Men den här gången frågade de om hur många fysiska varor jag köpt de senaste 30 dagarna och jag var lite sur för att det inte var 60 dagar för då hade jag fått med lite mer intressanta grejer. Men de frågade vilken nätbutik jag hade köpt flest varor från och då var jag tvungen att svara Apotea. Det är ju inte ett så väldigt hippt och creddigt favvohak typ.
Men jag har handlat på Ginza, Adlibris, Tidningskungen, Tradera såklart, Zizzi, H&M, kanske ännu mer som jag glömt nu. Amazon såklart, förmodligen både .se, .de och t o m .co.uk. eller om Amazon uk var ebay.co.uk istället. Jag minns inte vad jag köpt där. Har nog också köpt saker från Amazon.com men det var inte den senaste månaden. Det var flera månader sen. Pappas och mammas respektive födelsedagspresenter.
Usch, sicka bovar till föräldra jag har. De siktar på att leva 4 år till. Jag tycker 15 låter bättre! Jag är inte redo att bli föräldralös. Men jag sa till dem att ni dör inte förrän jag har gift mig så att jag har nån att älska istället för att ens närmaste är mamma och pappa och så dör de.
Fast de är 78 och borde teoretiskt sett snart bli gamla. Vet inte om gränsen går vid 80. Inte alltid. Men om fyra år är de bara 82. Det tycker jag är lite snålt att ge upp andan då. Jag tror jag siktar på 84 för dem men gärna 85. Men det finns ju 90-åringar som springer och handlar på egna ben och har mer ork än jag.
4 kommentarer:
Om det kan trösta dig så var nog mitt senaste nätinköp också Apotea :-) Men jag har för länge sedan lämnat all ambition att i något enda sammanhang vara trendig och hipp - om jag ens haft en sån ambition eller tycker det är eftersträvansvärt! Jag trivs väldigt bra i min totalt ohippa tillvaro ute på landet :-)
Angående livslängd så ser jag ingen anledning att inte satsa så högt som möjligt, så jag håller med om att fyra år till är lite snålt. Minst 90 är väl ändå rimligt?
Mer seriöst så vet man ju aldrig - livet är bara nu. Att mamma gick bort när hon var 60 lärde mig en del om vikten av att faktiskt leva nu och inte skjuta upp saker. Köpa den där hästen. Äta chokladbiten. Träffa vännerna. Byta jobb. Spendera tid på det som faktiskt är viktigt för mig.
/Sofie
Det var stor tröst att du också har köpt på Apotea. Du har inte en gammaltantsair över dig. Och jag tycker att du lever ett av de coolaste liven jag vet.
Väldigt kloka ord. Det här med Mikael sätter ju också saker i perspektiv. Jag bryr mig ju nästan inte om nånting alls när han mår dåligt. Det är bara han som är viktig på riktigt, skor kommer väldigt mycket lägre på listan.
Du och dina skor! :-)
Man lever ofta lika länge som ens mamma levde, om inte mamman får nån dödlig sjukdom som förkortar hennes liv, en sjukdom som inte ärvs.
B:s mamma blev 95, min mamma 84.
Jag tycker inte ett långt liv har ett egenvärde i sig, det beror helt på livskvaliteten.
Det finns folk som får Alzheimer vid 60, nej tack till det livet.
Farmor Anna ramlade och låg sen mer eller mindre medvetslös några veckor innan hon dog. Hon hade säkert levt ännu längre om hon inte hade ramlat. Hon hade aptit på livet.
Jag skulle vilja att jag blev "gammal och mätt på att leva" som det sägs i Bibeln. Själva ålderssiffran är däremot inte så betydelsefull.
Säger jag nu i alla fall.
modren
Jag minns hur dålig farmor var i slutet, det var andra saker som hade gett upp men hjärtat hade kunnat hålla på i tio år till. Det är ju ett trevligare arv än farfar, som dog av hjärtattack typ 1976? Mikael har levt längre än sin pappa också. Mormor såg jag inte jättemycket i slutet, tyckte det var lite jobbigt att hon blev gammal. Tycker ni är ljusår från hur mormor och morfar var i samma ålder. Men det beror nog snarare på att jag är äldre och inte tycker sexti och sjutti är särskilt gammalt längre. Mikael har ofta varit yngst i väntrummet när han varit på cancerbesök men den här vändan hade han en 20-åring på rummet som formligen flög upp ur sängen i jämförelse med Mikael.
Jag tycker kanske att om folk blir så gamla att de inte tycker detär roligt längre så hoppas man att de fär dö. Men det får ju inte alla. Och föräldrar ska aldrig dö förrän barnen tycker att de har blivit så jobbiga att de inte klarar mer. Det är liksom livet som förbereder en för vad som kommer. På samma sätt som många tonåringar är så jobbiga att föräldrarna blir lättade och inte ledsna när de flyttar hemifrån. Eller för den delen när bebisar har outstayed their welcome i mammans livmoder. Circle of life.
Skicka en kommentar