Så var det dags att sörja igen

Ända sen jag pratade med Mia och Bella på Skype härom dagen har jag varit lite ledsen inuti. Dels för att jag saknar dem och att det är jobbigt att de bor så långt bort och man så sällan får träffa dem. Men också för att jag är fattig och sjuk och inte kan åka dit när jag vill. Fast egentligen för att jag inte har några barn, inte kan få några på grund av min sjukdom, och för att jag kanske kommer att bli både en tandlös och en barnlös gumma. Helt ensam, när min tio år äldre man har dött.

Det här med barn och att jag inte har några är ju nåt jag har sörjt i många år och borde vara färdig med, men ändå kommer det fram ibland. Som nu. Hela Google reader var full av ungar, söta som bara den, fler än soffor i undermappen Design och inredning.

Men som väl var hittade jag den här bilden till slut. Tänk er ljudet! Ungar är hemska.

Maybe not.

Kyckling kring halsen?

Hade aldrig trott att det kunde se stylish ut med en kyckling kring halsen. Only an Italian could pull that off. Sartorialist, Milano. Såklart.

Vårmat? Måndagsmat? Mat?

Idag lagade jag middag. Ja, det har inte blivit så ofta på sistone så det behöver bloggas om... Men jag gjorde vad jag tycks göra varje måndag när krafterna tryter efter kyrkan: Spaghetti carbonara. Men idag blev det ICAs spirali (goda och prisvärda, fast tre portioner pasta var lagom till två storätare) och jag hällde av dem lite för tidigt trodde jag, men det var perfekt! Sen var baconet ovanligt fint den här gången, och det luktade så gott rökigt till och med när det var rått (sorten hette Gudruns, tyvärr, men den var fin). 

Sen hade jag såklart piselli i, ICAs egna (bild tagen härifrån), och de var lika bra som Findus. Ner i pastavattnet i slutet, lätt som en plätt. Jag älskar rosa och grönt i maten! Sen fuskade jag och rev bara ner enorma mängder parmesan, blandade ner en burk crème fraiche och kryddade med salt, vitpeppar, citronpeppar, vitlökspulver, muskotnöt och massa svartpeppar. Mikael tog inte ens ketchup på :) Och han lärde mig att carbonara kommer av det italienska ordet för sotare (makes sense; carbon=kol) men jag vet inte historien bakom. Kanske måste wikipedia det? Jäpp, där stod det: "Pasta alla carbonara betyder kolarhustruns pasta och syftar på svartpepparn på toppen som liknar kol." Om det nu stämmer. Vet för övrigt mycket väl att det inte ska vara mejeriprodukter i utan ägg, men vem bryr sig. Jag är svensk, vi diggar mejeri. Och det är så oanständigt lätt att laga. Som sagt, måndagsmat?


I alla fall är det vårmat, med det rosa och gröna. De sa faktiskt nåt om våren på TV, att nu har vi snart vår. Men det har inte ens blivit februari än, så jag tror våren inte riktigt är redo än, och inte för att det gör ont när knoppar brister! 

Knäpp

En söndag för ett tag sen hade Marika med sig en plastpåse med en avancerad sladdhärva bestående av cirka 10 sladdar av olika slag (typ transistorer, mobilladdare, nån var till en stereo, en gammal handsfree osv) och använde den för att förklara något i lektionen. Det var en seriös härva, en som de hade flyttat med sig bara för den var så svår att reda ut. Jag är knäpp, så efteråt frågade jag henne om jag kunde få med mig härvan hem och lösa upp den. Hon sa ja med ett konfyst skratt.

Inte förrän igår har jag tagit itu med saken. Mikael var på hemlärarbesök och jag la mig i soffan och började reda ut. Hade ett halvt öga på nåt BBC-program om prins Charles och sen lite konståkning. Det kanske tog en timme att reda ut hela härvan.

Om ni trodde att det knäppa var att jag bad att få hem härvan så kommer det något värre nu: När jag var klar hade jag näsan abstinensbesvär! Jag hade gärna haft en härva till! Det var så lugnande på nåt vis, kanske var det att jag arbetade med händerna, var lite kreativ (skapa ordning ur kaos och användbarhet ut något förstört), tog det lugnt och inte tänkte på nåt. Det var i alla fall som värsta yogapasset eller meditationsstunden. Helt fantastiskt välgörande.

Jag vill ha fler härvor!

Imelda är i gasen

Jag vill ha en ny väska. Inte behöver, men vill ha. Jag har massor av små handväskor i olika färger, men nu ska de ju vara lite större, och min vanliga svarta väska har jag börjat tröttna på.

De här väskorna är snygga:

Hermès Birkin

Louis Vuitton Alma

Mulberry Alexa

Mulberry Bayswater

Ja, väskorna ovan är totalt habegärliga. Får blodvallningar av begär! Om jag vann 100 000:- kanske, eller då borde man väl lägga pengarna på nåt mindre fåfängt än seriously overpriced väskor.

Ja, det är namnen som gör dem dyra. Kanske också en grad kvalitetsskillnad. Men hallå, hur fint skinn kan man få? Mata kossan med champagne och ostron??

Och det är ju det där med svält. Att det är omoraliskt att betala tusentals kronor för en väska när folk svälter. Inte för att jag har tusentals kronor till en väska, men som filosofiskt experiment.

På tradera är priserna jämförelsevis rätt humana. Men jag brukar köpa väskor på Åhlens för typ 300 spänn, så det känns ändå som a very long stretch att köpa en märkesväska för 2000:-. Eller till och med mindre än så. Men Bayswater brukar gå för ungefär två tusingar. Bjöd på en röd Birkin i lördags, men jag visste att den skulle gå upp för mycket i pris och det var bara en tidsfråga tills jag blev överbjuden (har lärt mig ett och annat sen jag bjöd på de där Odd Molly-strumporna) så det kändes rätt löjligt att ens ge mig in i leken. Den ligger för närvarande fortfarande bara på 175:-, men jag är inte säker på att den är äkta, för då borde den ha hoppat upp över tusenlappen superfort. Fast det är klart, en fejkväska för 175:- (eller vad den nu slutar på) är väl rätt OK.

Eller är fejkväskor ännu värre? Blir man en viljelös slav under modet, en som till varje pris vill ha nåt som nån annan har bestämt är modernt och habegärligt? Mona Sahlin har en Birkin (hon är visserligen ingalunda en modeikon och/eller stilförebild för mig), kronprinsessan Victoria har en. Posh har flera. Modebloggprinsessorna som poserar varje dag i sina outfits har säkert varsin.

Men jag tycker verkligen väskorna ovan är snygga. Och om man jämför med den här fejkväskan från Kina för 113:- så ser man ju verkligen skillnad i hantverket. Den äkta är så mycket snyggare. Det är samma problem som jag haft ända sen jag provade en kavaj på Joy i tonåren. Efter det sitter kavajerna från H&M plötsligt rätt dåligt. Det är skillnad. Och då har jag inte ens provat några riktigt dyra kläder. Men jag skulle nog bli helt sjuk, av habegär. Onda, ytliga kvinna som jag är.

Men vad är rimligt? Man vill vara fin, man vill inte stjäla designidéer och stoppa pengar i kinesernas plastfickor (fast jag köpte ju min brudklänning från en kinesisk sajt där sömmerskan säkert tjänade en hel tjuga i månaden), och man vill inte heller betala onödiga tusenlappar för en vacker väska när folk svälter. Hur kommer man runt allt det här?

Tja, så svårt är det väl inte. Man rättar munnen efter matsäcken. Budgeten tillåter inte ens en begagnad Bayswater. Det blir Åhlens den här gången också. Nästa månad nån gång, för mina pengar är redan slut. Det var grymt mycket räkningar den här månaden.

Min tredje korkskallekommentar

På väg in i kyrkan igår mötte jag delar av familjen Nilsson, Per gick först. Fick hjärnsläpp. Vad säger man till en sån som han? Jag är glad att du fortfarande lever? Du ser jättesnygg ut? Hoppas du inte dör snart? Tack för att du är ett så gott exempel?

Jag kunde inte bestämma mig för en kommentar, så det otroligt normala som kommer ur min mun är: God jul!

Jaja. Jag säger bara det.

Söt-Alexandra var nyklippt. Det såg alldeles piggt ut. Själv hade jag en bad hair day (nja, det var väl mitt eget fel eftersom jag inte hade orkat duscha på morgonen före kyrkan) men hon slängde komplimanger runt sig som bara den. Alltså, det måste vara bästa sättet att bli älskad -- klia folk på magen :)

Det är roligt att komma till kyrkan när Handens församling går hem. Igår var det svårt att gå in och sätta sig, för man såg folk att hälsa på. Ninni hade världens snyggaste klänning på sig, svart med vita prickar som jag älskar så. Fast jag hade knappt tid att studera den, för man ville ju ge klänningsbäraren uppmärksamheten och inte tyget :)

Och min sån där kyrkstol är totalsönder. Hela konstruktionen undertill har lossnat. Mikael ska försöka ta med skruvar och verktyg efter seminariet nån morgon och sätta fast den igen. Igår kunde jag bara ligga ner i stolen eftersom det inte fanns nåt som höll emot.

Mia och Bella

Mia har varit hos läkaren. Hon ser så dåligt som -17. Det är riktigt illa. Men nästa vecka ska hon få glasögon! De tror att synproblemen beror på en genetisk sjukdom. De ska testa mera. De har två alternativ.

Vi skypade med dem idag och det var sååå kul. Det kom en hilarious kommentar från dem bägge:

Vi frågade var Johan var och Beth frågade tjejerna: Where's pappa today, ladies? Då svarade Bella: Where's pappa today, ladies? No, säger Bettan, I mean where is pappa today, och då härmade Bella henne igen och la till ladies på slutet, med nån sorts korpralröst. Till slut fick Bettan förklara att de inte skulle repeat what I say, but answer me where you think pappa is today -- we've been talking about that. Då mumlade Mia, som är mer medgörlig, nåt om att han var on the telephone, fast sen ändrade hon sig och sa att han var på the train. Fast han var faktiskt på flygplanet, men det var väl för mycket begärt att hålla ordning på massa transportmedel.

Annars kom det största skrattet när Mia sa: "Go play with other kids tomorrow? Maybe not." Det visar sig att hon brukar fråga varje dag om de ska leka med andra barn nästa dag (på Bettans gym) och att Bettan brukar svara: Maybe or maybe not. Så nu svarar hon själv på sin egen fråga. Det lät så kul! Det var inte så mycket bevänt med svenskan den här gången och Mias: Yeah, lät så knäppa liksom. Fel språk. Men de bubblade på en hel del och 90% var på engelska. Man känner sig bara oartig mot Bettan om man pratar svenska med ungarna, fast mamma säger att Johan vill att vi ska det. Får försöka en annan gång. Bettan tränar sig på färgerna och frågade om rosa was pink. Mias glasögon skulle vara blåa och nåt mer. När Mia sa new glasses tog hon sig för ögonen så vi tror att hon har fattat lite av vad som är på gång. Som vanligt stoppade hon pannan i datorn när hon skulle se på videobilden av oss. -17 är verkligen dålig syn alltså! Bettan säger att Bella har börjat fatta varför Mia isn't so steady on her feet, och har börjat hålla henne i handen när de går på is eller så. Så gulligt!

P.S. Annars är det tydligen Rob som gäller, i aftonböner och när ungarna pratar om folk och så. Underligt, det där. Alla barn älskar Rob, eller som Elsa uttryckte det: "Ja älska baaala Lob."

Seg bok, och en oseg

Har äääääääääntligen läst ut Guillous Fienden inom oss. Den var bra, trovärdig, aktuell och nästan spännande, så varför det tog över en månad att läsa den (trots att jag läste nästan varje dag i den) begriper jag inte. Den var inte heller så intellektuellt översmockad att man fick hjärnsläpp av det efter ett par sidor. Men hjärnsläpp fick man. Det gick inte att läsa särskilt många sidor på raken. Vet som sagt inte varför.


Har nu börjat på en annan sån där bok som man är obildad om man inte har läst: Keplers Hypnotisören. Efter två kapitel känns den oerhört mycket mer spännande än Guillous. Fast Ahndorils har väl sagt att de ser på 1-2 filmer om dan och har hela det där scriptskrivandet under kontroll. Så det är paff, paff, ny scen, ny scen. Hittills är den av kalibern: En bok man läser på busshållplatsen för att man är för nyfiken på hur det går för att vänta tills man kommer hem igen.

Vill ha!

Curbly hade foton från fem kontor som de ansåg särskilt kreativa.

Hade jag haft en rutschkana på jobbet hade jag inte fått mycket gjort. Men vad hade en humanist haft för arbetsuppgifter på Google förutom att åka rutschkana? Just det.

Förtal

Prinsessan Madeleine har tydligen varit föremål för en 67 artiklar lång radda lögner, förtal och intrång i privatlivet. (Läs mer på Expressen.) Bland annat att kungen inte är pappa till prinsessan Madeleine. Det är i stället Roger Moore, som Silvia hade ett förhållande med när de träffades i Italien 1981.

Prinsessan Madeleine och pojkvännen Jonas Bergström har gift sig i Las Vegas.

Prinsessan Madeleine är gravid.

Prins William och prinsessan Madeleine svor evig kärlek på Dianas grav.

Madeleine har bråkat med Victoria om den grekiske prinsen Nikolaos och struntat i skolan.
 
När denna rättstvist nu är avslutad till prinsessans fördel har hon fått skadestånd på cirka 3,5 miljoner kronor.
 
Så jag tyckte vi kunde göra såhär. Ni kan skriva något av följande:
 
Anja är inte Brunos dotter. Harriet har rumlat runt en hel del så man vet inte vem som är pappan. Att Anja bär osedvanlig likhet med sin far räknas inte i sammanhanget.
 
Anja har gift sig med Mr Darcy, f'låt vadheterhan, Colin Firth, i Las Vegas.
 
Och svurit evig trohet till George Clooney. Vid annat tillfälle än ovan, givetvis.
 
Samt, håll i er, Anja är gravid.
 
Och hon har bråkat med sin syster om en man och struntat i skolan (fast det är ju sant, stryk det).
 
Så nu kan vi göra så här: Jag är inte så självcentrerad att jag tror att ovanstående är värt 3,5 miljoner, får jag väl börja med att säga. Men jag hade tänkt mig en 100 000 spänn eller så för ovanstående förtal. Den som tipsar tidningarna får hittelön på 15%, förutsatt att osanningarna trycks alltså, så vi har nåt att stämma för. Behövs foton i komprometterande situationer kan jag hjälpa till. Det finns bildbevis på mig och Darcy, se nedan, samt att jag lätt kan åstadkomma ett foto där jag ser gravid ut. Det handlar lite om hållningen bara, och att puta med svanken och magen åt samma håll.
 
Och det sägs att Madde ger pengarna till välgörenhet. Om jag skulle få 100 000:- skulle det också lätt kunna räknas som välgörenhet.
 
Överens?

Massivt fel

De senaste dagarna, kanske närmare en vecka nu, har jag haft problem på den nya/nygamla datorn. Mikael tycker att fläkten går på högvarv och undrar vad den gör (och då kanske jag bara har SvD uppe eller så). Dessutom kan jag logga in mig på banken ca en gång av tio. Jag har nåt sorts personligt certifikat med personlig kod, och ofta blir det bara fel, eller omöjligt att komma in på banken. Inte skrivfel av mig alltså, utan nåt annat fel i systemet.

För det tredje -- och detta är irriterande -- så har datorn börjat starta om sig med en så kallad blå skärm så fort jag läser bloggar. Var 5-10:e minut! Men bara när jag går in på bloggar vars RSS-feed jag prenumererar på. Blue screen är tydligen nåt allvarligt, och det har aldrig hänt Mikael på den här datorn, efter eller trots flera års dagligt användande. Faktiskt så har det (mig veterligt) aldrig nånsin hänt mig heller, på alla datorer jag har haft. Men det måste ju vara nåt jag gjort.

Mikael säger: Gör nåt annorlunda. Och eftersom det bara händer när jag öppnar bloggar, bestämde jag mig för att sluta läsa dem i Internet Explorer och börja använda Google Chrome och läsa bloggarna i Google Reader (som jag för övrigt kan rekommendera å det grövsta! Man kan göra mycket mer med bloggarna, läsa dem lättare, organisera dem lättare osv osv, än i IE). Lyckades flytta över mina bokmärken samt spara min feedslista på en fil som kunde importeras. Det tog ett tag att fatta och göra allt, men nu har jag gjort det, utan någon som helst hjälp från Mikael, och jag är stolt över mig själv. Det bästa är att jag inte har fått nån mer blue screen!

Sen kan jag ju också dela med mig av den senaste datorlärdomen ur Mikaels mun idag: "Så har vi strömgewesen. Det är sladden man får ström genom." OK. Tack för det...

"Tramp stamp"

Att kalla en tatuering för tramp stamp (som Aftonbladet gör här) är inget jag har hört förut. Men så är jag ju inte så inne i den coola svängen heller. Som säkert inte ens heter cool längre.

Men jag måste hålla med om att tatueringar är lite sunkigt. Sorry, alla, som har det och tycker det är fint. Den ovan, på Cheryl Cole (som jag inte vet vem det är och som för övrigt ser ut att ha fått maxdos av sån där glittrande body lotion), är väl rätt fin i motivet, men att ha en tatuering alls, och dessutom i svanken, nej, det blir lite för mycket för mig.

Apropå tatueringar så har Graph Jam skämtat med dem här. Men jag kan såklart inte låta bli att sätta in bilden i alla fall. Klicka på bilden om ni inte kan läsa texten. Rätt kul faktiskt.

ÄNTLIGEN!

Man måste säga att jag har blivit publicerad. Vad annars kallas det när man skrivit något och någon annan trycker det och skriver dit ens namn?

Ni kan kolla i senaste reklamkatalogen från Deseret Book, sid 25. Överst till vänster, på högra sidan, under 5 sjärnor. Ni får nog zooma om ni ska kunna se mitt namn...

Men där är det. Inte alla som blir publicerade. :)

Svaren på filmfrågorna

Det gick ungefär som förväntat. Hur kan nån ha alla rätt?!?!?

Svaren finns här.

Stöveltips

Nu köpte vi ju en riktig stövelupphållare till Johanna på en designsite (där plastbiten säkert kostade hela två spänn att tillverka vilket sen blev ca 1000% dyrare) i födelsedagspresent, men här läste jag om ett billighetstips för samma grej: Sätt en tomflaska i stöveln!

Ska gå och prova nu, för mina Ecco ligger heeeeeeeelt ner (skinnet är väldigt mjukt, vilket jag uppskattar, men de ser inte så fina ut när man har tagit av sig dem). Om det inte funkar tar jag bort inlägget eller nåt...

Movie line quiz från Pioneer woman

Den som först kan alla rätt vinner men då får ni gå till Pioneer Woman och tävla på riktigt. Jag bara återger frågorna för skojs skull.

Unless otherwise specified, identify the movie in which the following quotes appear.

1. “It’s been eighty-four years. And I can still smell the fresh paint.”

2. “How much courage does it take to walk out on your kid?”

3. “You go pack my things like Mother said!”

4. “I am no man.”

5. “You talkin’ to me?”

6. “That’s right. I killed your ‘master.’”

7. “Are you here for an affair, sir?”

8. “There is no Dana, there is only Zuul.”

9. “Well, Brian, this is a very nutritious lunch. All the food groups are represented. Did your mom marry Mr. Rogers? .”

10. “I’m not a smart man. But I know what love is.”

11. “All right, Mr. De Mille, I’m ready for my closeup.”

12. What character in the Rocky series of movies uttered the following line:
“I pity the fool, and I will destroy any man who tries to take what I got!”

13. What character in the Batman series uttered the following line:
“You ever dance with the devil in the pale moonlight?”

14. “Michael…I love you. I’ve loved you for nine years, I’ve just been too arrogant and scared to realize it, and… well, now I’m just scared. So, I realize this comes at a very inopportune time but I really have this gigantic favor to ask of you. Choose me. Marry me. Let me make you happy.”

15. “They’re probably watching me. Well, let them. Let them see what kind of a person I am. I’m not even going to swat that fly. I hope they are watching… they’ll see. They’ll see and they’ll know, and they’ll say, “Why, she wouldn’t even harm a fly…”

16. “See? That’s what I had with Rosemary! I saw a knock out, I don’t care what anybody else saw!”

17. In the Lord of the Rings trilogy, what character utters the following quote:
“End? No, the journey doesn’t end here. Death is just another path, one that we all must take. The grey rain-curtain of this world rolls back, and all turns to silver glass, and then you see it.”

18. “Sir, God knows I love my country. But I can’t make that sacrifice.”

19. “After all…I’m just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her. .”

20. “We’re counting cards.”

P.S. Jag säger inga svar än, men jag kan tre ynka filmer (14, 19 och 20, och jag har gissningar på 6 och 10). Känner mig inte som en movie buff. Men det är OK. Kom an med några bokcitat istället!

Misslyckad middag

Igår var jag däckad och fick hem en pizza. Jag tror bara jag har lagat middag en enda gång den här veckan. Så skulle jag försöka idag, efter att ha vilat mig i en timme. Hade fina fläskkarrébitar och kokade ris till (latmansmat som jag är glad för!) och nyköpta frysta bönor. Så tänkte jag puffa upp maten (eller mitt ego, vet inte vilket egentligen) med en rosépepparsås. Trodde det skulle bli ungefär som grönpepparsås, fast med en annan smak. Men det blev såååå misslyckat. Hade läst en handfull recept på nätet, så jag var rätt säker på min sak när jag gjorde såsen, men det floppade som sagt. Pepparn (som inte ens tycks vara peppar, enligt vad Mikael läste på burken) var svår att krossa och man skulle ha silat såsen. Sen smakade det inte peppar, så såsens enda smak när den var klar var av en matsked chilisås som jag hävt i. Tänk er söt ketchupsås... Det åtgärdades visserligen med mer rosépeppar och en handfull andra kryddor. Efter mera salt, vitpeppar, pepparblandning, chilipulver och en eller två saker till som jag har glömt nu så smakade såsen visserligen inte chilisås längre, men då plötsligt smakade det för mycket rosépeppar. Och så har man skickat Mikael att köpa inte bara rosépeppar utan kalvfond, och så smakar det värre än något jag lagat på länge. Trist. Är verkligen ingen matbloggare idag. Och eftersom jag inte tyckte om middagen är jag grymt sugen på glass nu. Vi har i frysen och jag kommer nog inte att kunna stå emot den krämiga chokladglassen.

Jag är kär i Skavlan

Det måste protokollföras att jag upptäckte Skavlan redan när han var en obskyr programledare vars norska show inte gick på bästa sändningstid. Då var hans program som värsta middagsbjudningarna -- han hade lyckats plocka ihop gäster som samtalade om gemensamma men ändå vitt skilda ämnen på ett sätt som var ... kan inte säga annat än fantastiskt och görinspirerande. Nu när han är känd är avsnitten lite mer ensidiga. Nån gång säger nån nåt till en annan gäst, men det är inte alls samma samspel mellan gästerna som jag tyckte var så genialiskt förr.

Men hursomhelst älskar jag Skavlan i alla fall. Dessutom är han söt och gullig som en hundvalp nästan.

Vad hade vi för tema igår på Skavlan? Lycka, försoning/förlåtelse, döda anhöriga? Vad har livet lärt mig om dessa företeelser? Han norske sångarprästen sa att lycka inte måste vara stora saker och det har jag verkligen lärt mig! Blir ofta glad över riktigt små saker, vilket på ett sätt är livsnödvändigt i min situation som kronsikt sjuk, för annars skulle jag alltför sällan ha nåt att vara glad över. Det lät inte rätt. Men man kan finna lika mycket lycka i att se ut över bilarna på parkeringen och upptäcka ett nytt vitt täcke när man trodde det var slut på snöandet -- och inse att man tycker det är rätt vackert och glittrigt och mysigt, och så blir det varmt i bröstet av vardagslycka. Den känslan är inte lika intensiv som lyckan jag kände när M och jag var på dejt och såg Riverdance till exempel. Men "liten" glädje är lika viktig och verklig som stor glädje. Man kan ju inte fira bröllop varje dag, if you get my drift.

Försoning/förlåtelse? Jag har en person som jag kämpar att förlåta, och det har jag nog skrivit om här förr: min brors ex. I alla dessa år har jag bara stuvat undan känslorna men inte fått dem neutrala, vilket visar sig i småhysteri när jag en gång var så dum att jag kollade in hennes profil på FB. Kunde knappt sova efteråt. Fattar inte riktigt varför det fortfarande berör mig så djupt. Problemet är väl kanske att jag inte vill förlåta och absolut inte försonas! Jag vill att hon ska lida. Hemskt småsint av mig, det inser jag givetvis, men jag är inte större än så. Just nu. Jag tycker hon är en idiot och har uppfört sig som en sån, och det har gått ut över människor jag älskar. Lycka är jag bra på, förlåtelse sämre. Och jag pratar inte om Camilla, om nån trodde det.

Men jag har å andra sidan inte behövt förlåta nån annan i hela mitt liv, vilket nog tyder på att jag faktiskt redan har gjort det, innan det gick känslomässigt överstyr och blev en stor grej. Självklart kan jag minnas små oförrätter (om jag anstränger mig för att minnas dem, vilket man ju inte borde) men de har varit rätt oskyldiga. Men en del människor kan säga dramatiskt att de har mycket att förlåta. Jag tror det är en inställningsfråga. För har man haft ett normalt liv (nu exkluderar jag misshandel och utnyttjande och allt sånt) så har man nog inte haft så mycket att förlåta. Jag blev mobbad när jag var liten, men inte ens det känns som nåt jag behöver förlåta. Det är redan borta ur känslorna. På ett sätt har det format mig, men det är mer som ett ärr som ju är oundvikligt efter en skada, men det är inget sår längre.

Däremot tror jag det är livsviktigt att försonas med sin familj. Ens föräldrar, syskon och barn måste man vara öppen mot, om man vill kunna leva lyckligt, tror jag. Annars har man alltid en liten tagg som skaver och skaver. Den där taggen är lättare att se hos andra än sig själv, och jag ser den allra lättast hos Mikael. Ett misslyckande, en rädsla, brist på självförtroende eller bekräftelse i en relation dyker alltid upp igen, sånt går inte att trycka ner bara och så är det borta.

Sen måste man säga det som är viktigt nu och inte vänta. Säga fina saker, som att man saknar någon, är glad för någon eller stolt över dem. Om de dör och man inte har sagt det blir allting så förfärligt komplicerat för en, resten av livet förmodligen.

Vilket kan illustreras av följande: Mikael la sig för mig (needless to say, jag ligger ju inte fortfarande!) och jag ville inte att han skulle somna innan vi hade hållit kvällsbön. Men jag hörde att han inte höll på att somna, men vid nåt tillfälle frågade jag: Du håller väl inte på att somna? Nej, svarade han, jag kan inte somna. Synd, men bra. Ni förstår. Men fem minuter senare sov han, trots att han legat i sängen i närmare en timme utan att kunna somna (min make har annars den för män icke helt sällsynta gåvan att kunna somna så fort örat möter kudden. Han somnar bokstavligen medan jag är och kissar). Man tror att man hinner, men så plötsligt har man somnat. Så finns det inte mer tid till vad man ville. Eller så tar kroppen slut och man orkar inte det man har skjutit upp till senare. Eller så får man cancer och är död tio dagar senare, det finns många varianter.

Faktum är att jag tror jag måste avsluta med en klyscha. Carpe diem passar alla dessa teman: Fånga lyckan i nuet och det lilla, fånga kärleken och försoningen innan det är för sent, fånga och omfamna bildligt talat det som är värdefullt i relationen till dina nära och kära innan de inte finns mer.

P.S. Se Patric Hanke apropå död, kärlek och försoning.

Läskiga gynekologbesök

Hade lite otrevlig läsning förut idag. Aftonbladet har en samling med folks mardrömshistorier om gynekologbesök. Läsningen var som liknelsen med tågkrocken -- det gick inte att låta bli att fortsätta titta. Vilket inte gjorde det otrevligaste stället trevligare. (Fast jag tycker det delar förstaplatsen för otrevliga ställen med tandläkaren.)

Själv har jag bara varit hos gynekologen ett par gånger. Mitt första besök var hos en gammal, lite brysk gubbe. Men han var överläkare på sjukhuset, så jag visste i alla fall att han skulle hitta vad som var fel. Men his bed-side manners (lite äcklig benämning för just gynekologer!) kunde varit långt bättre.

Sen gick jag till en i samma hus som min ME-läkare, och han var så bra att jag nästan inte ens var rädd för att gå till honom! Synd att jag bor häruppe nu. Det börjar bli dags för påfyllning av p-piller-recept, och eftersom jag får dem av medicinska skäl behöver jag alltid träffa läkare. Nån som vet nån bra?

Förresten har jag sagt mitt livs pinsammaste kommentar till den förste, bryske läkaren. Han rotade runt och det gjorde ont, vilket han frågade om. Jag ville inte säga: "Ja, det gör ont, så lägg av med en gång", utan käcka mig lite, lätta upp stämningen med ett skämt. Jag bestämde mig, på o-stående fot (aaargh!!), för att använda ironi och förminska meningen av mitt lidande med den geniala kommentaren: "Nä, det är inte precis skönt."

Till en gynekolog! Tur att jag aldrig träffar honom igen.

Min näst pinsammaste kommentar i livet är också lätt att komma ihåg: Jag hade varit på körövning i några timmar med Dan Lind i Borås (Vokalensembeln), och halvvägs nere upptäcker jag att jag har glömt kvar mitt paraply i lokalen. Nu får ni minnas att det var en avancerad kör, och trots att jag kan läsa noter like nobody´s business, var det så högt tempo att jag var helt utarmad i hjärnan efter två timmars koncentrerat sjungande. Så, när jag kommer tillbaka upp och ser att DL precis ska till att stänga/låsa dörren står det absolut helstill i min hjärna. Jag kommer inte på vilka ord man använder. Vänta! hade väl dugt bra, men jag kom inte på det, utan hävde ur mig första bästa fras, vilket blev: Stopp i lagens namn!

Ja. Jag vet. Helt ... hjärndött. Hans blick var rätt obetalbar.

Men det var det enda korkade jag sagt. De två kommentarerna. Inte illa på 40 år.

Just det.

Otippat

När jag vilade mig förut i eftermiddags låg jag i min säng och lyssnade när min man sjöng duett med Melody Gardot och Duffy.

Lite otippat.

Dagens klokord

Hujedamej

Vad tror ni?
Hur länge hade de äktenskap varat som slutade med skilsmässa åren 2005-2009 i Stockholm?

Rätt svar: Nio år.
Enligt SvD Quiz.

Dagens klokord

I rest my case

Shopping! Inte VM men ett litet DM i alla fall

Igår efter Operan kunde jag bara inte stå ut med tanken på att bara åka hem igen, ligga i soffan, sitta vid datorn, tvätta och vara trött. Så Mikael släppte av mig i Haninge centrum och åkte hem och jobbade och kom tillbaka drygt två timmar senare. Jag hade så kul! Och jag gick långsamt och tog många pauser och har inte extra ont idag (fast igår ska vi inte tala om...). Då lipade jag nästan på kvällen och tänkte: Det är inte värt det! Men idag var det lätt värt det :)

Här är vad jag tävlade med (i DM i shopping alltså):

Två nagellack, fast fotot på det andra försvann. Ett billigt H&M-märke och ett riktigt. En hundring för två, med andra ord.

En svart mössa. Den kostade bara 10:-, så fast jag lär ska ha fått en specialdesignad mössa av Ellen i julklapp (den har bara inte kommit än -- fortrfarande?!), så kunde jag inte motstå den här. Den hade en garnblomma på som var lite sådär, så jag köpte en läckrare svart blomma och en hudfärgad/rosa dutt med fjäder på. Det verkade som en bra idé i affären, men nu börjar jag bli tveksam.

Så köpte jag en deodorant också. Den var faktiskt billig. Brukar bara köpa nån i mataffären annars, när den tar slut, så nu har jag en extra på lager. Det känns vuxet. Fast jag älskar den jag har nu, som luktar syrén (är nån rexona mot fläckar på svarta kläder tror jag). Och foto på den nya måste jag ha deletat av misstag. Men ni kan nog tänka er hur den ser ut. Det är en stick, om nån undrar. De är dyrare men de räcker i gengäld längre än roll-on, enligt min ödmjuka mening.

Sen köpte jag ett svart halsband med kulor/pärlor, samt en svart blomma med krimskrams på, som jag ska sätta på halsbandet. Man kan vira halsbandet ett eller tcå varv, vilket som behagar. Om man köper ett halsband med blomma på kostar det det dubbla. Jag är smart.

Var också lite slösaktig och köpte en ny klocka! Men halva priset för 200:- är inte så magstarkt. Jag ville ha en modernare, större, och i sanningens namn är jag lite för tjock för den jag har, så den sitter klistrigt mot handleden efter ett tag. Denna är lite lagom modern. Jag frågade expediten om jag hade missat nån mer som jag borde prova -- en modern klocka, men inte hypermodern eftersom jag ju är 40. Då fick hon tefatsögon och sa med inlevelse: Va? Det hade man aldrig kunnat tro. Made my day. Ljug går hem, alla gånger :)

Verkar ha slarvat bort ett par handskar också, svarta mocka med foder. Men eventuellt har jag slängt dem för att jag hade förstört dem (när de var helt nya gick jag en skogspromenad med Mikael och blev så till mig att jag lyfte upp en gren från marken och handskarna blev aldrig mer sig lika). Så jag köpte ett par skinnhandskar i en skinnaffär för halva priset (såklart). 149:- var billigare än dem på H&M, och kvaliteten är nog bra mycket bättre på mina.

Sen skyndade jag mig till utgången vid blomsterbutiken och Sabis, men Mikael hade inte kommit, så jag gick tillbaka in och köpte öronproppar på Apoteket. De har gjort om dem i ena änden och jag ser fram emot att prova. De oranga skyddar bäst mot ljud men är också svårast att stoppa in ordentligt. Nu kanske de har gjort dem bättre, det ser så ut i alla fall. Hurra -- öronproppar! (När man inte shoppat på länge räknas allt!)

Sen skulle jag också hämta ut fler sömntabletter. Jag har gått ner från 2 till 1 (egentligen från 4 till en) men i jul och nyår har det varit så mycket som har stört mina rutiner att jag har behövt ta 2. Men läkaren hade inte skrivit "1-2 tabletter" i doseringen på receptet utan bara 1, trots att 1-2 är ordinationen, så jag fick betala dem själv eller vara utan tills nån gång i februari. Jag fick bytt dem mot en billigare sort så det blev bara typ 60 spänn, men jag blev ändå irriterad. Mikael kommenterade att det verkar som om det blir fel på nåt av mina recept varje gång jag går till doktorn och får nya, och det stämmer. Då var det faktiskt lättare förr, när man fick med sig den där gula lappen och kunde kolla på plats att allt var som man hade kommit överens om. Här är i alla fall mina bästa droger.

Operalunch med konsert

Igår var fantastiskt! Musiken var underbar och avslutades med en lagom pigg Mozart. Plötsligt upptäckte jag att jag satt och nickade med i musiken -- tantvarning -- så jag slutade. Men det var medryckande, glatt, men inte ADHD på det viset som Mozart kan vara. Humoristiskt är nog rätt ord. Han slutar jag allt på samma vis (ni får höra det i huvudet för det kan jag verkligen inte beskriva!) och på nån av satserna använde han 2-3 av sluten och fick det att låta som om det skulle komma ett till, som inte kom. Haha, då skrattade han i sin himmel.

Maten var som vanligt suverän, fast Mikael sa att han hade kunnat äta nästan vilken sallad som helst hellre än den vi fick, "med en död fisk i". Och jag som trodde jag hade valt bra... Jaja, gravad lax är inte för alla. Och levande fisk hade för den sakens skull inte varit bättre, säger jag bara.

P.S. Biljetterna kostar 180:-/styck och då ingår sallad (bröd, måltidsdryck, kaffe), sittplats och konsert. Det är värt det på alla sätt och vis (vad kostar en biobiljett, Fanta och lite popcorn, eller ett kilo lösgodis från gubben på hörnet om man är mer ekonomisk). Köp biljetterna på plats eller på ticnet.

Dagens klokord

Varför ska man vänta med sex?

Här får ni svar på den frågan av Dr Laura. Hon är en mycket känd radioprogramledare i USA och folk ringer och ställer frågor till henne. Hon brukar säga väldigt rent ut vad hon tycker:

You young women who have hooked up a lot (you know, you’ve had sex because you had 15 minutes, were a little horny, wanted a release, you wanted a little excitement, etc.) - do you feel better about yourself? Does it make sex a more valued entity in your life? I’ve been talking about this for decades. Trivializing something so incredible is a mistake.

A recent study finds that waiting for sex is linked to better communication and stability in a relationship. So for all of you who laugh at the religiously Orthodox types who barely even touch fingers (much less kiss), what do they actually spend time doing? Actually getting to know one another! Having sex early in a relationship, the study reads, may lead to less satisfying marriages because couples can fail to develop important skills to communicate well and resolve conflicts.

The study, done at Brigham Young University, found that married couples who had delayed sex while they were dating were more likely to communicate, enjoy sex, and have more stable marriages than those who had sex early on. They were also more generally satisfied with their marriages.

Why would rushing into sex impede marital happiness? According to the study’s co-author, people who quickly become intimate end up marrying even if they are incompatible, because they become entangled in a relationship that becomes difficult to end. This is especially true for women. Read my book Ten Stupid Things Women Do To Mess Up Their Lives - I have a whole chapter on this.

According to the study, the longer sex was delayed, the longer the more participants in the study reported a better quality of sex, better communication, more relationship satisfaction, and more perceived relationship stability. Waiting until marriage to have sex had the strongest correlation with a positive outcome.

You can’t conclude that pre-marital sex (assuming you were going to marry that person) necessarily leads to a bad marriage. It doesn’t mean that the marriage is doomed. It just means that sex creates a sense of attachment and finality that leads people not to be objective anymore. If they’re hot and heavy every time they see each other, then the incompatibility and lack of a potential future just gets ignored. And spouses with a lot of sexual memories of other partners may find the bar for satisfaction very high.
In contrast, people with fewer sexual memories don’t expect a virtual circus of activity. Basically, they’re as good at sex as they believe themselves to be. It becomes very complicated to leave a relationship when sex leads the relationship. Objectivity is lost, people shack up and make babies out of wedlock, and all these things just start falling over each other until you realize you’re stuck. And then you call me and say “what should I do?” I just have to shrug my shoulders.

Dagens klokord

Världens häftigaste dörr?

Sedd på Curbly. Design Tobias Fränzel.

Imorgon blir det musik och mat!

Mikael fick vår favoritdejt i julklapp: Biljetter till Lunchkonsert på Operan. Det är medlemmar ur orkestern som spelar (och ibland nån som sjunger) diverse klassisk (mest) musik. Lokalen, som jag har för mig heter nåt med Gustav III, är relativt liten och tar kanske 50 gäster runt 10 bord, så om man har tur eller skicklighet vid beställning, kan man sitta så man har musikerna på spottavstånd, som jag brukar säga efter en Real Group-konsert där jag just befann mig inom spottavstånd (dock helt teoretiskt). Jag tycker såklart särskilt cellisterna är spännande att inte bara höra utan även se. Kolla in tekniken och imponeras. Man får också en sallad som man alldeles lagom hinner äta upp innan konserten börjar och tar ca en halvtimme.

Imorgon blir det följande:
Fredrik Söhngen, oboe

Claudia Bonfiglioli, violin
Andrej Nikolaev, violin
Torbjörn Helander, viola
Christoph Bubeck, violoncell
Musik komponerad av W A Mozart, T Helander och L v Beethoven

och vi ska äta sallad med gravad lax och sikromscreme fraiche. Och det är Operakällarens sallad, så needless to say har vi aldrig ätit så goda sallader förut.

Helt klart blir morgondagen en kulinarisk såväl som musikalisk höjdare. Jippi!!!

P.S. Nån boråsare som känner igen namnet Bonfiglioli???

Sugen?

Själv blir jag inte lika sugen på att äta strössel som på mascara och slät hud och att fota mig själv med strössel på läppglansen.

Sett på The pioneer woman, från nåns flickr.

Snöröjningsproblem

see more funny videos

Dagens klokord

En kort sväng till Thailand

Mikael vill aldrig nånsin resa till Thailand. Han är sådär allergisk mot att göra nåt som alla andra gör, med det som anledning (känner vi nån annan som vägrade ha tårta på bröllopet av samma anledning?!). "Folk" verkar nästan ha börjat förstöra Dubai också, med att det är det nya it-stället som man måste åka till.

Men ikväll var vi på en kort sväng till Thailand. Jag har varit i pyjamas hela dagen idag och min största bedrift var att betala ett par räkningar. Och så vilade jag i 3½ timme efter helgens alla begivenheter. Jag har varit rätt kass idag, så vid middagsdags rotade Mikael i plånboken (jag hade bara skrammel i min) och ringde och beställde thaimat med gratis utkörning! Hans (nr 17, om nån undrar) var stark och fick serveras med gräddfil och min var typ jättesvag, vilket var lagom starkt för mig. Men det var gott, och det var enkelt! Och lyxigt. Tänk att middagen kan ringa på dörren! Så skulle man ha det varje dag. Kommer nån hit med pizza imorgon eller? Så tar vi en enkel bolognese på onsdag, vem är frivillig?

Mesmerized!

Stephen King kan sin sak. Jag har hört så mycket sägas om hans bok On writing, men jag har inte riktigt kunnat ta en gubbe på allvar som skriver om bestialiska hundar som hugger folk i halsen (eller vad han nu skriver om; inte ens det vet jag). Men gubben kan sin sak. I stand most humbly corrected! Läs här ett lagom kort utspel om hur man skriver. Har inget som helst samband med bilden (men där var den där bestialiska hunden jag hade i mitt undermedvetna).

Årets happening? I Borås?!?!

Läste nyss på Deckarbiten om världens happening som jag så gärna skulle gå på: Pjäsen "Tyra Sventon i London" går på Stadsteatern i Borås. Det är en familjepjäs om Tures brorsdotter Tyra som går på Polishögskolan och får sitt första fall. Efter pjäsen bjuds, i samarbete med bageriskolan, på äkta temlor enligt bestämda regler från sällskapet Ture Sventons Vänner. Reglerna kan ni läsa om här.

Nu när jag tänker på det så kanske det var Ture Sventon som var min första deckarkärlek. Och Omar som bugade omärkligt, han var söt. Det var grejer, det. Gemytligt, inte noir. Så kan brott vara :)

Dagens klokord

Sagoläsningsproblem

Pappa berättade just att Johan & Beth har lite svårt att läsa för tvillingarna. Mia ska ha näsan i boken så hon ser, men då ser inte Bella nåt för hennes hövve. Och om Bella har fri sikt så är Mia för långt bort och ser inte. Ojdå...

Men nu i veckan ska Mia till en av USA:s bästa barnögonläkare. Jag hoppas nåt så grymt på att hon ska ha enkla synfel och kunna få bra glasögon så hon ser. När pappa och mamma hade skypat med dem igår hade hon som vanligt stoppat nyllet i kameran, eller rättare sagt i bildskärmen, så hon skulle se vem det var. Det ser så roligt ut, men lite sorgligt också. Det ryktas om att Mia hade fått låna någon släktings glasögon och hade uppskattat det. Vi hoppas att hon antingen kommer att fatta själv att det är glasögonen som gör att hon ser, eller att hon ska vara lydig och låta dem vara på, tills hon fattar sambandet.

Sen har de också klippt Mias hår. Det har ju inte velat växa så bra på ovansidan av huvudet utan mest där bak. Hockeyfrilla! Men nu ser hon mer vettig ut, ryktas det. Måste få se själv. Bella har ju sitt italienska hårarv att ta av och där böljar håret. Men blonda Mia har sett ut som en kille med receding hairline och långt i nacken.

Å vad jag längtar efter dem!!!

Att leta i minnet

Idag har vi varit på middag för Johanna som fyller 21 imorgon. Vi stannade sen till på Statoil för att tanka och Mikael stänger dörren, men öppnar den igen för att dra i spaken som öppnar tanklocket. Plötsligt minns jag första gången vi lånade pappas bil och ska tanka och ingen hittar spaken. Själv har jag suttit i bilen tusen gånger när pappa har tankat, men inte hade jag nån aning om var spaken sitter. Jag försöker leta i minnet, men hittar inget.

Men så plötsligt ser jag för mig hur pappa böjer sig ner mot sätet, och att han sen tankar. Jag tittar på det stället, och ser en spak. Som öppnar tanklocket såklart. Mitt undermedvetna hittade det åt mig.

Undrar om det är så det är när man har blivit vittne till ett brott. När man liksom först efteråt vet att det som just hände måste man komma ihåg på ett särskilt sätt. Och hur tvingar man hjärnan att minnas något som just då verkar totalborta? Om den person man mötte på väg ut från ICA var ljus- eller mörkhårig, lång eller kort? Omöjligt? Det kanske funkar på samma sätt som när man inte kan komma på vad en skådis heter, eller hur en låttext fortsätter. Man tänker lite, tänker lite till runtom det första, försöker vidga tankecirklarna ännu mer, och sen när man har spridit tankarna som ringar på vattnet men inte kommit på nåt, så släpper man det och så fortsätter det undermedvetna att arbeta med det. Och i nästnästa reklampaus kommer det plötsligt -- "Jennifer Gardner". Så kanske det är. Men jag vet ändå inte om eller hur jag skulle komma på nåt jag har glömt, som vad Jonte hade för byxor på sig på middagen idag eller vad det var för färg på Thomas pullover.

Fast just nu undrar jag egentligen bara vad allt det där är som jag har glömt av att jag minns. Det skulle vara spännande att få reda på.

Mona Lisa i ny klänning

Sett på den svenska bloggen Room and Serve. Över soffan -- mmm!!!

Sex i drömmar och verklighet

(Ni behöver inte vara oroliga -- jag är blygare än man tror så det här blir inget pinsamt inlägg!)

Sex, ja. Det är ju det med sex. Omgärdat av oändligt många uppfattningar om hur det ska vara och hur lycklig man blir och "hur hans pulserande länder" och "hennes hävande bröst möts" och vad det nu står i de där kioskböckerna. Det är mycket ska och tror och snegla på grannen så man är normal. Och snegla på xxx-filmer så man absolut inte gör nåt normalt...

Det finns en annan verklighet. Jag säger inte att den är min, men här kommer några guldkorn:

På TV sliter de ofta loss kläderna med knappar och allt, och blottar en redigt rutig mage eller perfekt liten tjejmage med dyr-BH. Behån skulle aldrig vara lite använd, ha förlorat det kristalliska vita i tvätten, eller -- ve och fasa -- vara mer bekväm än sexig. Liten och söt, och sen får man tejpa fast tjejerna om man har nåt mer att hålla på. Och i filmen skulle tjejen aldrig ha en osexig flanellpyjamas på sig, där det enda som flyger av är nedersta knappen i sagda pyjamas, för att storlek XL inte längre sitter riktigt luftigt.

Man kysser varandra också, intensivt. På TV river karlen aldrig tjejen i ansiktet med skäggstubben. Nej, man blir aldrig röd i ansiktet och ingen frågar: Har du fått utslag? Men ifall han nu river en smörjer man sig med kräm som luktar rosor, inte Apotekets oparfymerade, som luktar så illa att man effektivt har skyddat sig mot mer kysseri-riv. Det Decubal-ansiktet vill ingen komma nära igen.

I drömmarna, filmerna och TV har de så små fina vältränade kroppar, som kan flytta sig runt i sängen som akrobater. I verkligheten är det svårt att låta bli att stöna högt (inte välljudande sexstön utan gammelpersons jag-rörde-mig-stön) om man ska flytta en arm eller så.

I verkligheten, dock, kom det i morse fram att jag väger 20 kg mer nu än när vi träffades (och att jag har vägt 13 kg till, dessutom). Och han har inte ens märkt det!!!! 

I verkligheten har man kanske inte planetens mest spännande sexliv. I verkligheten har man ofta inte heller planetens coolaste bil, finaste hus med feta lister, fem kockar hemma och sju husor och nytvättade lakan varje dag. Och det är OK, för man kanske har nåt bättre -- verklig kärlek, en äkta partner och livskamrat, man delar både glädje och sorg. Och sex på sitt sätt, inte filmernas.

Så om jag får välja mellan dröm och verklighet, väljer jag verkligheten, any day!

Dagens klokord

Smockfull lördag

1) Mikael (och vi andra) kom i tid idag! Trots att vi stannat och ätit på Max, letat efter och köpt födelsedagspresent till Gösta (svärmors man som fyllde 65 i veckan), värdinneblommor till Vanja, och sen rest till Bred Vreta, som ligger på oplogade vägar mitt i ingenstans men rätt nära Enköping. Middagen skulle börja 15.00, och 14.59 svängde bilen in på uppfarten. Det finns hopp för alla sengångare! Tilläggas kan att vi åkte hemifrån 3½ timme före utsatt tid. Resan tar 1½. Men vi var i tid!!

2) Vi träffade en liten pojke som är en dag yngre än Neo (Göstas barnbarn Erik). Det var intressant! Man ska inte jämföra barn, men det gjorde jag ändå, för inga av dem är mina... Erik ramlade och slog sig lite oftare och gick ostadigare än Neo, men sa i gengäld en handfull ord (ojoj, titta där, mamma, pappa, samt eventuellt hej och lampa; de sistnämnda är inte helt bevisade ännu). Fast han kan ha varit trött och ramlat in i saker av den anledningen, så jag menar inget dåligt om barnet. Neo verkade ha en större förmåga att roa sig själv -- att han är så sprängfyllt nyfiken på livet att han liksom inte behöver lekas med lika mycket, men hans språk var som sagt inte lika utvecklat. Man kan se ett barns personlighet väldigt tidigt, och det tycker jag är så häftigt. Inte för att Neo inte är så verbal, det vet man inte eftersom han "utsätts" för tre språk på en gång, och jag skulle aldrig kunna förutsäga något om ett barn på grund av en sån här observation, men i efterhand passar liksom allt in i ett mönster som är det barnet. Till exempel att jag pratade för två när jag var liten.

3) Det var kul att träffa släkten och vi fick god mat, trerätters, eller fyra, eller fem, om man ska räkna tårtan och morotskakan som kom på slutet separata rätter, och det måste man väl :)

4) Vi kollade på Matrix en stund och skrattade väl mest högljutt åt den supercoola Nokia-telefonen, haha. Tiden har gått, om man säger så!

5) Baksidan av örat är en rätt bra plats för en finne, om man nu måste ha en. I alla fall om man är fåfäng. Och vem är inte det!

6) Väl hemma igen skulle jag förbereda mig inför morgondagen och ta ner smycken. Råkade riva ner mer än jag hade tänkt och en ask med mina bröllopsdagsörhängen ramlade ner och bägge örhängena ramlade på golvet. Tyvärr hittade jag bara det ena. Letade på alla fyra, sittande, liggande, stönande, men igen, bara en massa damm. Bad att Gud skulle hjälpa mig att leta, men jag kände svaret med en gång: Du borde inte be mig förrän du har gjort din del. Men jag är så trött, svarade jag, det kan väl vara din tur nu? Men Gud log bara menande till svar -- han gör så rätt ofta åt mig... Sen kom Mikael tillbaka in efter promenaden från bilen, och jag hejade och berättade, beklagade, och fick en kram. Jag kände mig lite nervös för att jag aldrig skulle hitta örhänget men nykramad tog jag mig åter an uppgiften. Letade på garderobshyllan där den ursprungligen hade kommit ifrån. Sen letade jag i skomojjen (sån där tyghylla med massa fack som hänger ner från stången) och trots att jag har många vackra skor med klackar hittade jag inget där heller. (Den logiken förstod ni väl?) Sen föll blicken på golvet i garderoben, bredvid symaskinslådan, och där var örhänget! Jag skrek JA och gick och berättade för Mikael: Det var Gud! Jag hade behövt leta cirka 800% så lång tid som nu för att hitta det, med tanke på var det kunde ha hamnat. Så han gjorde sin del, när jag gjort min. Great team!

Dagens klokord

Min fina nya jacka

Jag har ju velat ha en snygg vinterjacka länge, länge. Nedanstående H&M-jacka köpte jag på tradera, splitter ny (fickorna och sprundet bak inte ens uppsprättade), för 150:-. Har jag berättat det redan? Jag är fasligt nöjd. Sitter som hälld på mig, som Katrin säger, man kan knäppa upp i halsen eller låta den vara kavajknäppt, om det nu är ett ord. Och så älskar jag min långa boa i nån sorts fleeceliknande loopy material, också köpt på tradera (men tvättad!!).

Men usch, nyss såg jag nån tipsa nån på FB (kanske Daniel P till Stuffe) om ett ställe som säljer ut konkursbon mm. Hittade bilar, massa skrivbord och fiiiiiina skrivbordsstolar från Kinnarps (med nackstöd till och med!) och till och med massa fuskkaminer för ca 1/4 av ord.priset. Sen var det en hästaffär som skulle ha utförsäljning, och stövlarna och skorna var ju så snygga att man dog! Skulle gärna använda såna i "verkligheten". Och jag antar att tävlingsjackorna inte finns i strl 50, för jockeys är små och fina, men man kan ju alltid drömma. Alltså, det är så mycket billigt att jag får nippran!

Sex trästolar, totalt 150:- (rätt frestande med tanke på att våra ramlar i stycken)

Spis med dubbla ugnar, 1050:- (ser helt ny ut!)

Fax, inga bud inkomna

  

Fuskspisar, har för mig att de gick för ca 650:-

 




Kyl, 300 kr



Matsalsmöbel i idegran, 100 kr. Tänk er det vitt, med Ghoststolar till!!!

Mikro, 50 kr

Ministereo, 300 kr

Fyra snurrfåtöljer, 150:-/st

En egen taxi! 30 000:-

Tvättmaskin, 500:-

Tävlingskavaj för ryttare

Supersnygga jodhpurs (perfekta höst- och vårskor!)

Här snackar vi riktiga ridstövlar!

Litografi av Sigvard Bernadotte, Klöver dam

Massa Kinnarpsstolar (med nackstöd till och med!!) och skrivbord i olika modeller.
Varför har vi inget arbetsrum!!??