Manligt och kvinnligt...

...eller liknelsen om bostongurkeburken

Mikael skalade potatis förut och tyckte sen att han blev lite torr om händerna, så han smörjde in sig. Han förstod dock inte hur dryg Oriflames handkräm är, och blev alldeles vit. Han delade generöst med sig till mig, och jag började så laga korven (ugnsfalu med potatismos blir det idag). Tänkte ha lite bostongurka på, och skulle öppna den nya burken. Gick inte. Men jag har ju gift mig med en burköppnare och lämnade med varm hand över burken. Han var dock för insmord på händerna och trots papper och handduk och mera papper, så gled hans händer bara. (Tills han kom på att jag inte hade "ploppat" burken, så med en sked och ett nytt tag med pappret lyckades han.)

Jag tyckte detta var en fin vardagsliknelse. Män och kvinnor är olika av en anledning. Vi är bra på lite olika saker så att vi tillsammans ska bli bäst på allt, typ. Om en man blir för mycket kvinna (vi låtsas för sensmoralens skull att det är feminint med handkräm) kan han inte utföra sina manliga åtaganden (vara stark nog att öppna burkar). Och tvärtom såklart.

Jag säger som jag brukar: Vive la différence!

Grattis på Mors dag!

Grattis till alla mammor som gör det svåraste jobbet som finns. De flesta utan att ens mörda sina barn.

Grattis också alldeles särskilt till min egen mamma, som fortsätter att mödra (min påhittade version av verbet) med den äran.

Grattis också till Bettan, som är vår familjs supermamma. Dubbelt upp av allt, säger jag bara.

Grattis såklart till Vanja, min bästa svärmor.

Och grattis till Karolina på hennes första Mors dag (om det är det i Norge också).

-------------

Och grattis till mig själv, och alla andra kvinnor som inte har barn. Vi är alla Evor.

Tre sekunder

Läser Mikaels julklappsbok Tre sekunder av Roslund & Hellström. Den är svår att lägga ner. Och hade min blyertspenna i sängskåpet inte varit så trubbig hade jag dessutom rättat de grammatiska felen. Vanligast är att ago skrivs med sedan, inte för ... sedan. Amerikanisering av språket, antar jag. Men jag ska inte tuppa upp mig mot språket det första jag gör, för boken har nu hållit mig vaken tre nätter i rad. Livsfarligt förresten! Första delen var som man trodde den skulle vara, men nu har händelserna vänt och man tror att man vet vad som kommer att hända, men absolut inte hur det kommer att lyckas. Jättespännande. Och en annorlunda vändning på krimi-temat. Inte det vanliga "polisen tar den dumma gubben".

Förresten såg jag på FB att Jessi ska ha studentfest. Det var ju alldeles nyss hon och Cissi stod i min lägenhet i lånade klänningar och fulladdade med väskor och smycken, och smink i ansiktet, och strålade som bara utklädda småtjejer kan. Kanske var det tre år sedan, eller så var det tio. Ibland är det inte lätt att veta skillnaden.

Konstig dag

Är sur på nåt vis idag, avog kanske. Är hungrig men vill inte äta nåt, är trött men vill inte ligga i soffan. Blev sur när jag måste gå och kissa, för att "kroppen styr allt", bestämmer vad jag ska göra. Jag vill ha tillbaka lite av kontrollen.

Men det funkar inte så, så nu ska jag ändå äta och vila.

Från slott till koja, sett på Hemnet i Haninge i veckan

Drömmer om en liten stuga i Österhaninge. Med naturtomt, tystnad och givetvis el och VVS. Nyrenoverad såklart.

Den här lystrar snarare till "koja":

Ja, det är en presenning på taket. Och såhär skriver mäklaren:
Större delen av huset är i dåligt skick, man bör inte gå där med risk för att trampa igenom golvet. En del av huset är bebott och beboeligt.

Kostar en miljon. Och det låg längre bort än jag hade velat. Om jag nu ville ha ett hus där man trampar igenom golvet. Kallar det lite väl mycket renoveringsbehov för min smak.

Om man har mer än ovanstående mille att spendera (hur mycket mer är dock osäkert då annonsen inte ens nämner priset) kan man köpa följande corps de logis (vilket bara är finspråk för mangårdsbyggnad) på 500 kvm.



Enda felet med den är att den förmodligen inte har naturtomt. Annars är vi rätt intresserade.

Mjuka upp en kantig soffa

Jag har ju ett soffdilemma. Vår soffa är skön att ligga i, den är i bra MIO-kvalitet och kostade varken an arm or a leg. Men både den mörkblå färgen och den lite överdimensionerade formen är ju lite "svulstig" som Mikael sa häromdagen när jag hade soffångest senast. Vill ha en fin Howardsoffa. Men inte betala 20 000:-för den. Vill ha lätta, luftiga möbler i vardagsrummet nu när vi är två, med två personers närvaro och pinaler. Annars drunkar vi i lägenheten.

Så för en minut sen hittade jag följande IKEA-bild på Curbly.

Tydligen blir IKEA bara mer och mer i ropet i USA och det gjordes i artikeln flera kopplingar till Anthropologie, som är hetare än hetast. Och jag tyckte det var riktigt snyggt på bilden. En lite kantig, tråkig soffa har man oftast råd med, till skillnad från en Howard-soffa, men det går att mjuka upp den! Och eftersom Mikael oftast sitter i sin "gungfåtölj" så lider ingen av att det är sidenkuddar i soffan. Det är ju annars förbud mot massa soffkuddar om man är überheterosexuell man, som M. Han tycker bara de är i vägen. Kanske de är, men det ska ju vara snyggt också. Jag börjar hoppas igen. Kanske vi kan få en billigare soffa att ändå se OK ut?

Och jag kanske måste börja bete mig som den fattiglapp jag är, inte drömma om att klä mig och mitt hus i Ralph Lauren... Undrar om vi kan åka till IKEA nästa vecka. Det kan man alltid drömma om :)

Examen

I dessa examenstider kan jag meddela att jag också har tagit examen -- eller "blivit utsläppt", som vi skämtsamt säger. Jag vet inte exakt hur många gånger jag har gått, men jag tror att det är ca 10 ggr som jag har fått kognitiv terapi på Vårdcentralen. Det har varit suveränt! Jag har länge velat prata med nån, eftersom en svår sjukdom som varar i decennier givetvis påverkar psyket också, men detta var mer än att bara prata om det jag tycker är jobbigt. Givetvis fick jag berätta och gråta för det också, men sen gick vi vidare. Det räckte liksom. Våra samtal var så mycket mer konstruktiva! Jag har skrivit upp i en bok alla aha-upplevelser jag fick och vad jag har lärt mig om mig själv.

Tanken med samtalen var att jag skulle eliminera de felaktiga tankar som gör att jag mår dåligt. Jag trodde inte jag hade några. Men efter ett tag märkte jag, när jag dels uppmärksammade att jag mådde dåligt, och började analysera vad jag precis hade tänkt som fick mig att må dåligt, att jag ofta sa till mig själv att jag var värdelös, att jag inte duger nåt till -- och ofta i situationer när jag var tvungen att vila och låg och såg allt som behöver göras. Maikki lärde mig att det var en felaktig, automatisk tanke som ledde till dåliga känslor hos mig. Den rätta tanken var istället: Jag gör mitt bästa. Och det gick förvånansvärt fort att träna bort den felaktiga och ersätta den med den rätta. Typ på en vecka eller två, d v s ett eller två tillfällen.

Men nu senast sa jag att ibland känner jag ändå ledsnad och frustration över att mitt liv känns bortslösat i de där situationerna när jag förr brukade tänka att jag är värdelös eftersom jag inte kan [städa, diska, you name it, som jag vill och som det behövs]. Då sa hon att den känslan är sorg och att jag behöver acceptans inför det. Hon har tipsat mig om en bok om acceptans av Anna Kåver: "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Så den ska jag läsa hemma själv och fortsätta arbeta med att sörja och acceptera min sjukdom och mina begränsningar. Det är en fråga jag har haft inom mig i många år: Hur sörjer jag? och Hur kommer jag till en punkt när jag accepterar mig själv MED den här sjukdomen istället för att göra emotionellt uppror mot den? Så sorg och acceptans ska jag fortsätta arbeta med hemma.

Dessutom har vi pratat mycket om att vara medveten. Jag har haft ett komplicerat förhållande till att vara medveten. På ett sätt har jag varit övermedveten om hur kroppen mår, eftersom jag måste pejla om jag gör för mycket och om jag ger mig själv bakslag. Men på ett annat sätt har jag helt kopplat bort kroppen och sinnet i vissa situationer när jag har blivit frustrerad över mina begränsningar. Nu har jag lärt mig ett bättre sätt att vara närvarande i nuet: Mindfulness. Jag ska njuta av nuet och det jag gör, och dessutom ta pauser redan innan jag behöver det. Då kanske jag klarar att hålla mig på insidan av återfallsgränsen, aktivitetsmässigt. För jag vill ju hellre bli frisk än nödvändigtvis springa i Haninge centrum vid ett visst tillfälle Jag har försökt köpa en bok om mindfulness/medveten närvaro också, "Vem är det som bestämmer i ditt liv", av Åsa Nilsonne, men den var slut på förlaget, så jag ska försöka leta lite i brick-and-mortar-bokhandlar också innan jag ställer mig i kö till den på biblioteket.

Sen är ju den sista stora punkten sömnen. Kuratorn är själv inte utbildad på det och har försökt få in mig på KBT-sömnskola, men man får inte ha varit borta från arbetslivet mer än 6 månader för att vara med. Tydligen vill man bara lägga pengarna på såna som betalar tillbaka i form av arbete, inte bara för att öka folks livskvalitet. Förståeligt, på ett sätt, men synd för mig. Dessutom har jag sökt till sömnstudie på Karolinska, men jag tror aldrig jag kommer att få vara med på nån sån, eftersom hela mitt sömmnproblem har ett enda enkel orsak tillika lösning: ME. Hur rätt jag än tänker och hanterar min sömn så försvinner inte sömnproblemen förrän sjukdomen försvinner. Men därför har jag köpt en bok om KBT och sömn, som jag också ska arbeta mig igenom. Jag vill lära mig att använda de redskap som fungerar i min situation, och ta min sömn på allvar. De senaste nätterna har jag somnat 02 och sovit till 12, dvs det är jättebra att jag har gått ner från 11 till 10 timmar, men att somna 02 är inte att gå i rätt riktning. Så det där med sömnen är ett ständigt arbete, och jag är ofta frustrerad över att jag är så styrd. Ibland gör jag uppror och ligger i sängen och läser deckare i 2-3 timmar. Fast jag borde ha försökt somna istället. Det är väl ett mognadssteg som jag måste lära mig att ta, att sätta sömnen främst. Jag tror fortfarande att jag kan göra små avsteg utan att det händer nåt. Ibland går det, men ibland sätter jag igång en nedåtgående spiral med något väldigt litet. Det är det egentligen inte värt.

Hur som helst, jag känner mig oerhört glad för den här tiden med kuratorn. Hon var jätteduktig på sin sak. Och dessutom bekräftade hon mig så ofta, i och med att hon sa saker som: "Att ha fått en sån här allvarlig sjukdom så ung..." Så jag kände att hon tog mina problem på allvar och förstod dem, så långt man kan förstå någon man träffar varannan vecka, uppiffad och "låtsad". Jag är i alla fall supernöjd!!!

Och det enda jag fortfarande är rädd för är om alla sömnpiller slutar fungera igen -- ksa jag då behöva ta fetpillrena (de som har gjort att ja ghar gått upp så här mycket i vikt), eller inte sova alls? På månader? Som förra våren, så jag blir näst intill galen och självmordsbenägen. Men jag behöver inte leva i oron inför framtiden, lika lite som jag behöver leva i rädslan för det förgångna. Jag kan bara tänka: "Om det händer, så går jag till läkaren. Hon kan skicka mig till en specialist." Och sen fortsätta med här och nu. Här och nu är rätt trevligt. Jag tror att det bjuder på vila i soffan, nåt TV-program och kanske till och med mascarponeglass. Heja nuet!

Beach 2010

"Den baddräktstid nu kommer, när magen är för stor. ♫ Då valkar bara sväller och celluliter gror. ♪ Generande behåring...lyfts fram i solens ljus. ♫ Nej stranden verkar boring, vi stannar inomhus. ♪De krav som sommar´n ställer, förstör vår ledighet.♫ Vi sitter där å gnäller, fy f*n vad jag e fet. ♫Fast... vem...... vill... motionera, när man kan sitta still. ♪ Nej låt oss revoltera, vi tar en kaka till!"

Hittat -- och älskat -- på PS:s statusfält på FB.

Laga folks recept

Ni vet Julie & Julia, filmen som handlar om hur en tjej lagar hela Julia Childs kokbok.

Jag har blivit tipsad om en svensk variant. Inte en film då, men likväl en mycket underhållande, rentav überfascinerande, blogg kallad Den bruna maten. En familj (?) har fått tag i ett gäng såna där plastkvadrater med recept på som man kan samla på, från 70-talet, och lagar maten och redovisar resultatet. Maten ser i princip jämt brun ut (eller möjligtvis lite gulorange, ungefär som plastgolven från sagda tidsperiod) och verkar sååååå läskig! De berättar att maten oftast smakar ungefär som den ser ut, d v s förfärlig. How about that, en matblogg med noll matinspiration! Grymt skönt...




Vad gäller botten-upp-kakan upptäcker de bildfusket när de bakar sin egen. Persikorna är ditlagda i efterhand och de har penslat nåt glansigt på så det ska se aptitligare ut. Moreover har de använt dubbel sats sockerkakssmet. Deras egen version såg alltså ännu läskigare ut, typ låg, geggig, brun. Underbart.


Och detta är kyckling, om ni inte kan se det :)

Ingenuity

Gillar ju, som bekant, när man inreder personligt och hittar på lite galenskaper. Men jag gillar också gammalt klassiskt. Nedanstående är en perfekt kombination på fantasirikhet och klassisk stil. Tycker jag.

Källa: Curbly

Seinfeld

Min blogg handlar precis som Seinfeld om ingenting, även om de flesta likheterna slutar där, typ att den här inte är lika rolig eller världsvid. För att visa på detta ingenting ska jag nu skriva om det oerhört intressanta ämnet deodoranter, och inte de dansande...

Ända sen jag var ung och besökte Amerrka och provade Secret har jag gillat stick-deodoranter. Jag har också i flera år varit en nöjd användare av ömsom Doves, ömsom Rexonas stick. Men de är ju lite dyra, särskilt här i hufvudstaden när ett stick går på 38 spänn på Vi. Senaste gången min deo tog slut köpte jag en vanlig roll-on istället, av snålhetsskäl.

Men den tog slut så fort! Så nu tror jag nog att det är värt pengarna med stick, eftersom den varar längre. Och känns fräschare på nåt sätt. Gillar inte det där kletiga. Och det där aerosolköret de envisas med i England blir man ju tokig på. Så min ödmjuka åsikt är att stick är bäst. Om nån bryr sig om deodoranter alltså.


P.S. Ett ingenting till: Mikael sökte nyss på google och skrev chart. Den där ifyllnadsfunktionen fortsatte fylla i och skrev: charterbussresor till Kristinehamn. Intressant att just det ansågs väldigt efterfrågat. Surrealistiskt, nästan, om man kunde kalla det signifikant nog att vara surrealistiskt. Ni fattar. Ingenting.

Förstå mig rätt

Såg på både Malins och Anitas bröllopsfoton på Facebook. Är nog fortfarande lite av en bröllopsjunkie, inuti, fast det var en befrielse att ta bort alla de där bröllopssajterna på min RSS-feedslista efter bröllopet i höstas.

Men när jag såg på Malins och Anitas bröllopsfoton tänkte jag såklart på hur fina de var och hur vacker Malins bukett var och hur smal Anita är och hur bägges -- alla fyras -- ögon glittrade och allt det där. Och trots att bröllop är supervackert, och alla brudar ser bra ut, så kände jag att jag tycke att jag själv faktiskt var vackrast. Inte så att jag på fullt allvar tror att jag är snyggast i världen, men på det viset att allt (nästan) blev så som jag ville ha det. Jag fick den bukett som JAG tyckte var finast, hade de finaste skorna JAG kunde komma på, kände mig mest hemma i MITT hår och MIN sminkning och på det sätt som våra foton togs osv osv osv. Och fast jag har gått upp lika mycket som en mindre person väger och fortfarande är ledsen över att vara tjock på mina bröllopsfoton, så är jag ändå glad över dem, för att de är mina.

Det är precis så det ska vara.

Fast om jag får vara avis på nån/nåt så är det på Victorias kropp. Men om Daniel af Ockelbo följer med på köpet tar jag hellre min feta lekamen om Mikael af Olergård hör till dealen. SÅKLART!

Oliktänkande

Mitt inlägg Ur dagens medier inleddes med typ en mening om att det ska bli olagligt att titta på barnporr, inte bara distribuera osv. Jag tyckte det var bra. En oliktänkande (hihi) kommentatör har tyckt helt annorlunda, och det är spännande. Dock sätter jag efter detta inlägg stopp för diskussionen, för jag tror inte vi kan övertyga varandra, och det är hursomhelst inte det jag är intresserad av -- ordstrider.

Jag skrev: "Rent etiskt borde alla kränkande bilder vara förbjudna i media". (Fast sen sa jag att det inte går för att tryckfrihetsförordningen är större.)

Kommentatoren sa: Du inser naturligtvis att ALLA bilder kan uppfattas som kränkande av NÅGON? Vem ska ta sig rätten att definiera vad som utgör en legitim kränkning?

Jag inser naturligtvis inte att alla bilder kan uppfattas som kränkande för någon. If somebody drops an insult, don't pick it up, är min första invändning. Och för det andra, det är skillnad på kränkande och kränkande. Normala foton i media får somliga ha tjock hud när de ser, kanske, men foton av barn i pornografiska ställningar KAN inte vara annat än grovt kränkande, på ett helt annat plan än vilka andra fotografier som helst.

Ett problem som personen tar upp är hur man ska kunna bevisa att nån har tittat eller inte tittat. Vi kan ju börja med att etablera att om någon har spår efter barnporr på sin dator så kan vi också med stor säkerhet säga att han har tittat. Jag tycker man ska inordna ett samhälles lagar med "borde vara si och så" som ledstjärna och försöka ta itu med alla hur sedan. Det BORDE vara förbjudet att bildligt talat ens ta i barnporr med tång. Någon annat är inte rätt, helt enkelt.

Sedan kom kommentatoren med följande argument: Vad jag förstått ska dessutom alla sexuellt utmanande bilder av personer under 18 år betraktas som barnpornografi. Detta borde i runda tal innebära att 95% av alla användare på 95% av alla sociala medier riskerar att bli brottslingar.
Om man är så korkad att man tror att det är coolt att sätta in sexuellt utmanande bilder av sig själv på Facebook, då tycker jag man förtjänar nåt straff. Kanske inte att bli dömd för barnporrbrott, men helt klart för URBOTA DUMHET. Ens sexuella liv hör inte hemma på Facebook och hur nån kan tycka det, det säger jag inget om.

Dessutom gissar jag att siffran 95% ingalunda är relevant/sann utan är tagen helt ur luften. Det är nämligen så att 0% av mina vänner har sexuellt utmanande bilder av sig själva eller andra på Facebook (jag är bara med där, så det kanske är värre på andra ställen). Du kanske får skaffa smartare vänner med mer klass. Vill man se på erotiska bilder, varsågod och köp en porrtidning (while somebody's laughing all the way to the bank), men Facebook är för sjutton inget porrpalats. Det vore bara bra om alla 15-åringars fyllebilder och/eller osjälvsäkra halvsexuella poserande försvann. De behöver ju skyddas mot sig själva! Att använda FB som argument mot barnporr är så irrelevant det kan bli. Tycker jag.

Och som du och ni märker, så blir jag lätt lite elak av såna här diskussioner. Gillar inte det hos mig. Borde deleta hela det här inlägget. Kanske.

Jag kommer i alla fall inte svara mer på kommentarer om det här. Men tack för att du tog dig tid :)

Skopunkten

Det var reklam för Skopunkten på TV nyss. Plastiga och vulgära, brukar jag tycka om deras skor. Men jag har också räddats av dem, när jag varit fattig student och behövt nya vinterstövlar eller skor. Så istället för att dissa plastskor, har jag valt att leta fram några som nästan är snygga på riktigt! (OBS! Nästan...)







Och sist men inte minst ett par lackröda träskor till midsommarklänningen.

Ur dagens medier

De ska bli olagligt att titta på barnporr, inte bara som förut att sprida eller inneha. Säger DN.
Inte en dag försent. Kränkningen inträffar ju i det tittande ögonblicket.

Kronprinsessans kortegeväg är sedan någon knapp vecka klar och officiell. Fine. Men nu har också ett gäng av Sveriges präster vädjat till Victoria att hon inte ska anamma den (föråldrade)amerikanska seden att bli förd till altaret av sin far, utan göra på äktsvenskt vis. Om argumentet FÖR en monarki är export av svenskhet borde hon absolut göra "på svenska". Om dessutom staten betalar halva kalaset är det ytterligare ett argument. Och i Norge och Danmark betalade de sina bröllop själva. Om jag är rojalist eller republikan vacklar från dag till dag, som ni märker.

Dessutom är det reklam i TV för nåt program om en gammal manlig Bernadotte och om Victoria. I ett klipp säger hon: "Man kan ju inte styra kärleken." FEL! Man både kan och måste styra kärleken!!!!! Man måste se till att man inte råkar bli kär i en gift man, och när man sen är gift måste man se till att man inte råkar bli kär i nån annan man istället. Och man måste se till att man förblir kär i den man är gift med. Jo för sjutton att man kan styra kärleken! Välj varje morgon att vara superkär i din man hela dagen. Då försvinner sånt som glömda sopor som vatten under kärlekens bro.

Jag orkar inte kommentera fler medianyheter. Är alldeles för upprörd på allting. En eloge till Mårdbys som inte blev tokiga eller tog till vapen när Niklas skilde sig. Snacket är värst. Jag hatar snacket.

Olika skärmar

Igår såg jag min blogg på en typ 100-tumsskärm (överdriver, men den var stoooooooooooooooor) och den var dessutom inte särskilt lättläst och den bruna bakgrunden var äckligt spybrun. Inte alls samma som hemma hos mig, där den var som smält choklad.

Jag har ju bara min dator att jämföra med, men nu testar jag lite mindre konstnärliga färger och hoppas ni ser bättre.

Idag

1) Värmebölja. Tja. Vår lägenhet är kokhet och jag orkar inte ta fram Baden-badenstolarna. Om man ligger blickstill i soffan med alla fönster och balkongdörren öppna så går det OK. Men jag fattar inte varför det är OK att klaga på att det är kallt, men inte på att det är varmt?

2) Har fått in en fluga (och igår dödade jag årets första pappalångben på sovrumsdörren). Vet såklart inte var flugsmällan är. Kanske borde titta i städskåpet innan jag klagar. Han tycker nog jag luktar gott (matrester? död hud? Vad äter flugor?) för han har sällskapat med mig hela natten och halva dan. Till slut sa jag till honom: Sitt inte på mig! Han har ännu inte landat på mig, så det funkade med en skarp tillsägelse. Skönt.

3) Från flugor till livsfilosofier: Det är synd om människorna! Ellen har fått psoriasis, har ärvt mammas rygg och ska till Kina och Japan i nästan två veckor fast hon helst bara vill vila upp sig (min tolkning, men jag tror jag har rätt). Rob har slitit "av" vadmuskeln och kan knappt gå upp från sängen sa mamma, ens för att gå på toa. Många andra är sjuka också. Ingen har några pengar. Somliga har inte jobb heller, eller fru (fast det värre att vara utan förstånd), eller så är de bekymrade för barnen. Sanne ringde igår och vi pratade om det -- att folk verkar få så många prövningar nuförtiden. Jag sa att jag tror att det verkligen är den sista tiden nu och att vi får visa vems sida vi är på. Och så har en person fått cancer (flera, egentligen, men en fick jag veta idag), och det är inte min sak att säga vem såhär offentligt, men det är synd om människorna. Sanne har haft sina prövningar de senaste dussin åren och det verkar aldrig riktigt sluta för henne. Jag har det ju bra på alla sätt utom med hälsan, men det räcker oftast och blir över. Men som Sanne sa: Evangeliet är ju en fråga om liv eller död! Det räcker inte att vara comme ci, comme ca (tänk er cediljen)!

Så jag tar faktiskt tillfället i akt att vädja till er -- till er som bekänner er som kristna -- att inte tappa sugen, tappa modet eller tappa vittnesbördet. Inte förlora siktet på vad som verkligen spelar roll, och att fortsätta sätta en fot framför den andra och inte stirra på villovägar. Med tro i varje fotsteg kommer vi också fram till målet till slut. Och på resan dit kan vi snegla på varandra och upptäcka styrka och fröjd och beslutsamhet och kärlek hos varandra. Ge inte upp! Vi ses!!!

Politik -- på allvar!!!

Jag anser nästan att man inte ska ha rätt att rösta om man inte vet nåt om politik. Det bästa är att man svarar på frågor på nätet och sen räknar de ut åt en vilket parti man sympatiserar mest med. Det är inte det att jag misstror demokratin som sådan, men den förutsätter faktiskt att folk inte bara röstar på samma som de alltid gjort, bara för att det står "demokrati" på det partiets reklampelare på väg till Lidl.

Så gör gärna till exempel detta test på SvD. Om ni misstror SvD, kan jag garantera att just er tidning på nätet kommer att ha en valbarometer nånstans mellan nu och valet i höst.

Snälla, rösta, alla!! Och rösta inte utan att veta!

Hoppas hoppas hoppas hoppas

Johan har sökt jobb. I LONDON!!!!! Det är en amerikansk investmentfirma som behöver en svensk. Låter det perfekt eller? Tänk vad lätt (och billigt) det är att åka över Nordsjön jämfört med Atlanten?!?!?!? Rent själviskt alltså. Sen behöver han verkligen ett jobb.

Ni som vill får gärna skänka honom en tanke, hålla tummarna, eller rentav be :)

Mitt egentliga jag

Klänning från Shabby Apple på Design Crush.

Gammalt å nytt

Börjar mer och mer inse att jag inte gillar den alltigenom gamla stilen, eller "lantlig livsstil" som det stod nånstans. Jag gillar absolut inte heller den moderna stilen, som ofta brukar vara för avskalad och känslokall för mig.

Men det här är en perfekt kombination av gammalt och nytt. Så det händer nåt!

Källa: Decor8

Tryckt humor (ööööööö)

Första dagen utan Mikael

Det har varit väldigt tyst härhemma. Märker att ens egna ljud inte tar kraft från en, eftersom man vet om när de kommer, ungefär som illamående när man kör själv resp om nån annan kör. Om jag ska vara positiv, har det varit skönt med tystnaden. Ändå ger jag M en eloge för att han inte väsnas. Han plockar inte ens ur diskmaskinen medan jag sover för en gång vaknade jag av det säger han. Han har också TV- och musikvolymen på rätt tyst, vilket jag är superglad för. Så jag klagar inte i normala fall, men det var skönt med extra tystnad.

Annars har jag bara ätit rester idag, vilat mig i soffan och gjort min samhälleliga plikt genom att fylla i en enkät från SCB om svininfluensan. Mina åsikter om den kan sammanfattas: "Mycket väsen för ingenting".

Och så är jag som vanligt irriterad på mitt temperaturreglage. Var jättevarm först idag så jag klädde inte på mig, men började sen frysa så jag tog på mig filten i soffan. Klädde på mig först vid halv 6-tiden, när jag hämtade posten och lagade pasta. Nu är jag kokhet igen och har precis klätt av mig igen. Mycket irriterande. Jag tror jag blir svettig bara av att det kommer mat i magen som är varm. Men så varm att man måste klä av sig är lite frustrerande att bli stup i kvarten. Mikael och jag är nog redan kända i området för att springa omkring i underkläderna (inget porrigt här inte, vi är bara varma)...

Och apropå föreningen så är det årsmöte om en halvtimme. Det hade jag glömt. Orkar inte tvätta håret och sitta upp, så jag får skippa det. Synd att Mikael inte är hemma och kunde gå på det. Man borde stödja sånt.

Jaja, nu är det som det är. Måste lägga mig ner igen nu. Ser hur en veckas "ledighet" börjar flyga sin kos och jag kommer att ligga däckad i soffan som vanligt. Slöseri på människokraft!!

Är nog lite grisk. Sorry. "Solsken och fågelkvitter". Såja.

Dagens höjdpunkt

Idag var jag en riktig plastmamma, för första gången med egen uppgift, som ingen annan kunde uppfylla! Jonte skulle nämligen tala, och Mikael har ju åkt till Schweiz, och hans mamma och syskon är i Norge. Så det fanns bara jag som kunde komma och lyssna och heja. Givetvis var jag inte nödbedd, och jag gjorde vågen alldeles frivilligt och utan extra kostnad. Kämpade emot impulsen att resa mig upp där bak och vinka när han skulle börja, bara så han verrrrrrrkligen skulle veta att nån hejade på honom. Fast såklart visste jag ju att han skulle vara bra, så jag satt kvar.

Men frågan är ändå om dagens moderliga höjdpunkt inte var när jag satt och flirtade skamlöst med Camilla och Olas senaste tillskott på raden framför eller så. Supersöt, relativt lättroad och helt klart uthållig (hon hade fortfarande inte tröttnat när mötet var slut). Hon gillade också när jag sjöng. Jag vet att jag ser lite rolig ut då... Men mmmmmmm vad gullig hon var.

Inget fel med Jonte, men han är inte så rundkindad och lättlurad längre. Han tittar inte beundrande på en bara för att man gör OOO- och AAA-miner varierade med ett så smittande leende man förmår.

Men i ärlighetens namn antar jag att både små och stora barn är "dagens höjdpunkt". Fråga bara mina föräldrar -- de hade två barn på middag idag, och det måste de ju ha varit seriöst lyckliga för :)

Livet från den ljusa sidan

Igår när jag högt och ljudligt (och offentligt; på Facebook) beklagade mig över att Mikael ska vara borta en vecka och att jag kommer att sakna honom så mycket, skrev Sophia McLoughlin så klokt tillbaka att det var väl skönt att ha någon att sakna. Förvisso, vilket jag borde ha kommit ihåg av mig själv, efter alla dessa år som singel. Och ja, det är självklart bättre att sakna Mikael än att inte veta om honom. Men det är ju också helt klart trevligare att ha honom än att inte ha honom.

Hur som helst. In keeping with nån idé om att man ska vara positiv, tänkte jag därför lista saker som är bra med att Mikael är borta en hel vecka.

1) Kan sova utan öronproppar (tror jag, om de inte ska börja klippa gräset klockan åtta och sånt, det får vi se).
2) Får fisa fritt.
3) Kan äta popcorn till middag om jag vill (bara jag får handlat några!).
4) Kanske kommer hans halva av köksbordet att hålla sig tom hela veckan.
5) Får bestämma över makten helt själv. Eller som ni "folk" säger: fjärrkontrollen.
6) On the same note: får bestämma över temperaturen själv. Fast det gör jag ju oftast ändå. Han är alltid varm...
7) Behöver inte vänta på att han ska plocka ur diskmaskinen, för nu måste jag göra det själv.
8) Om jag köper nåt gott får jag äta upp det alldeles själv.
9) Kan passa på att organisera några saker i hans bokhyllor utan att han ser det och tror att jag menar kritik för att han är stökig.
10) Han kommer att vara vackrare och underbarare än nånsin på lördag kväll när vi ses igen! Oh my, jag kommer att spricka!!!

Too weird

Kristina (Mikaels ex) skrev igår på FB nåt om att hon var och pussade världens sötaste pojke. (Hon är i Oslo och syftar på sitt barnbarn Neo.)

Jag var dock frestad att svara: Nä, det gör du inte, för Mikael är här och pussar mig.

Men jag tyckte det skulle blivit lite föööör weird.

Första sommardagen?

Jag skojar inte, men jag ser inte ett enda moln på himlen, och jag har tittat så långt åt alla horisonter jag bara kan och vridit nacken halvt ur led på kuppen. Så jag inte ska överdriva när jag säger: Inte ett moln så långt ögat kan nå.

Termometern påstår dessutom att det är 25 grader ute, och jag gick precis och tittade, och solen har inte ens kommit runt hörnet än. 25 grader utan hjälp.

När man sitter med köksfönstret öppet (i underkläder givetvis, så varmt är det) och det blåser in luft som är varm, så känns det som om man är på semester. Och håret är fortfarande blött efter "simturen" (duschen).

Staycation!

Några små lappar

Kära dromedarer -- eller vänta, två pucklar är väl kamel???

Ursäkta att jag knappt vet vad ni är.
Jag blev i alla fall superentusiastisk när jag såg er igår i den lilla hagen vid kyrkrondellen. Tänker fortfarande på er ibland. Tack för att ni gav mig ett äventyr. Kameler är ingen vardagsgrej. Ni var supercoola.

/Anja
--------------

Kära Nina!

Tack för att du satte in bröllopsfoton av Malin och Dan på FB så fort. Nya tidens teknik är inte så föraktningsbar ibland.

/Anja
---------------

Kära mannen med barnvagnen utanför köksfönstret!

Jag råkade titta ut när du så käckt och manligt tryckte iväg barnvagnen ett långt stycke framför dig. Och sen märkte att det började bli nerförsbacke och vagnen accelererade långt därborta. Du sprang rätt fort och det såg helfestligt ut. Tack för dagens skratt!

/Anja
---------------

Kära mig själv!

Du måste komma ihåg att gå och lägga dig. Om Mikael har gått och lagt sig så somnar han, även om han säger "det är lugnt" när du vill titta färdigt på Law & Order. Du vet att det där första snarket kommer. Och så besviken du blir på dig själv om ni inte har läst skrifterna och hållit aftonbön tillsammans.

/Anja
-----------------

Kära bloggläsare!

Jag fick såklart skrämselmagont igår efter ca 4 timmar, men det får jag alltid bara nån säger ordet magsjuka. Vi klarade oss fint, tackar som frågar, och ska till och med äta rester idag. Resten har jag fryst. Fast OJ vad jag kryddade den köttfärssåsen...

/Kockan

Lever farligt

När vi var på stora ICA typ i lördags köpte vi 0.8 kg köttfärs. Den åkte in i kylen och har tyvärr befunnit sig där sen dess. Senil, ni vet. Bäst före 12 maj. Idag är det den 13. Ooops. Den luktade som rå köttfärs brukar, har jag för mig. Så jag gjorde köttfärssås av hela klabbet. Om tre timmar får vi se om M och jag kommer att tävla om att hinna på toa... Jag höll matbön väldigt noggrannt, flera gånger, så om Gud inte vill lära mig en läxa hoppas jag att vi klarar oss.

Känner mig som när Johan var gift med G och han ringde hem till mamma och var konfys över ... let's say engelsmännens matförvaringsvanor. Tror Katrin har några ljuvliga historier också om kyckling i mikron hela dan och sånt. Det bästa var dock när Gordon Ramsey hittade färdiglagade kycklingfiléer tillsammans med råa i en restaurangkyl. Only in England. Hoppas jag.

Nya ord

Satt och kollade på TopGear med Mikael. En BMW M5 förevisades. Jag måste ha ryckts med, för utan att tänka på det råkade jag säga följande:

"Det lät väldigt vackert när de öppnade dörren."

Vem är du och vad har du gjort med Anja?

Kan bara kallas storverk!

Eftersom jag ofta tvättar håret i handfatet behöver det rensas ur emellanåt, där nere i gångarna ni vet. Nu är det så illa att vattnet börjar rinna långsamt, och har gjort det i säkert 1-2 månader. Så detta elände har legat på min lista länge och bara skrikit att bli taget om hand. Igår fick jag ett ryck och började röja ur skåpet och skruva isär ... sakerna, vad de nu heter. OK, skruvade först av den där grejen som alltid innehåller vatten. Det började stinka. Vattnet var caffe latte-färgat. Såg några äckliga hårstrån sticka ut. Drog med toapapper. Urgh! Jag behöver inte återge hela processen här, men låt mig bara säga att jag till slut bara kunde arbeta med höger hand, för vänster var klistrad vid näsan. Det stank så himla skitäckligt och det var som att lukten satt i näsan hela kvällen, till och med när jag låg i sängen och läste min bok vid midnatt! Och håret -- lääääääääääääskigt säger jag bara. Seriös blaja. Fy sjutton.

Men eftersom grejerna var nya när jag flyttade in för knappt två år sen, är det bara min smuts (och numera också Mikaels) som finns, så det känns ändå rätt OK att städa. Och när man har gnidit lite med diskborste och tandborste och minst en deciliter Yes så blev grejerna om inte skinande rena (de är ju av vit plast, så inte skiner de inte) ändå så pass rena att man inte direkt måste spy när man tog i dem. Nu är allt vitt igen, inte caffe latte.

Sen skruvade jag tillbaka allt. Det hade ramlat ur en packning som jag inte såg var den kom ifrån, men jag gjorde mitt bästa. Fast det var tydligen fel, för det läckte. Så blir det alltid när jag rensar avloppet. Tror att jag bara tar isär sakerna helt logiskt, men sen kan jag inte sätta tillbaka dem lika logiskt. Men trial and error funkar också bra, så nu sitter allt där det ska och ingen lukt smiter ut. När jag fick skruva bort nåt igår och den där kloaklukten kom tillbaka tillsammans med en svag "bris" från röret, då var det för sjutton inte roligt längre.

Mikael kom hem just då, och plötsligt kände jag inte för att laga middag längre. Vi åt mackor till middag. Kände mig "oren" hela kvällen.

Idag däremot har jag migrän och ska till vårdcentralen kl 16, så jag ska lägga mig och vila nu. Den bekanta triptan-armdödheten har satt in. Mikael snarkar så gott; han har varit uppe i mer än 9 timmar redan och skulle pausa lite. Idag är det bara sängen som är den rätta platsen för mig. Synd att jag måste till psyktanten. Kan man ta mössa på sig i strålande solsken? Burka verkar rätt lockande faktiskt. Är så dödstrött!!!!!

Lately

Har missat att skriva om en del som hänt på sistone.

1) Gräset har blivit mörkgrönt, klorofylligt och saftigt långt. Och ja, jag kan förstå varför en del djur gärna äter det. Det ser smaskigt ut!

2) Thomas har fyllt år och vi åt god middag hemma hos honom (men hans mor spelade ut sin mama's boy-kort och lagade middagen -- något vi andra inte precis hade något emot för det var jättegott...). M skulle upp kl 5 morgonen efter så vi gick när det började bli Rock Band-dags. Hade varit kul att se barnens mormor och morfar lira. Ryktesvägen hörde vi att Allan faktiskt försökte.

3) Jonte var här nån gång också och lekte med Mikael. Berättade om teaterhelgen i Sundsvall, diskuterade nåt med toner och gitarr på ett fysiskt sätt, visade cool ryggsäck/gitarrväska. Sammanfattningsvis: sånt där manligt, nåt, gjorde de. Jag gjorde nåt sånt där kvinnligt (haha, alla feminister!) och lagade middag. Potatismos och ugnsfalu som ingen kryddade extra på. Sen kollade Jonte och jag på TV-program där de spränger saker. M var på hemlärarbesök.

4) På lördagkväll var det lite deklarationsångest hos somliga. Min far har för första gången egen firma, liksom Thomas, men eftersom pappa har viss erfarenhet av ekonomi var han för stolt för att be Mikael eller Christina Hanke om hjälp. Jag hörde inga andra rykten än att han klarade av det. Det kanske sas ett och annat järnspik under processen, men det är petitesser. Thomas och M satt däremot och räknade koncentrerat i typ fyra timmar. Jag hade gjort laxsoppa för första gången, och både Thomas och Mikael tog mer. Det är så jag beräknar kulinarisk framgång -- tar nån mer? Kryddar de extra?

5) Sen på söndagen blev det ingen barnmiddag för Johanna var i Jönköping och pussades och Thomas hade varit här dagen innan. Vi vilade oss säkert kungligt istället.

6) Sen har det varit stavskonferens också, men det kanske var så längesen att jag redan har skrivit om det? Det var i alla fall väldigt bra. Och jag ramlade bara raklång en gång och slet upp en muskel...

7) Sen har det varit annat vanligt, som Apoteket, läkarbesök, provtagning, kognitiv terapi, sjukgymnastik (för sista gången), massage, handla mat, försöka städa (men inte lyckas), tvätt (fast inte av lakanen än, som snart står för sig själva), migrän (kan höja ögonbrynen lite nu, så botoxen börjar gå ur), trötthet och lite deppighet, goda vanor som skriftläsning och bön, och middag nästan varje dag :)

8) Och igår, nej i förrgår, lördags, var det överraskningsfest för kusin Terez som fyllde 50. Min Mikael (Tessans Michael också för den delen) är också född -60, och typ hälften av gästerna också, så det var mycket gamla flickvänner och minnen från Gubbängen och sånt. Jag hade högklackade skor på mig så jag inte skulle frestas att stå upp. Vi var i Birgerssons kurslokal i obygden utanför Södertälje. Tjusigt. Mycket folk, släktingar och vänner, och mat till många. Efterrätt till lika många, och trevliga impromptu tal. Terez tre söner spelade och sjöng hennes egenkomponerade sång Motvind. Inte ens vid "Och även om resan blir din död" lipade jag, varken för Maddans död, eller för Terez som undkom den med en hårsmån. Jag hade i alla fall Maddans kavaj på mig, så hon fick vara med på ett hörn.

9) Före det hade Mikael tolkat och översatt på norra stavens stavskonferens. Han gjorde det på söndagen också. Det var en engelsman där, och så favoriten José Teixeira da Silva. Men han talade riktigt bra, sa Mikael, så det är vi glada för. Vi sa inget ont om honom när Mikael var i bilen.

10) För symmetrins skull borde det verkligen finnas en tionde punkt här, men jag kommer inte på nåt mer. Att berätta omvad som ligger i tvättmaskinen är liksom inte nog viktigt, även om hela den här bloggen oftast är ett enda långt navelskåderi. Fast jag kan ju säga att jag kröp på marken bredvid sängen härom dagen (och betänkt att vi har mycket lite space bredvid sängen, så det var lite att åla sig) med ett sopborstskaft i handen och försökte få ut en vattenflaska, tre blyertspennor, och en bortsprungen Sudokutidning som Mikael saknat länge. Det var en kärleksgärning och en mini-workout :) Och två dammtussar stora som tomater som åkte i sopkorgen var ju bara bonus. Mikael säger att han ska försöka börja dammsuga noggrannare under sängen.

Hej hopp, go' vänner!

Dagens blindgös

Vi var på ICA igår kväll. (Kan förresten meddela att den exotiska Fantan som smakar mango innehåller apelsin, svartvinbär, morot, aronia, fläderbär, citron och färgtistel???)

Vid parkeringen trodde vi att M hade kommit åt ljusknappen för framlyktorna var tända. Men det var bilen mittemot, som, när den körde förbi oss med en vinkande person i förarhyttan, jag upptäckte tillhörde Kristin Krus. Jag såg att bilen saktade in och gissade att föraren vinkade till Mikael som packade in våra kassar där bak. Såg på hans kroppsspråk att han inte såg vem det var, så jag ropade: Det är Kristin Krus.

Jaha, sa älsklingen, jag trodde det var Patrik Jonsson.

Anna-Linda känner mig

Kolla vad jag fick på mail idag. Damen känner mig...

Lär känna nienie

Läs hennes blogg på nienie dialogues.

Det förklarar inte saken, mamma!

Dagens "twitter"

Jag twittrar inte och har inga planer på att börja (det där med att begränsa ordflödet har aldrig varit min forte). Men OM jag hade twittrat hade jag skrivit följande om idag:

Migrän igen. Sol igen. Fri tid igen. Middag igen. Kakdeg, igen. Sur på M. Kär igen. Stress. 50-årsfest på lördag. Kul. Trött. Att göra-lista! Stress. Andas. Och le.

Ser ni, jag KAN begränsa mig till 140 tecken.

Men det är inte värt ansträngningen.

Fast förresten är det väl inte meningen att man bara ska twittra en gång om dan och inkludera hela sitt känslolivs spektrum i de 140 tecknen. Men whatever.

Middag imorgon

Imorgon ska vi fira nåt. Vet inte vad än, men nåt kommer vi alltid på, om inte annat så firar vi vårens ankomst, eller att det är tisdag. M kom hem med en stor fet fläskfilé härom dagen och den ska vi helsteka imorgon och äta med hasselbackspotatis och pepparsås, med en sallad till som för första gången på länge ska smaka vår och inte instängd vinter. Jag ser redan fram emot det! Om det blir lyckat kanske jag till och med sätter in ett foto här, så Mikael tycker jag är riktigt knäpp. (Han tycker det är knäppt att ta foto på sin mat och sen sätta upp den på "Internet". Han kanske har rätt. Men vem bryr sig.)

Flashback

Nedanstående foto är taget 1 april 2010 i London och jag hittade det på Face Hunter. På nåt sätt tänker jag omedelbart på Rob. Det var nog såhär han såg ut i sin ungdom när han gick på konstskola, kanske minus jackan eftersom Sydafrika inte har nån vinter. Han hade i alla fall långt hår och kycklingben,det vet jag bestämt.

A past life

Om jag trodde på själavandring så hade jag varit kvinnan nedan på bilden, Kejsarinnan Josephine av Frankrike, här fångad 1808. Hon hade flera hundra kashmirsjalar.



Källa: Design*Sponge

Kökskonst

Ifall vi hade några väggar i köket skulle jag vilja ha såna här tavlor. De är målade av Janet Hill, som också säljer tryck på Etsy. Om ni följer länken nedan hittar ni all information.





Hittat på Design*Sponge.

Blommor

De här såg jag på väg från massören i förra veckan. Det är ju så man svimmar av lycka. [Blommor från Gud]


De här ser jag varje dag på köksbordet. Det är ju så man svimmar av lycka. [Blommor från Mikael]

Mor och son

Önskar mig!

Bluebelle corsage necklace, £16


Fairytale eclectic necklace, £14

Sett på Accessorize.

Konst för bokälskare

Print från Design Crush

Konst för vetenskapsnördar

Vahettere, binary-konst.
BILD bild, IKEA, 59 kr.

Pinuppapresident

Kan inte ta en gubbe med tumring och pinuppabilder på allvar (Han tar sig själv på nog stort allvar för oss båda). Särskilt inte en president. Kan ni?

Bebislår på rekord!

Rebekah Westover har fina foton. Här är nåns unge. Fattar inte vad grymt (coolt alltså, inte elakt) att klä ungen i benvärmare. Garvar ihjäl mig åt låren. Jag är en bebislårperson, det vet nog en del av er redan. De här låren är nog de coolaste jag nånsin sett.

Alla bebisar på en gång

Alla bebisar jag känner nåt lite extra för har uppdaterats fotovis på Facebook. Ain't that fab?! Tekniken alltså.

Här är Neo, som Mikael är morfar till. På det här fotot är han jättelik sin mamma Karolina som hon ser ut på ett barnfoto som Mikael har. Borde scanna och sätta bredvid så ni får se. Men ni kan ju annars bara tro mig på mitt ord.



Här är Bella. Hon har klädsam snedlugg och är "very into dresses". Härom söndagen paraderade hon i gången i kyrkan och visade upp sig, rad för rad.


Här är Mia. Hon är lite mer intresserad av, tja, att flina. Härom veckan pekade hon på datorn och vinkade (hon ville Skypea).


Och dessa två oerhört olika tvillingar är alltså Johans. Jag är faster! Ibland (särskilt när jag ser foton från när de var här förra juni) saknar jag dem så det gör ont.

Väldigt roligt är i alla fall att Beths syster Jennifer är med barn. Det är roligt när det går bra för folk.