Dagsrapport

Eftersom det satt mer eller mindre sovande bebisar inknödda på bägge ändarna av den mycket välfyllda raden jag satt på, gick jag inte upp för att bära mitt vittnesbörd idag. (Satt med hela Hanke-/Hagmanklanen som jag ju genom mer leler mindre avlägset ingifte är släkt med. Och Julia skulle välsignas idag, just det.) Men det här kändes som "dagens vittnesbörd":

När Andreas bar sitt vb och mindes hur hans MP talade om missionen som en skola, tänkte jag på när bror Johan nyss hade gått på mission, och nån avlägsen skolkompis ringde och frågade om Johan var hemma. Nä, sa Ellen, och erbjöd ingen övrig information (som vanligt). Kommer han hem snart? Nä, om två år. Två år är både lång och kort tid. Lång tid om man tror att nån är tillfälligt hemifrån. Lång tid att göra nåt man vantrivs med. Kort tid om man betänker vad ett helt liv är. Långt om man betänker att lilla Julia bara är fyra månader än. Kort om det var allt man skulle få för att göra sig så beredd man kunde att bo hos Gud för evigt. Och så kanske det går till när någon "ringer och frågar efter oss" hemma hos Gud: Är Anja hemma? Nä. Kommer hon hem snart? Nä, om 80 år. Jag är glad för den tid vi får leva på jorden, uppleva och lära oss.

Förresten är jag också tacksam över att jag fick skjuts till & från kyrkan idag. Hade både feber och ont i går så jag hade nog inte gått idag annars. Om jag hade varit så klok som jag hoppas att jag hade kunnat vara - det är ju öken att inte gå till kyrkan. Det där med feber och ont i benen börjar annars bli lite frustrerande. Har det mycket oftare nu än för bara ett par månader sen. Har också börjat få ont i halsen igen. Alltså gör jag för mycket. Men jag går ju inte ens till centrum en gång i veckan? Det är också tråkigt att fortfarande inte orka gå på mer än ett ynka möte. DET RÄCKER INTE! Längtar efter Hjälpföreningen.

Jaja, får väl sova nu, eller se på se på nån av mina många kyrkfilmer. Kanske nån om Martin och Willies handkärrekompanier, så det inte är nåt synd om _mig_ :) Ska ta fram korv och bröd också, så jag ska tillreda min mat i mitt hjärtas enfaldighet :)

(Annars trodde jag enfaldigheten satt i järnan???)

FÖRRRESTEN måste jag berätta om pappersaffären jag fick följa med Mikael till igår. Han skulle köpa körpärmar till sig och några andra och jag blev helt galen i papprena. Det var inte sådär som i en scrapaffär med massa mönstrade papper, men se själva vilken vacker regnbåge:



Sen kan jag också bifoga följande lite halvdassiga foto från vad som ska vara nån enorm godisaffär (stod det nåt om Sveriges största?= alldeles i närheten av där Mikaels mamma bor, och som vi var hos för ett par helger sen. Sug på den du, Ellen!