjärnsläpp), utan för att ME är en neurologisk sjukdom som drabbar dubbelt så många som MS, men sjukdomen har inte ens ett gemensamt namn i hela världen och diagnoskriterierna varierar beroende på land och föredragen forskarlinje. ME/CFS behöver bli mer känd, så att fler blir intresserade av att forska på den och att ge forskningsanslag. (Jag får inget betalt för mitt skrivande och ingen royalty per såld bok etc.)
Redaktören för boken, Britt-Marie Thurén (ME-sjuk pensionerad professor), skriver:
"För en tid sedan hittade jag en spansk bok med berättelser om ME/CFS, personliga skildringar rakt upp och ner. Det var då jag tänkte att en sådan bok skulle behövas även i Sverige. Här är den nu, boken med våra berättelser. De är personliga, var och en har skrivit utifrån sitt eget perspektiv. Förutom de personliga berättelserna finns två kapitel skrivna av två av Sveriges få specialister på ME/CFS, för att ge det medicinska perspektivet, liksom ett kort referat från ett par internationella forskningskonferenser. Slutligen ett appendix, som är en sammanfattning av en enkät Riksföreningen för ME-patienter genomförde 2007-2008."
Boken handlar om ett allvarligt sjukdomskomplex med många namn: Myalgisk encefalomyelit och Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS) samt kroniskt trötthetssyndrom. Att vara ständigt utmattad och extremt uttröttbar är bara ett par av en lång rad symtom. Trött är fel ord. Kunskapen om ME/CFS i vården är liten, trots att det i Sverige kan vara så många som 40.000 som är drabbade. De sjuka ignoreras, ifrågasätts och nekas ofta adekvat vård, trots att sjukdomen klassas som neurologisk både av Världshälsoorganisationen och Socialstyrelsen. Forskning pågår världen över, dock nästan inte alls i Sverige. Avsikten med boken är att ge inblick i hur sjukdomen drabbar. Vi hoppas också att den ska väcka debatt. Boken är utgiven för Riksföreningen för ME-patienter. www.rme.nu.
Dessutom, som Kicki uppmärksammade mig på, tycker jag det är supercoolt att man kan söka på Anja Klarin som författare på AdLibris, och så får man den här boken som träff :)
Jag tycker verkligen att ni ska köpa och läsa den. Givetvis. Inte bara för att jag har skrivit "min berättelse" (det är inte mitt bästa skriveri, av olika anledningar som tidspress och konstant hjärnsläpp), utan för att ME är en neurologisk sjukdom som drabbar dubbelt så många som MS, men sjukdomen har inte ens ett gemensamt namn i hela världen och diagnoskriterierna varierar beroende på land och föredragen forskarlinje. ME/CFS behöver bli mer känd, så att fler blir intresserade av att forska på den och att ge forskningsanslag. (Jag får inget betalt för mitt skrivande och ingen royalty per såld bok etc.)
Redaktören för boken, Britt-Marie Thurén (ME-sjuk pensionerad professor), skriver:
"För en tid sedan hittade jag en spansk bok med berättelser om ME/CFS, personliga skildringar rakt upp och ner. Det var då jag tänkte att en sådan bok skulle behövas även i Sverige. Här är den nu, boken med våra berättelser. De är personliga, var och en har skrivit utifrån sitt eget perspektiv. Förutom de personliga berättelserna finns två kapitel skrivna av två av Sveriges få specialister på ME/CFS, för att ge det medicinska perspektivet, liksom ett kort referat från ett par internationella forskningskonferenser. Slutligen ett appendix, som är en sammanfattning av en enkät Riksföreningen för ME-patienter genomförde 2007-2008."
Boken handlar om ett allvarligt sjukdomskomplex med många namn: Myalgisk encefalomyelit och Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS) samt kroniskt trötthetssyndrom. Att vara ständigt utmattad och extremt uttröttbar är bara ett par av en lång rad symtom. Trött är fel ord. Kunskapen om ME/CFS i vården är liten, trots att det i Sverige kan vara så många som 40.000 som är drabbade. De sjuka ignoreras, ifrågasätts och nekas ofta adekvat vård, trots att sjukdomen klassas som neurologisk både av Världshälsoorganisationen och Socialstyrelsen. Forskning pågår världen över, dock nästan inte alls i Sverige. Avsikten med boken är att ge inblick i hur sjukdomen drabbar. Vi hoppas också att den ska väcka debatt. Boken är utgiven för Riksföreningen för ME-patienter. www.rme.nu.
Dessutom, som Kicki uppmärksammade mig på, tycker jag det är supercoolt att man kan söka på Anja Klarin som författare på AdLibris, och så får man den här boken som träff :)
Goda nyheter för Japan
Jämfört med Englandskravallerna verkar japanerna ha mer ryggrad. Sånt här blir man glad av att läsa:
Japanese citizens have shown incredible honesty in the aftermath of the earthquake and tsunami that brought the country to its knees.
Read more.
Honest Japanese return $78million in cash found in earthquake rubble
Japanese citizens have shown incredible honesty in the aftermath of the earthquake and tsunami that brought the country to its knees.
It emerged yesterday that the Japanese returned almost $78million in cash found in the quake rubble.
In the five months since the disaster struck, people have turned in thousands of wallets and purses found in the debris, containing nearly $30 million in cash.
More than 5,700 safes that washed ashore along the coastline have also been hauled to police stations by volunteers and rescue crews.
Inside the safes officials found about $30million in cash. In one safe alone, there was the equivalent of $1,000,000.
Other contained gold bars, antiques and other valuables.
Japan’s National Police Agency said nearly all the money found in the areas worst hit by the tsunami has been returned to its owners.
Most people kept bankbooks or land rights documents with their names and addresses in their safes.
At one point, there were so many safes handed in to police that they had difficulty finding room to store them.
Even now, Koetsu Saiki, of the Miyagi Prefectural Police, said a handful of safes are handed in every week.
Read more.
Lurendrejeri
Mikael var hos en person igår och hjälpte honom med nåt datarelaterat. Medan han var där så ringde det, och det var på engelska och Xxx fattade inte så bra och bad Mikael ta det.
Hello? säger Mikael, varpå en röst säger -- plötsligt på svenska:
Hej, jag ringer från Windows. Jag ser här att du har laddat ner ett problemprogram och vi vill gärna hjälpa dig.
Du ringer varifrån? sa Mikael.
Från Windows.
Mikael sa typ Nej, det gör du inte. Hejdå, och la på.
Fräcka typer. Undrar vad det var för spionprogram/betalprogram han hoppades lura på Xxx. Blir särskilt upprörd när folk försöker lura gamla, eller stjäla från dem. Utnyttja okunnighet, ovana och lite långsam hjärna/kropp. Usch.
Morfar hade en kniv i käpphandtaget. Han visste att han var a prime target. Just det.
Hello? säger Mikael, varpå en röst säger -- plötsligt på svenska:
Hej, jag ringer från Windows. Jag ser här att du har laddat ner ett problemprogram och vi vill gärna hjälpa dig.
Du ringer varifrån? sa Mikael.
Från Windows.
Mikael sa typ Nej, det gör du inte. Hejdå, och la på.
Fräcka typer. Undrar vad det var för spionprogram/betalprogram han hoppades lura på Xxx. Blir särskilt upprörd när folk försöker lura gamla, eller stjäla från dem. Utnyttja okunnighet, ovana och lite långsam hjärna/kropp. Usch.
Morfar hade en kniv i käpphandtaget. Han visste att han var a prime target. Just det.
Intressant dikt
Läste den här dikten igår på Segullah. Intressant! En del som kritiserar eller kanske bara rentav inte förstår kyrkan nämner gärna "alla regler" och hur de hindrar och begränsar ens frihet. Hörde en judinna på TV härom dagen som svarade på samma fråga och sa att reglerna snarare gör henne fri. Det kan vara svårt att förstå, men den här dikten förklarar det så bra.
I (Melissa Y) wrote this a while ago when I was feeling conflicted about making covenants while too young to fully understand them. Both the poem and my feelings are still a work in progress, so we can talk about either.
“the serpent”
you have the power to choose,
he hisses,
wrapping around my discontent with
soothing deception.
he hisses,
wrapping around my discontent with
soothing deception.
he flaunts the power of the gift,
the very gift he sought to crush.
relentless, he presents
option
upon grinding option,
knowing all the while that
I surrendered my gift
years ago
upon the altar.
the very gift he sought to crush.
relentless, he presents
option
upon grinding option,
knowing all the while that
I surrendered my gift
years ago
upon the altar.
you were so young,
you didn’t know—
words from the forked tongue,
and yet he bruised Eve’s heel
despite her innocence.
you didn’t know—
words from the forked tongue,
and yet he bruised Eve’s heel
despite her innocence.
confusion, excuse,
ignorance
fall away, hollow,
as I come to see
the only choice I truly have:
ignorance
fall away, hollow,
as I come to see
the only choice I truly have:
which bondage to embrace
bending my neck, I press ahead,
thankful for the blindness that
enabled me to choose the chains
that bind me safe to Him
who holds the power
to crush
the serpent’s
head.
thankful for the blindness that
enabled me to choose the chains
that bind me safe to Him
who holds the power
to crush
the serpent’s
head.
Så lättlurad
AdSense vill att man ska ha reklam på sin blogg, för att "tjäna pengar". Jag betvivlar starkt att jag skulle tjäna mer än 21 öre på ett år.
Men idag talade de till min fåfänga när följande meddelande poppade upp:
Din blogg verkar vara populär, och många tjänar pengar på sina populära bloggar med AdSense. Prova det, du också!
"Populär" -- den visste var den tog! Jag gick nästan på det.
Men idag talade de till min fåfänga när följande meddelande poppade upp:
Din blogg verkar vara populär, och många tjänar pengar på sina populära bloggar med AdSense. Prova det, du också!
"Populär" -- den visste var den tog! Jag gick nästan på det.
Vilken tur!!!
Jag missade ju glassbilen för att jag chattade. Vilken tur! Dels behöver jag inte de kalorierna, men jag hade nästan glömt att jag ville bidra till de stackars svältande barnen i Afrika. Nu räckte månadens sista pengar till det! Det känns mycket mer tillfredsställande än att ha glass i frysen.
Ge gärna här, du också.
Ge gärna här, du också.
Två på en gång
Ikväll provade jag för femtielfte gången att söka efter en vän från Spanien som hittills inte varit på FB, men nu har hon gått med! En minut senare hittade hon mig på chatten, och vi uppdaterade oss om varandras liv och leverne. Jättejätteroligt!!
Inte för att jag är världens mesta chattare, och det låter det ju som nu, men den här gången blev jag dubbelbokad! Min MTC-kamrat, som jag hade velat besöka nu när vi var i Danmark i helgen, plingade också på mig, och jag fick faktiskt för ovanlighetens skull dåligt samvete för att jag inte räckte till åt två personer på samma gång.
Att jag missade glassbilen för att jag försökte chatta med två personer på en gång är ingen stor sak i sammanhanget. Men att jag klädde på mig helt i onödan, det är allvarligt!
Bara för det ska jag gå ut och sno några rosor i vår vackra häck. Och så måste jag steka pannkakorna som har varit smet de senaste tre timmarna. Hur kan man vara så tjock om man inte ens kommer ihåg att äta middag?
Hejhej!
Inte för att jag är världens mesta chattare, och det låter det ju som nu, men den här gången blev jag dubbelbokad! Min MTC-kamrat, som jag hade velat besöka nu när vi var i Danmark i helgen, plingade också på mig, och jag fick faktiskt för ovanlighetens skull dåligt samvete för att jag inte räckte till åt två personer på samma gång.
Att jag missade glassbilen för att jag försökte chatta med två personer på en gång är ingen stor sak i sammanhanget. Men att jag klädde på mig helt i onödan, det är allvarligt!
Bara för det ska jag gå ut och sno några rosor i vår vackra häck. Och så måste jag steka pannkakorna som har varit smet de senaste tre timmarna. Hur kan man vara så tjock om man inte ens kommer ihåg att äta middag?
Hejhej!
Bröllopsdag
Mina föräldrar har bröllopsdag idag, 43 år. Pappa kom ihåg dagen men trodde det var 41 år. Inte så illa för en karl, eller hur?
Själv hoppade jag på Mikael mitt under Thomas och Pernilles mottagning och sa: Vi har glömt att vi har bröllopsdag! Är det idag? (Det var den 13 augusti). Men sen tänkte vi efter och insåg att det var både fel datum och fel månad. Vår är den 12 september. Mikael sa "Nästan nine eleven". Och just det, det är ju så vi ska komma ihåg det. Hur ska det bli om 41 år om vi redan har problem??? Det är nog därför man ska gifta sig ung, medan hjärnan fortfarande har förmåga att skapa och behålla nya minnen :)
Själv hoppade jag på Mikael mitt under Thomas och Pernilles mottagning och sa: Vi har glömt att vi har bröllopsdag! Är det idag? (Det var den 13 augusti). Men sen tänkte vi efter och insåg att det var både fel datum och fel månad. Vår är den 12 september. Mikael sa "Nästan nine eleven". Och just det, det är ju så vi ska komma ihåg det. Hur ska det bli om 41 år om vi redan har problem??? Det är nog därför man ska gifta sig ung, medan hjärnan fortfarande har förmåga att skapa och behålla nya minnen :)
Bröllopsbilder
 |
| Alldeles nygifta! |
 |
| Bruden, Klänningen, Figuren :) |
 |
| Buketten |
 |
| Det bästa med dagen var nästan att se Thomas så glad! |
 |
| Familjen försöker samlas |
 |
| Det gick! Fast vinden i min kjol ser inte tjusig ut, som vinden i Linas kjol. Eller i mitt hår. Oh well. |
 |
| Syskonen -- har ni sett så tjusigt folk nån gång eller? |
 |
| Ljuvligt. Det är nåt särskilt med män :) |
 |
| Och med kvinnor! Vilka skönheter!! |
 |
| Vad säger ni om den här lille mannen då? Heart-throb... |
 |
| Man smälter! I bilen på väg till färjan på söndagen satt Neo och sjöng en sång med texten "mamma" och "Neo". Han är kär. I don't blame him. Hans mamma är en drottning, inifrån och ut. |
 |
| Ufon. Men jag älskar oss. |
 |
| Alla älskar Neo. Och maten var god -- att de bara vågade ge sig på att laga mat till 100 pers! Som blev god! Förutom den hembakade frallan jag plötsligt hittade en korv i. Det var lite oväntat. Men allt annat var gott :) |
 |
| Pernille och hennes syster Emily, som också är gift med en svensk. |
 |
| Hello! Hur får en sån här gå lös?!?!? Trafikfarligt, säkerligen. |
 |
| Pernilles morfar stjäl en puss när Thomas lämnar rummet. |
 |
| Middagen avslutades med att Thomas talade. |
 |
| Kolla, det är kärlek, det! |
 |
| Brudvalsen, eller -dansen, eller vilket det nu var. |
 |
| Vid 22-tiden sjappade brudparet i en läcker BMW. Den var lite svår att lämna tillbaka, för Mikael hittade ingen bensinstation i hela Kastrup med omnejd, och fick åka in till stan för att tanka den full. Och på första ställen var pumpen sönder. Och sen insåg jag att han och Jonte är själva i Köpenhamn utan gps (den var i vår hyrbil som Karolina hade) och de visste inte ens vart de skulle eller vad ställena hette som vi bodde på. Men smarta som de är, så kör de tillbaka till festlokalen, och får vägbeskrivning först till "oss", sen körde Jonte tillbaka till festlokalen och därifrån hittade han hem till "sig". Men det var två nervösa nattatimmar när jag satt vid ett köksbord med en pratglad danska och hoppades att de skulle komma fram. Klockan ett var värdinnans säng rena Hilton även för oss. |
Jag har missat massor, men man kan inte återge allt. Jag grät tre gånger under dagen: i templet, när Thomas talade, men också när Johanna och Karolina sjöng en sång, ackompanjerade av Jonte, som hade särskild betydelse för Thomas. Han såg märkbart rörd ut och gick och kramade dem efteråt. Då blev jag också rörd, dels för att det var fint och att jag är så stolt över Mikaels barn, men också för att jag mindes mitt bröllop, och hur mina syskon sjöng en sång som betyder jättemycket för mig.
Här har ni den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)