En bra dag idag! Med minnen

Orkade gå på alla tre mötena idag och jag var sååååå glad! Det efter att ha varit på fest (Carpe Diem) med Mikael från 18-02. Och inte kunde jag somna då heller utan tror att klockan blev närmare 04.30 innan sömnen drabbade mig. Men jag satte klockan på 13.00, tyckte att jag fortfarande såg duglig ut i håret, körde raggartvätt, sminkade mig och klädde på mig. Och käkade Lidl-müsli med fart. Och hann nääääästan i tid till 2.

Alltså, jag orkar mer om jag inte duschar och gör stora hår-regimen direkt före kyrkan. Vi får se hur jag ska lösa det.

Dessutom hade jag tre personer med mig och på mig idag. Eller fyra, fast den fjärde är en long-shot.

1) Farfars guldsmycke med en 50-öring satt om min hals.

2) Mormors guldvigselring satt på mitt finger

3) Michaelas guldklocka satt på min arm

4) Och kjolen (som jag däremot inte fotar, så särskild är den inte) har jag köpt för $6 (den är i siden!!) på GAP hos J&B, så då tänkte jag på Bettan också.

Dessutom var den där krukan med persilja för 15:- det bästa köpet på länge! Så gott att ta sig en liten kvist när man går förbi och är sugen på nåt. Och minsta lilla slömiddag ser riktigt fin ut med en kvist på! (I bakgrunden ser ni den fina italienska burken med "Terra Toscana" jag köpte i Milano och som jag har i köket. Den plussar upp middagen ett par snäpp... den å persiljekvisten!) Hoppas det bara är min skärm, för den där köttfärssåsen ser rätt fulbrun ut!!!


Sen måste jag slänga in en rapport om igår. Finklänning (som jag väl knappt kom i men som bullade upp "kroppen" till Austen-lika ideal), nagellack och finhalsbandet jag fick av Mikael. Middag. Alkoholfria goda drinkar. Dans (mmmm!). Prat och ömsesidig beundran. Återseende av några gamla (mer eller mindre) kära ansikten, varav det mest okända återseendet gick ungefär som följande:

Jag dansade med M och bredvid oss stod en mycket lång kille som jag inbillade mig att jag kände igen. Nå, han kan ju ha varit med på nåt Fest-i-Nord nån gång, men det kändes ändå inte som om det var därifrån jag lände igen honom. Och mission ringde ingen klocka heller. Så får jag plötsligt en uppenbarelse om oranga strumpor till kostymen i kyrkan, Daniel M som upptäcker att han satt och defekaterade med öppen dörr i korridoren! (Fast han var visst i högrådet, så helt fläpp var han nog inte), nån scarf/halsduk som visst kändes ganska "modern" eller vad man ska säga. Minns inte hans namn, men han var halv holländare, halv italienare. En festlig typ. Jag var såååååååå sugen på att ta ett kort på honom och mmms:a Ellen: "Ser du vem jag nyss har träffat. Kommer du på vem det är?" Men jag kunde inte med att ta kort på honom sådär, fast sen när M och jag dansade igen hade vi våra ansikten mitt emot varandra och pekade igenkännande. Han sa "Bulgaria" och jag sa "Prague, orange socks", och så hade vi hela historien klar för varandra.

Eftersom det inte blev något med det där mobilfotot igår skulle jag se efter om jag hade några digitala bilder från Prag. Det hade jag. Se själva:

Matteo längst till vänster, med schweiziska Jubi i mitten och Daniel till höger (på judiska kyrkogården efter kyrkan, härav hattbeklädnaden)

Här ser man lite bättre att han alltid gick med ena byxbenet instoppat i strumpan (inkl i kostymen på söndagen)


Och här ser man annat :)


Det var den resan när underbara Lucy från England( med mörkhårig hästsvans längst till höger på fotot ovan) ville att de sista killarna skulle gå ifrån vårt sovrum, som också var gruppens vardagsrum, men inget hon sa hjälpte. Till slut frågade hon Ellen och mig. "When you have your period, does it trickle or does it gush?" Killarna var ute fortare än man hann säga tampong :)

Och apropå obetalbara kvinnor så slår den här många rekord. Den västra alltså. Och den högra. För att inte tala om den i mitten :)
Längesen!!

Förresten glömde jag en sak om den spännande utflykten igår. Festen var ju nämligen i Nynäshamns Folkets hus. Fina stolar! (Vägen dit håller på att byggas om. Undrar hur länge sånt tar att bli färdigt.) I foajen på övervåningen hade de en utställning om gamla tapeter. Jag studerade dem noga (fast hujedamig vad de var smala. 30 våder i ett litet sovrum???) och sen kom M och tittade med mig. Vi kom fram till att de flesta var rätt vräkiga, eller fläskiga som jag med mitt lägre stående språkbruk är benägen att kalla dem. Men en hittade vi som bägge ville ha hemma. Nu ska vi bara hitta ett hemma också. Och lite som kommer före det.

Ni ser kanske inte, men den är faktiskt lite lindblomsgrön i botten. Coolt att blanda lindblomsgrön och vinröd. Och coolt att den var stram i sin blommighet. Inget svulstigt här inte!