Jag känner likadant för Vikten, vikten, vikten.
Jag är inte säker på vad jag väger längre, senaste gången jag kommer ihåg det vägde jag nog 112, kanske 114, och sen efter det vägde jag mig en gång till och jag blev så chockad att jag inte ens kommer ihåg det längre.
Minns också när jag var det tjockaste jag nånsin varit, 93 kg, och Mikael och jag började med LCHF och jag hade ett diagram i badrummet. Det gick så fint neråt men jag tror jag fick gallsten då, och klarade inte av att undvika både det som gav gallsten och det med kolhydrater. Typ allt grönt gav mig gallstensanfall. Sen har jag börjat äta LCHF lite halvhjärtat en gång till men då blev jag så dålig att jag inte orkade fullfölja. De två första veckorna när kroppen ställer om från glukosdrift till fettdrift är jobbigare för mig ju sjukare jag är. Känns som om jag svälter, bokstavligen, och är så matt att jag knappt kan resa på mig. Och huvudvärk är väl abstinens av socker.
Men så ja, jag är tjockare än nånsin. Och nu är det dessutom två mediciner jag går upp i vikt av. Och om jag inte tar dem sover jag inte. Så jag har att välja mellan att inte sova eller vara fet.
Mikael har gått ner 12 kg. Först gick han upp två kilo, som säkert var svullnad för hans mage var enorm då. Men nu väger han alltså hela tolv kilo mindre. Så nu väger jag helt bestämt mest i det här hushållet. Grattis till det.
Det var en sån söt tjej som duschade mig i torsdags. Vi pratade om kroppar och om samhället och om att orka visa sig i bikini. Hon var bara 21 men sa att hon inte orkar lägga energi på att tycka massa saker om hur hon ser ut. Jag skämdes för att jag är 53 och inte har kommit dithän.
Men vikten, vikten, vikten.
Vilket alltigenom ointressant ämne egentligen!
Hjälp, hur kan man lägga sån energi på det?
Masspsykos, nån?
6 kommentarer:
Men det handlar inte BARA om utseendet. Visst är vår tid förfärligt utseendefixerad, om nu en tid kan vara det. Med fetma ökar sjukdomsriskerna vilket vi ju alla vet alltför väl. Jag tar också "fetmedicin" och kan inte sova utan den, och sömn är viktigt. Jag kan inte följa LCHF eftersom jag inte kan leva utan potatis men hatar broccoli, brysselkål, grönkål och kokt blomkål. Fast jag är övertygad om att vi skulle gå ner i vikt om vi slutade med socker. Det har jag inte lyckats med. Det är så lätt att ta till och ger ögonblicklig tillfredsställelse. Men jag är övertygad om att det skadar kroppen. So be it. Vi gör så gott vi kan och får allt älska oss själva med de brister vi har.
Kristus dog för oss och köpte oss för ett högt pris, så vi är värdefulla.
modren
Jomen jag förstår dig💜.Det är jobbigt när man inte känner sig 'hemma'i sin egen kroppshydda, och dessutom är så medveten om hur samhället ser på den.
Och det blir ju mycket jobbigare när man är så sjuk, dels för att man blir så begränsad i vad man kan göra, som kost och träning. Men sen också att man han inte kan låta sig uppslukas av aktiviteter och intressen som när man är frisk, tänker jag.När jag var som störst, under pandemin, kände jag också som att jag tänkte på det hela tiden.
Vad jobbigt att du fick gallstensanfall😣. Ja det ska inte vara för mycket att hålla reda på och behöva undvika, maten ska ju vara en glädje!Javisst, den omställningen till ketondrift är grymt jobbig! Tyckte den var hemsk nog när jag var frisk och testade strikt LCHF första gången. Huvva!
När jag började äta LCHF igen häromåret blev det en mycket mer liberal variant än jag kört med tidigare, så tror inte jag är i ketos speciellt ofta pga VAD jag äter nu,men pendlar in och ut ur ketos pga NÄR jag äte. Jag äter mycket nötter och bär,rotfrukter och bönor ibland och sockerfri glass etc.
Det som blev en game changer för mig var periodisk fasta. Förra året dök jag ner i ett kaninhål på tuben med föreläsningar om vetenskapen bakom fasta i olika former och wow!!! Såå intressant!!Lyssnade massor på dr Jason Fung,en neurolog, och dr Pradip Jamnadas, en hjärtläkare.De är pionjärer inom läkarvärlden där det fortfarande mest florerar myter om fasta.(eftersom det inte går att tjäna pengar på, snarare tvärtom)
Jason Fung har väldigt lättillgängliga videos och det är inget man behöver utesluta kolhydrater för, men socker och raffinerade kolhydrater och alltför processad mat bör man förstås undvika.
Himla intressant och hoppingivande kunskap😊.
Kram Humlan
Så, du är inte ensam. Själv är jag definitivt inte nöjd när jag ser mig i spegeln och det är några år sen jag ställde mig på vågen. Då var det för att jag behövde det inför en op och man skulle veta vikten. Har hittat en klänning med onesize som funkat och köpte ett par till i olika färg. Härom veckan hittade jag en typ tröja/bussarong som var onesize som var alldeles för trång. Jag har svårt att se folk som inte bryr sig om vad de sätter på sig och är voluminösa (som en läkare skrev i min journal) och man ser varje "volang och celluit inom kläderna. Har haft funderingar på periodisk fasta men man ska orka att ta tag i det också. Står just nu på kortison sen ett år pga PMR.
Haré gott
Problemet är väl att det krävs ORK för att ta tag i förändringar, och att vara konsekvent.
Svårt när det är en utmaning att ens förmå att bre en macka.
modren
Jag förstår vad du menar modren!💜 Det kan kännas oöverstigligt, och förändringar kan vara jobbigt känslomässigt!
Om man vill göra en förändring och har mental ork, speciellt när man är väldigt sjuk, tror jag man får ta det i små steg. Precis som med allt annat när man har svår ME får man dela upp allt i delmoment. Börja med att skaffa kunskap tex. Många droppar små liksom...Eller Rom byggdes inte på en dag, bra ordspråk.
Med fasta handlar det ju framförallt allt om att ta bort saker, äta färre måltider mer sällan. Så rent fysiskt går det åt mindre energi och man behöver kanske inte bre den där mackan alls. Så på det planet frigör det snarare energi att använda till annat, är min erfarenhet.
Jag ville mest förmedla var det finns jättebra kunskap som är lätt att ta till sig för den som vill😊, vare sig man sen vill/orkar applicera den.
Jag har full förståelse för att man inte orkar!
Att veta rent teoretiskt hur att äta resp vara fastande påverkar hormoner, biokemi och fysiologi, och varför man inte går ner i vikt fastän man inte äter många kalorier per dag, att det finns möjligheter, så man inte behöver känna som att man är maktlös att göra något.😊
Som man är inför döden, döden, döden.
Humlan
Och jag som tänkte försöka få komma och bjuda dig på bullar. Tröstätning är ju liksom mitt levebröd och delad ovana är halv ovana. Och jag är en jäkel på att baka bullar. Om jag får säga det själv.
Skicka en kommentar