Såg på både Malins och Anitas bröllopsfoton på Facebook. Är nog fortfarande lite av en bröllopsjunkie, inuti, fast det var en befrielse att ta bort alla de där bröllopssajterna på min RSS-feedslista efter bröllopet i höstas.
Men när jag såg på Malins och Anitas bröllopsfoton tänkte jag såklart på hur fina de var och hur vacker Malins bukett var och hur smal Anita är och hur bägges -- alla fyras -- ögon glittrade och allt det där. Och trots att bröllop är supervackert, och alla brudar ser bra ut, så kände jag att jag tycke att jag själv faktiskt var vackrast. Inte så att jag på fullt allvar tror att jag är snyggast i världen, men på det viset att allt (nästan) blev så som jag ville ha det. Jag fick den bukett som JAG tyckte var finast, hade de finaste skorna JAG kunde komma på, kände mig mest hemma i MITT hår och MIN sminkning och på det sätt som våra foton togs osv osv osv. Och fast jag har gått upp lika mycket som en mindre person väger och fortfarande är ledsen över att vara tjock på mina bröllopsfoton, så är jag ändå glad över dem, för att de är mina.
Det är precis så det ska vara.
Fast om jag får vara avis på nån/nåt så är det på Victorias kropp. Men om Daniel af Ockelbo följer med på köpet tar jag hellre min feta lekamen om Mikael af Olergård hör till dealen. SÅKLART!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar