Tänk på det en stund.
Jag tror att det just nu är ge mig blommor eller mat. Det är så väldigt stora tjänster. Men det visar också på att jag har kommit en bit på väg som kan vara föremål för tjänster som jag inte kan betala tillbaka och det är ok. Jag vet ju själv hur det känns att göra nån glad, och enligt matematiken måste folk som vill hjälpa ha någon att hjälpa. Så det får vara jag.
Mikael sa nåt roligt idag, men jag har glömt det. Men jag minns att jag svarade att så känner jag för att duscha. Typ Tänk vad jag ska okynnesduscha precis när jag känner för det när jag blir frisk. Han är faktiskt sämre än jag nu. Jag är ju rätt van att bedöma vilka saker som ligger på gränsen för att jag ska klara dem och vad följden blir om jag gör dem, och Mikael får mina överansträngningssymptom av mycket mindre aktiviteter än jag. Han kan låta pigg och vanlig och sig själv på rösten, precis efter att han har sovit. Men så varar det en minut eller två. Skillnaden är väl att han inte måste leva resten av sitt liv på detta sättet. Självklart hoppas vi att han blir bättre och även helt frisk så småningom. Men det kan man aldrig veta.
Men sen är också en av mina favoritgrejer att göra bara att höra av sig lite kort. Säga nåt om livet och hur det går och att de tänker på mig. Det blir jag så fantastiskt lycklig av.
Men vad är då det värsta man kan göra mot mig? Skada nån jag älskar. Då blir jag inte snäll. Jag var på väg flera gånger att ringa sjukhuset och skälla ut nån. Nu är jag inte en person som lätt skäller ut folk, men jag är en person som lätt blir känslomässigt berörd om det inte går bra för nån jag älskar. Och då vill min känsla för rättvisa jämna ut saker.
Men det värsta man kan göra mot mig? Vara elak såklart. Säga nåt som är sant men sätter mig i dålig dager. Manipulera mig blir jag arg om man försöker. Tycker det är ett så osunt och självförhärligande sätt att kommunicera att jag snarare säger vad som helst snarare än det de försöker lura ur mig. Jag respekterar om man säger Jag känner mig osäker på mig själv just nu och skulle behöva en komplimang. Om man istället beräknande och spelat osäkert sänker blicken och säger Hur ser jag ut? så är det som att tända smällare i baken på mig. Jag svarar hellre Vad tycker du själv? För de vill ju uppenbarligen att jag ska svara precis vad de själva nämligen tycker. Men nope.
Det är ju inte så allvarligt, det är bara en stark reaktion från min sida. Folk sårar mig inte när de manipulerar, men de sårar min intelligens och vår vänskap, om vi hade nån.
Vad sårar mig verkligen? När folk som borde veta inte har en aning. Inte vet nåt om mina symptom men ändå vet precis hur jag ska hantera symptomen. Men det är också mer irriterande än sårande. Men om det är nån nära som gör det då skulle jag bli sårad, inte så mycket av kommentarerna utan av att de inte vet nåt om hur jag känner och att de borde veta det. Jag kräver inte att många ska veta hur jag har det men om nån vet men inte vet, då har de medvetet valt bort att lägga viktiga saker angående mig på minnet. Rent generellt blir jag mer arg än sårad när folk säger dumma saker om ME, men det är inte många av dem som sårar mig, de irriterar mig mer.
Vad svårt det är att hitta sätt man kan spara mig på. Jag tror det värsta är att påpeka nåt negativt jag gjort. Typ Det var inte smart eller Det var elakt. Om det också är sant är det riktigt illa. Så kanske är den värsta sårande repliken en som jag själv måste hålls med om, annars blir jag inte sårad. Nej, så är det nog. Om nån säger att enligt hennes erfarenhet är människor med ME psykiskt sjuka, lata och uppmärksamhetstörstande, då blir jag inte sårad för att personen helt enkelt har fel. Jag gillar inte att hon tror det om mig men jag tänker ju inte det om mig själv. Men är det nåt om mig själv som jag håller med om och skäms för, då vore det hemskt att få höra det av nån annan. Mikael säger aldrig nåt annat än att jag är snygg, men om han nån gång skulle klaga på mina valkar så hade det varit fruktansvärt.
Men ju krångligare det blir att navigera i mitt känsloliv, desto bättre styregenskaper behöver man in
4 kommentarer:
Jag tror det är viktigt att anstränga sig att inte vara lättsårad, för sin egen skull.
Det är ingen idé att bli sårad över okunnighet.
Fast ibland blir man trött på att ursäkta urdumma kommentarer med att de är välmenta.
Alla, precis alla, säger dumma saker någon gång. Men med lite mer agape så blir det allt färre gånger.
If someone drops an insult, don't pick it up.
Tja, var får jag allt ifrån? :-)
modren
Glömde frågorna i början. Det finaste nån kan göra för mig? Anstränga sig tror jag. Då menar jag inte i första hand att bära saker åt mig, utan mera omtanke. Omtanke berör mig på djupet. INTE att köpa dyra saker. Även om det också kan vara en form av omtanke.
Det värsta? Elakhet tror jag nog. Och allra värst är det förstås när nån är elak mot mina barn. Älskar vänlighet.
Och M sa faktiskt till B i bilen i dag att han hade blivit väldigt väl bemött på sjukhuset.
modren
Det finaste någon kan göra för mig är att se vem jag är, på riktigt. Komma ihåg vad jag föredrar, lägga märke till mina preferenser. Jag blir glad över ett genuint intresse av mig som person. Det värsta är när någon medvetet skadar mig eller någon av mina nära och kära.
Jag håller med om att det är en styrka att se skillnad på dumhet/okunskap och medveten elakhet. Å andra sidan är det i båda fall till ens fördel att inte bli kränkt. I det första fallet kan ju personen i fråga inte hjälpa att hen inte förstår. I det andra vinner elakingen om jag låter mig såras eller rubbas.
Vilka klokheter! Jag ber också om ursäkt. Jag verkar helt ha glömt av att vittja kommentarsfältet sen Mikael låg på sjukhus. Förlåt! Men jag ser fram emot trevlig läsning!
Skicka en kommentar